RÅ 2005 not 123

Ansökan av K-A.K. om rättsprövning av ett beslut om antagande av detaljplan. -Kommunfullmäktige i Solna kommun (2003-06-16) antog detaljplan för del av kv. Krönet m.fl. inom stadsdelen Råsunda

Not 123. Ansökan av K-A.K. om rättsprövning av ett beslut om antagande av detaljplan. -Kommunfullmäktige i Solna kommun (2003-06-16) antog detaljplan för del av kv. Krönet m.fl. inom stadsdelen Råsunda. - Beslutet överklagades av bl.a. K-A.K. Till stöd för sin talan anförde K-A.K. i huvudsak följande. Bollplanen är värdefull och bör inte tas bort. Den nuvarande byggnaden med panncentral bör göras om till lokaler för småföretagande och för de boende i området. Nybyggnationen kommer att medföra ökning av trafiken på Erik Sandbergsgatan, parkeringsproblem, förlust av rymd och ljus samt förlust av möjligheten att se och uppleva parkområdet. - Länsstyrelsen i Stockholms län (2004-09-03) avslog överklagandena med följande motivering. Planområdet omfattas av detaljplan för kv. Krönet och Utsikten m.m., antagen den 15 december 1993, och är i denna gällande detaljplan avsatt delvis som parkmark, delvis som kvartersmark för bostäder med byggrätt för en tvättstuga om 38,1 m byggnadshöjd. - I den överklagade planen har byggrätter lagts ut för två bostadsbyggnader med en byggnadshöjd om 54 m inrymmande ca 75 lägenheter, varvid ca 1 000 kvm parkmark läggs ut som kvartersmark men hälften därav lämnas punktprickad och alltså obebyggd. Tvättstugan/panncentralen är avsedd att rivas för att ge plats åt den ena bostadsbyggnaden. - Minskningen av parkmarken inverkar på de närboendes tillgång till grönområden, dock endast i begränsad omfattning, och kompenseras av att den återstående parkmarken rustas upp med en ny bollplan om ca 24 x 14 m som ersättning för en ca dubbelt så stor befintlig bollplan, med en förbättrad lekplats och med ett mindre tillskott av parkmark från kvarteret Körsbärsträdet. - Den planerade bebyggelsen kommer att utgöra en bebyggelseförtätning som inte kan undgå att påverka kringliggande bebyggelse vad avser utsikt, ljusinsläpp och insyn. När det gäller byggnadshöjden är att märka att 1993 års detaljplan medger att de fyra närmast liggande byggnaderna uppförs till en höjd som varierar mellan 56,7 m och 61,7 m, vilket innebär att den tillkommande bebyggelsen blir lägre än nämnda byggnader. Den tillkommande bebyggelsens påverkan på omgivningen bedöms inte medföra större olägenheter än vad som kan godtas i den stadsmiljö som planområdet utgör en del av. - Den tillkommande bebyggelsens behov av parkeringsplatser avses att bli tillgodosett genom inrättande av 64 bilplatser, varav 47 i ett parkeringsgarage och 17 längs Erik Sandbergs gata. Inrättandet av dessa bilplatser bör medföra att parkeringssituationen i området inte försämras. - Trafiken i området kommer att öka genom tillskottet av boende och av bilar i planområdet, men i förhållande till den trafik som redan i dagsläget genereras av den omfattande bebyggelsen i närområdet bör trafiktillskottet bli begränsat. - Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen att det som klagandena har anfört till stöd för sin talan inte utgör skäl att undanröja det överklagade beslutet. - K-A.K. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. - K-A.K. vidhöll vad han tidigare framfört och anförde bl.a. följande. Perspektivbilden är missvisande eftersom en tvättstuga inte redovisats och husen blir större än bilden visar. De nya husen medför att solljuset försämras i befintliga hus och på parkbänkar. Han åberopade också som stöd för invändningarna om påverkan på miljön Boverkets redovisning om hur kommuner tillämpade miljömålen, en skrift utgiven av Göteborgs Botaniska Trädgård samt ett uttalande från Solnas Kultur- och fritidsnämnd. Dessutom framförde han kritik mot kommunens och länsstyrelsens handläggning. - Regeringen (2003-12-04, Miljödepartementet) avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut följande. Regeringen finner att de olägenheter som detaljplanen kan medföra för klagandena inte kan anses vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena framfört om kommunens handläggning eller om länsstyrelsens bedömningar eller deras invändningar i övrigt utgör inte heller skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. - K-A.K. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas samt anförde bl.a. att regeringen inte hade följt plan- och bygglagens (1987:10), PBL, bestämmelser i fråga om god bebyggd miljö. Han anförde vidare att hans ansökan inte endast gällde de enskilda omständigheter han nämnt i sin ansökan utan också avsåg regeringens och länsstyrelsens godkännande av Solna kommuns handläggning av ärendet. - Regeringsrätten (2005-10-06, Eliason, Wennerström, Nord, Brickman): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Utredningen i målet ger inte stöd för att det skulle ha förekommit något fel i den formella hanteringen av ärendet som föranleder att regeringens beslut skall upphävas. Vad K-A.K. i övrigt anfört visar inte heller att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som finns i planärenden. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på sätt som sökanden angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2005-06-29, J. Svensson)