RÅ 2004:52

Länsrätten i Skåne län

X och Y begärde att tillfällig föräldrapenning skulle utgå för tiden den 21- den 24 september 1998 då de båda deltog i en teckenspråkskurs anordnad av Malmöhus läns landsting. Malmöhus allmänna försäkringskassa avslog i beslut den 7 oktober 1998 deras framställningar. I beslut efter omprövning den 13 november 1998 ändrade försäkringskassan inte de tidigare besluten. X och Y överklagade försäkringskassans omprövningsbeslut och anförde bl.a. följande. Deras dotter på snart två år är döv. Teckenspråksutbildningen som de medverkade i är speciellt anpassad för hörande föräldrar med döva eller hörselskadade barn och den är anordnad av sjukvårdshuvudman. För att få en väl fungerande familjesituation måste de inom familjen kunna kommunicera med varandra på lika villkor och kunna uttrycka såväl grundläggande behov och önskningar som mer subtila känslor. Teckenspråket är deras enda väg att nå detta mål. Teckenspråksutbildningen är obevekligen det viktigaste psykosociala stöd en förälder till ett dövt barn kan få. Att inte bevilja tillfällig föräldrapenning för teckenspråksutbildning för föräldrar till döva och hörselskadade barn är helt fel tillämpning av aktuell lagstiftning.

Domskäl

Länsrätten i Skåne län (1999-03-22, ordförande Linderot) yttrade: Genom 4 kap. 10 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, infördes den 1 januari 1994 möjlighet att i vissa fall erhålla tillfällig föräldrapenning även om barnet inte är närvarande. Av förarbetena till lagen framgår att vid deltagande i en kurs förutsätts då liksom tidigare att denna huvudsakligen är inriktad på utbildning och information om barnets sjukdom eller handikapp (prop. 1992/93:159 s. 146 f.). Mot bakgrund härav och med hänsyn till lagrummets utformning finner länsrätten att tillfällig föräldrapenning inte kan utgå för ifrågavarande teckenspråksundervisning. Överklagandet skall således avslås. Tilläggas kan att enligt förordning (1997:1158) om statsbidrag för teckenspråksutbildning för vissa föräldrar, vilken förordning trätt i kraft den 10 januari 1998, kan statsbidrag lämnas för kostnader för teckenspråksutbildning för föräldrar till barn som för kommunikation är beroende av teckenspråk (TUFF). Enligt 20 § nämnda förordning lämnas ansökan om ersättning till Centrala studiestödsnämnden. - Länsrätten avslår överklagandena.

Kammarrätten i Göteborg

X och Y överklagade länsrättens dom och yrkade att de skulle beviljas sökt föräldrapenning samt anförde bl.a. följande. Syftet med kursen var, som anges i 4 kap. 10 a § AFL "… att lära sig vårda barnet". Ett dövt barn är så gott som fullt funktionsdugligt, i jämförelse med hörande barn, i en miljö där språket är teckenspråk, dvs. i en miljö där det har en fullgod kommunikation med sin omgivning. Det är först när det döva barnet hamnar i en miljö där det är beroende av talat språk som det blir funktionshindrat. Det finns således bara ett sätt att lära sig vårda ett dövt barn, nämligen att lära sig de dövas teckenspråk, som är det enda språk ett dövt barn kan tillgodogöra sig. Att lära sig vårda ett funktionshindrat barn måste rimligtvis ha den innebörden, att man på bästa sätt ska övervinna funktionshindret. Det borde vara uppenbart, även för någon som aldrig har kommit i kontakt med döva, att ett gemensamt språk är en förutsättning för en fullgod kommunikation som i sin tur är en förutsättning för att kunna ge sitt barn en fullgod vård. - Till skillnad från vad länsrätten angivit i sina domskäl ingick den aktuella utbildningen inte i den s.k. TUFF-utbildningen utan var en introduktionsutbildning i teckenspråk som ingår i pedagogiska hörselvårdens habiliteringsprogram. Detta innebar att de inte var berättigade till TUFF-ersättning från CSN.

