RÅ 2004:89

N.R. överklagade och yrkade att länsrätten skulle ändra försäkringskassans beslut och återställa de 30 dagar föräldrapenning med sjukpenningnivå som han hade laglig rätt att få. Han anförde bl.a. följande. När dottern C. föddes, 961017, fick föräldrarna, enligt bestämmelserna angående föräldrapenning, 450 dagar föräldrapenning att dela på. Av dessa var 30 dagar, med sjukpenningnivå, förbehållna pappan. Dessa dagar fick pappan inte överlåta, eftersom man anser att det är för samhällets bästa att "tvinga" pappor att träffa sina barn mera. Det är ostridigt att han varit vårdnadshavare för sin dotter och att detta fanns dokumenterat åtminstone den 1 januari 1997, dvs. långt innan 360 dagar var förbrukade. Det är likaledes ostridigt att han inte skriftligen överlåtit några föräldrapenningdagar på sin hustru samt att han inte tagit ut några föräldrapenningdagar.

Försäkringskassan ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bl.a. att uppgift om gemensam vårdnad inte fanns registrerad hos försäkringskassan där modern B.R. stått som ensam vårdnadshavare. Hon har därigenom kunnat uppbära föräldrapenning för 360 dagar med sjukpenningbelopp för barn fött den 17 oktober 1996, utan att N.R. överlåtit föräldrapenningdagar till henne.

N.R. överklagade och fullföljde sin talan.

Försäkringskassan ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet.

Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom. Verket anförde bl.a. följande. Som lagstiftningen är utformad måste varje förälders rätt till föräldrapenning anses som sekundär till föräldrarnas sammanlagda rätt till föräldrapenning. Det innebär att en enskild förälders rätt enbart kan beaktas då den ryms inom föräldrarnas sammanlagda rätt till föräldrapenning. Försäkringskassan gjorde därför rätt när den avslog N.R:s ansökan om föräldrapenning på sjukpenningnivå på den grunden att den andra föräldern uppburit föräldrapenning på sjukpenningnivå för det antal dagar under vilken sådan föräldrapenning högst kan utges.

N.R. anförde att han inte skriftligen överlåtit några ersättningsdagar och att han inte haft för avsikt att B.R. skulle få utnyttja alla föräldrapenningdagar på sjukpenningnivå.

Regeringsrätten (2004-11-05, Nordborg, Sandström, Dexe, Stävberg, Hamberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. B.R:s och N.R:s dotter C. är född den 17 oktober 1996. I målet är fråga om N.R. med anledning av dotterns födelse har rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå för tiden den 15-24 februari 2002.

Enligt 4 kap. 3 § AFL, i den lydelse som avser barn födda före den 1 januari 2002, utges föräldrapenning med anledning av ett barns födelse under högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna (första stycket). Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet har, med vissa i målet inte aktuella undantag, varje förälder rätt att uppbära föräldrapenning under hälften av denna tid (tredje stycket). En förälder som ensam har vårdnaden om barnet har rätt att själv uppbära föräldrapenningen under hela den angivna tiden (fjärde stycket). En förälder kan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för den andra föräldern med undantag för föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning såvitt avser en tid om 30 dagar. Ett avstående från rätt att uppbära föräldrapenning görs genom skriftlig anmälan till försäkringskassan (sjätte stycket).

När det gäller föräldrapenningens belopp anges i 4 kap. 6 § AFL, i den lydelse som skall tillämpas i målet, att föräldrapenningen, om vissa villkor är uppfyllda, utges för de första 180 dagarna med belopp motsvarande förälderns sjukpenning. Hel föräldrapenning utges dock under denna tid alltid lägst på grundnivån 120 kr om dagen (andra stycket). Utöver detta utges föräldrapenning för 180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning samt för 90 dagar med en lägstanivå som vid hel föräldrapenning är 60 kr om dagen (tredje stycket jämfört med första stycket).

Reglerna om föräldrapenning bygger således på en principiell likadelning mellan föräldrarna av rätten till föräldrapenningdagar. I förarbetena beskrivs regleringen på följande sätt (prop. 1993/94:147 s. 70 f. och 95 f.). Likadelningsprincipen innebär att, om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, varje förälder har rätt att uppbära föräldrapenning under halva den aktuella tiden. Rätten att överlåta föräldrapenningdagar till den andra föräldern kvarstår dock med den begränsningen att 30 dagar inte kan överlåtas. En förälder som ensam har den rättsliga vårdnaden om barnet behåller sin rätt att uppbära föräldrapenning under hela ersättningstiden. Om vårdnadsförhållandena ändras innan samtliga dagar med föräldrapenning har utnyttjats, får möjligheterna att överlåta rätt till föräldrapenning bedömas med hänsyn till de nya förhållandena.

När B.R:s och N.R:s dotter föddes var föräldrarna inte gifta med varandra. Den 23 december 1996 registrerades i folkbokföringsregistret en anmälan från föräldrarna om gemensam vårdnad om dottern. Den gemensamma vårdnaden innebar att föräldrarna nu i princip hade lika rätt till föräldrapenningdagar. B.R. har emellertid för tiden den 17 oktober 1996 - den 11 oktober 1997 beviljats föräldrapenning för 360 dagar med belopp motsvarande hennes sjukpenning.

Målet gäller som framgått om N.R. har rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå under tio dagar i en situation där han tidigare inte tagit ut någon sådan föräldrapenning men den andra föräldern utnyttjat samtliga de dagar på sjukpenningnivå som föräldrarna totalt sett förfogar över. Regeringsrätten konstaterar att den återgivna regleringen i 4 kap. 3 § AFL ger vardera föräldern vissa rättigheter. Grund saknas enligt Regeringsrättens mening för att inte tillerkänna N.R. föräldrapenning för de ifrågavarande dagarna. Överklagandet skall därför avslås.