RÅ 2005 not 133

Not 133. Ansökan av F.G. om prövning av statsråds beslut om fortsatt förvar enligt utlänningslagen. - Svea hovrätt dömde den 5 mars 2004 F.G., medborgare i Bangladesh, för grov kvinnofridskränkning till fängelse i ett år och sex månader samt utvisade honom ur riket med förbud att återvända hit före den 17 november 2010. Fängelsestraffet är verkställt. F.G. sitter i förvar sedan den 30 september 2004 efter beslut av Polismyndigheten i Stockholms län den 28 september 2004. - Chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Thomas Bodström, beslutade den 4 oktober 2004, efter begäran av Europadomstolen, att inhibera verkställigheten av utvisningsbeslutet för tiden fram till dess annat bestäms, dock längst till och med den 13 oktober 2004 och att F.G. skulle kvarbli i förvar. - Statsrådet Bodström beslutade den 13 oktober 2004 efter begäran av Europadomstolen att, med ändring av det tidigare beslutet om inhibition, inhibera verkställigheten av utvisningsbeslutet för tiden till dess annat bestäms eller regeringen avgör ärendet och att beslutet om förvar skulle bestå. - Förhandlingar i förvarsfrågan har hållits vid sex tillfällen, senast vid Stockholms tingsrätt den 14 september 2005. -Chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Thomas Bodström (2005-09-19) beslutade vid förnyad prövning att F.G. skulle kvarbli i förvar enligt 6 kap. 2 § första stycket 3 och andra stycket utlänningslagen (1989:529) då det med hänsyn till arten av den brottslighet som han gjort sig skyldig till i förening med hans inställning i utvisningsfrågan och hans personliga förhållanden i övrigt fanns anledning att anta att han på fri fot skulle komma att hålla sig undan och även bedriva brottslig verksamhet i Sverige. De angivna omständigheterna ansågs även vid en förnyad bedömning, där den tid F.G. kommit att sitta i förvar särskilt beaktades, utgöra sådana synnerliga skäl som avses i 6 kap. 4 § andra stycket utlänningslagen. - F.G. yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva beslutet om förvar och därmed omgående försätta honom på fri fot. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Det är tillräckligt att han ställs under uppsikt med anmälningsskyldighet. Det är synnerligen ovisst om utvisningsbeslutet över huvud taget kommer att gå att verkställa och när en verkställighet i så fall kan komma att ske. Justitiedepartementet har beslutat om inhibition på begäran av Europadomstolen, vilken begäran i sin tur är grundad på hans politiska problem i hemlandet och därmed vidhängande risk för hans liv och hälsa om han skulle tvingas återvända. Det måste anses inhumant att låta förvarsbeslutet gälla ytterligare tid med tanke på att det ännu inte har getts besked om när Europadomstolen kommer att meddela beslut. Den ovisshet som följer av nuvarande inhibitionsbeslut har medfört en stor psykisk påfrestning för honom. Det föreligger inte längre synnerliga skäl att hålla honom i förvar. Risken för avvikande är obefintlig med hänsyn till hans politiska bakgrund och hans skäl för att söka sig till Sverige. Han har ingen som helst möjlighet eller vilja att återvända till sitt hemland. Risken för fortsatt brottslighet torde vara försumbar. Han har tidigare tagits i förvar men frigavs då för att i stället ställas under uppsikt. Han skötte därvid sina åligganden och fullgjorde sin anmälningsplikt. - Regeringsrätten (2005-11-03, Eliason, Stävberg, Kindlund, Lundin, Fernlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte skäl att upphäva förvarsbeslutet. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att förvarsbeslutet skall stå fast. (fd I 2005-11-02, Hoffstedt)