Försäkringskassan i Skåne län ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet och anförde bl.a. att Kammarrätten i Göteborg i ett annat avgörande funnit att tillfällig föräldrapenning inte kunde utgå för en liknande teckenspråksundervisning.

Domskäl

Kammarrätten i Göteborg (2000-04-20, Nordberg, Hansson, Brüsin, referent, samt nämndemännen Håkansson och Måvholm) yttrade: X och Y deltog i en introduktionsutbildning i teckenspråk anordnad av landstinget i deras hemlän. De har för den tid som utbildningen pågick ansökt om tillfällig föräldrapenning. Genom 4 kap. 10 a § AFL infördes den 1 januari 1994 möjlighet att i vissa fall erhålla tillfällig föräldrapenning även om barnet inte är närvarande. Vid deltagande i en kurs förutsätts då liksom tidigare att denna huvudsakligen är inriktad på utbildning och information om barnets sjukdom eller handikapp (prop. 1992/93:159 s. 146 f.). Mot bakgrund härav och med hänsyn till lagrummets utformning, finner kammarrätten att tillfällig föräldrapenning inte kan utgå för ifrågavarande teckenspråksundervisning. - Kammarrätten avslår överklagandet.

X och Y fullföljde sin talan.

Riksförsäkringsverket (RFV) medgav att en av föräldrarna skulle beviljas tillfällig föräldrapenning och hänvisade till vissa förarbetsuttalanden i prop. 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade samt anförde därutöver bl.a. följande. När ett barn är gravt hörselskadat måste föräldrarna kunna kommunicera med barnet för att kunna vårda det. RFV anser därför att teckenspråksutbildning i en sådan situation är en del av behandlingen av barnet och att rätt till tillfällig föräldrapenning finns enligt 4 kap. 10 a § 2 AFL. Lagtextens utformning hindrar enligt RFV:s uppfattning inte att tillfällig föräldrapenning skall kunna ges ut under en teckenspråkskurs. Av 4 kap. 16 § AFL framgår att tillfällig föräldrapenning i dessa fall inte kan ges ut till båda föräldrarna för samma barn och tid.

Regeringsrätten (2004-06-02, Nordborg, Eliason, Wennerström, Dexe, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om bestämmelserna i 4 kap. 10 a § AFL ger rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldrar till ett dövt barn deltar i en kurs i teckenspråk och, om så anses vara fallet, tillfällig föräldrapenning kan utgå till båda föräldrarna.

Enligt 4 kap. 10 a § AFL har en förälder till ett sjukt eller funktionshindrat barn som inte har fyllt 12 år rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldern behöver avstå från förvärvsarbete, bl.a. i samband med besök på en institution för medverkan i behandling av barnet eller för att lära sig vårda barnet (punkt 1) och vid deltagande i en kurs som anordnas av sjukvårdshuvudman i samma syfte som anges i punkt 1.

Enligt 4 kap. 16 § första stycket första meningen AFL, i den i målet tillämpliga lydelsen, får föräldrapenningförmåner inte ges ut till båda föräldrarna för samma barn och tid i annat fall än som anges i 4 § andra stycket och 10 § tredje och fjärde styckena. Enligt 4 kap. 16 § andra stycket AFL får tillfällig föräldrapenning ges ut till båda föräldrarna för samma barn och tid, om båda följer med ett barn till läkare när barnet lider av allvarlig sjukdom. Detsamma gäller om båda föräldrarna, som en del i behandlingen av barnet, behöver delta i ett läkarbesök eller i någon av läkare ordinerad behandling.

