RÅ 2005 not 12

Not 12. Ansökan av T.N. om rättsprövning av beslut ang. bygglov. - Byggnadsnämnden i Umeå kommun beslutade den 19 augusti 2002 att bevilja bygglov för uppförande av en 72 m hög mast och två teknikbodar för mobiltelefoni på fastigheten Täfteå 33:35. - T.N. överklagade beslutet och anförde bl.a. följande. Avståndet mellan hans stuga och den tilltänkta masten är ca 900 m. Det är inte tillräckligt för att man ska kunna bortse från hälsoeffekter i området. Han har personlig erfarenhet av att akut känna av en mast i stadsmiljö på ca 500 m avstånd. Då den nu aktuella masten blir betydligt högre och det inte finns några husväggar eller dylikt som dämpar strålningen är det rimligt att anta att strålningen kommer att innebära ohälsa. Särskilt om man räknar med att han av erfarenhet lärt sig att en av de viktigaste faktorerna är exponeringstiden. Denna blir som störst där man ska sova och vistas längre perioder. - Länsstyrelsen i Västerbottens län avslog överklagandet i beslut den 28 november 2002. - T.N. överklagade länsstyrelsens beslut och anförde bl.a. följande. Försiktighetsprincipen skall tillämpas eftersom det råder osäkerhet om hälsoriskerna med strålning från mobilmaster. Länsstyrelsen har inte beaktat hans elöverkänslighet. Det skulle innebära en betydande olägenhet för honom om han inte längre kunde vistas i sin stuga. Det har inte undersökts om masten skulle kunna flyttas några kilometer norrut. Han åberopade att det finns rovfåglar i området som skulle påverkas av mastens placering, att utsikten skulle förstöras samt att fastigheternas värde i området skulle minska. - Kammarrätten i Sundsvall överlämnade genom beslut den 17 januari 2003 med eget utlåtande ärendet till regeringen för prövning. Kammarrätten anförde därvid att med avseende på de frågor kammarrätten har att pröva kan hinder mot det sökta bygglovet inte anses föreligga. -Regeringen (Miljödepartementet, 2003-06-18) avslog överklagandet med följande motivering. Bestämmelserna i 3 kap. plan- och bygglagen (1987:10), PBL, kan, med hänsyn bl.a. till vad kammarrätten anfört, inte anses utgöra hinder mot det lämnade bygglovet. Vad T.N. i övrigt anfört utgör inte heller skäl för att regeringen med anledning av överklagandet skall upphäva beslutet om bygglov. - T.N. ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas. Han anförde bl.a. följande. Sökanden av bygglovet har på intet sätt visat att lokaliseringen står i överensstämmelse med den s.k. lokaliseringsprincipen i 2 kap. 4 § miljöbalken. Att på en 13 km lång halvö placera masten på ett avstånd av ca 900 m från hans bostad står i direkt strid med denna princip eftersom han är elöverkänslig. Det finns betydligt bättre ställen att placera masten på men någon alternativ placering har inte utretts. Det underlag som finns duger inte för en prövning enligt 3 kap. 1 och 2 §§ PBL och tillämpliga delar i miljöbalken. Utredning saknas angående mastens påverkan på boendemiljön och landskapsbilden. Likaså saknas utredning angående mastens inverkan på kulturvärden eller i vilken mån den i övrigt kan komma att orsaka olägenheter för omgivningen. Viktigast är dock att hälsoeffekterna av strålning från master beaktas. Det finns inte tillräcklig forskning på området. Beslutsmyndigheten kan inte stödja sig på att det inte finns någon forskning. Det är statens ansvar att ta fram forskningsrapporter om hälsoriskerna vid strålning. - Regeringsrätten höll den 27 januari 2005 muntlig förhandling i målet. - T.N. yrkade ersättning för utlägg med 1 113 kr avseende kostnaden för flygbiljett. - Regeringsrätten (2005-02-22, Lavin, Eliason, Wennerström, Almgren, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpliga bestämmelserna är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i ärenden om bygglov enligt PBL eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som T.N. har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - T.N. har yrkat ersättning för sin inställelse vid den muntliga förhandling som Regeringsrätten hållit i målet. Enligt 15 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får enskild part som inställt sig till muntlig förhandling vid förvaltningsdomstol tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om rätten finner att han skäligen bör ersättas för sin inställelse. Regeringsrätten finner inte skäl föreligga att tillerkänna T.N. ersättning av allmänna medel för inställelsekostnader. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. - Regeringsrätten avslår T.N:s yrkande om ersättning för kostnader i samband med hans inställelse vid den muntliga förhandlingen i Regeringsrätten. (fd II 2005-01-27, Svens-Jonsson)