Bestämmelserna i 4 kap. 10 a § AFL infördes genom lagstiftning år 1993 (prop. 1992/93:159) i anslutning till den s.k. LSS-reformen. Syftet med bestämmelsen var att tillfällig föräldrapenning skulle kunna utgå när en förälder besöker en institution för att medverka i behandling av ett sjukt/funktionshindrat barn eller för att lära sig mer om barnets funktionshinder eller deltar i en kurs som anordnas av sjukvårdshuvudman i samma syfte även om barnet inte var närvarande (a. prop. s. 146). I författningskommentaren uttalades följande (s. 204).

Första punkten. Om föräldern besöker en institution - t.ex. en habiliteringsklinik, specialskola m.m. - för att medverka i en behandling som barnets sjukdom eller funktionshinder kräver eller för att lära sig vårda barnet skall således tillfällig föräldrapenning kunna utges, även om barnet inte deltar vid besöket.

Andra punkten. Detsamma gäller om föräldern i samma syfte som i punkt 1 deltar i kurser som anordnas av sjukvårdshuvudman. De kurser där det kan vara aktuellt att utge tillfällig föräldrapenning utan att barnet behöver delta är sådana kurser som huvudsakligen är inriktade på utbildning och information om barnets sjukdom eller funktionshinder samt att ge föräldrarna psykosocialt stöd i deras svåra föräldraroll.

Det är inte möjligt att räkna upp de skolor eller kurser som en förälder kan besöka/delta i med rätt till tillfällig föräldrapenning. Det måste göras en individuell prövning i varje enskilt ärende om förutsättningar för rätt till ersättning finns.

I sammanhanget bör också nämnas att regeringen i prop. 1996/97:162 Utbildning i teckenspråk för vissa föräldrar m.m. påpekar att ersättning för inkomstbortfall vid föräldrautbildning inom bl.a. landstingens pedagogiska hörselvård kan ges enligt reglerna för tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. AFL (s. 6). I samma proposition uttalas (s. 9):

Det är i det dagliga samspelet med föräldrar, syskon och andra som barnet utvecklar sin personlighet och sin identitet. Förutsättningen är en fungerande kommunikation mellan föräldrar och barn. För föräldrar till döva, gravt hörselskadade och många dövblinda barn liksom för barnen själva innebär det behov av att behärska teckenspråk. Det gäller även syskon till barnet. Finns inget gemensamt språk kan man inte diskutera, argumentera och leka med varandra. Föräldrarna måste ofta agera tolk och medlare.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

En förälders deltagande i en kurs i teckenspråk kan enligt Regeringsrättens mening inte ses som medverkan i en behandling av ett dövt barn. En förutsättning för att tillfällig föräldrapenning i det nu aktuella fallet skall kunna utgå är därför att föräldrarna genomgår kursen för att lära sig att vårda barnet. Begreppet vård bör i detta sammanhang enligt Regeringsrättens mening inte tolkas alltför snävt utan i begreppet måste utöver den rent fysiska omsorgen om och tillsynen av barnet inrymmas även dess utveckling och fostran. I vården av ett dövt barn måste därvid, så långt möjligt, ingå att ge barnet med hörande barn likvärdiga levnadsvillkor (jfr det ovan redovisade uttalandet i prop. 1996/97:162 s. 9). För att föräldrarna skall kunna fullgöra sitt ansvar krävs en fungerande kommunikation mellan föräldrarna och barnet. Då möjlighet saknas för föräldrar till ett dövt barn att meddela sig med barnet genom tal blir användning av teckenspråk av avgörande betydelse i vården av barnet. En förälders deltagande i en teckenspråksutbildning måste därför anses syfta till att föräldern skall lära sig att vårda barnet. Eftersom den aktuella kursen anordnades av en sjukvårdshuvudman har en förälder som avstått från förvärvsarbete för att delta i den rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 10 a § AFL.

Frågan om i vilka fall båda föräldrarna har rätt till föräldrapenning regleras, som redogjorts för ovan, i 4 kap. 16 § AFL. Eftersom 4 kap. 10 a § inte finns med bland de uppräknade bestämmelserna kan ersättning för samma tid lagligen utges till endast en förälder. Överklagandet i denna del skall därför avslås.