RÅ 2005 not 88

Not 88. Ansökan av L.A. om återställande av försutten tid och om rättsprövning. - Kvarteret Skyffeln i stadsdelen Fullersta i Huddinge kommun omfattades av detaljplan för kv. Spaden m.fl., fastställd den 29 juni 1981. I planen hade Backvägen mellan kvarteren Skyffeln och Hackan lagts ut som allmän plats till en bredd av 12 m, varav 5 m för gata, 3 m sammanlagt för två gångvägar om vardera 1,5 m på ömse sidor av gatan och 4 m för gatuplantering närmast kvartersmarken på kvarteret Skyffeln. - Samhällsbyggnadsnämnden i Huddinge kommun antog den 4 december 2003 detaljplan för del av kv. Skyffeln inom kommundelen Fullersta. I denna plan, som omfattar fastigheterna Skyffeln 1-5 utmed Backvägen, lades gatuplanteringsmarken ut som kvartersmark i syfte att den skulle föras över till de angränsande tomterna, varvid den återstående gatumarken fick en bredd av 7,5 m. - Beslutet överklagades av L.A. men Länsstyrelsen i Stockholms län avslog överklagandet i beslut den 17 februari 2004. - L.A. överklagade och anförde bl.a. följande. Upphandlingar i näringsliv och samhälle är kringgärdade med bestämmelser till undvikande av att särskild part gynnas. Han ville få utrett om inte också köp är underkastat restriktioner så att viss part inte kan särbehandlas positivt. En genomgång av kommunens akt i ärendet visade att det inte fanns ett enda godkännande från sakägare. Inte heller han godkände planen. Kommunen hade således fattat ett beslut som gick emot samtliga sakägare. Backvägen är av allmänt intresse eftersom vägen har en funktion som gemensam led till centrum och friluftsområdet. Han hade slutligen ett flertal invändningar mot kommunens ärendehantering. Det fanns ingen punkt där man gått honom till mötes. Samråds- och remissprocesserna hade därmed varit ett spel för galleriet för att legitimera ett redan fattat beslut. Kommunen borde från början ha efterhört berörda fastighetägares mening om förvärvet av gatumark. Det var ett allvarligt problem att planarbetet skedde på de sökandes bekostnad - det fanns risk att den betalande parten blivit otillbörligt gynnad. Han ville därför få utrett om det fanns någon otillbörlig koppling mellan sökande och planavdelningen, om något lagstridigt ägt rum exempelvis beträffande likhetsprincipen i kommunallagen (1991:900) eller om eventuellt tjänstefel kunde ha begåtts. -Regeringen (Miljödepartementet, 2004-11-18) avslog överklagandet och anförde. Regeringen har att i förevarande ärende pröva samhällsbyggnadsnämndens beslut att anta den aktuella planen. Regeringen finner därvid att ärendet kan avgöras på befintligt underlag. - Av handlingarna framgår att detaljplanens syfte är att överföra del av gatumark på Backvägen, som är en återvändsgata med begränsad trafik, till kvarteret Skyffeln. Vägens bredd kommer därigenom att ändras till 7,5 m. Regeringen anser att planen utformats på ett godtagbart sätt med hänsyn till trafikförhållandena. - Regeringen finner vidare att detaljplanen inte kan anses innebära sådana olägenheter för L.A. att planen av det skälet inte kan godtas. Vad L.A. anfört, bl.a. om kommunens handläggning av ärendet, utgör inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - L.A. ansökte i skrivelse, som kom in till Regeringsrätten den 31 mars 2005, om återställande av försutten tid samt om rättsprövning av regeringens beslut. Vidare yrkade han att Regeringsrätten skulle besluta om inhibition av beslutet. Han anförde bl.a. följande. Att hans ansökan om rättsprövning har kommit in först efter utgången av föreskriven tidsfrist beror på att regeringen har underlåtit att tillställa honom kopia av regeringsbeslutet, som han erhöll först den 29 mars 2005 efter det att han själv efterhört beslutet. I sak görs gällande att den rättsliga grunden för beslutet inte angetts. Fråga är också om kommunallagens likställighetsprincip iakttagits. De samråds- och remissförfaranden som föregått kommunens beslut har varit bristfälliga. Remissformuläret hade givits en utformning som medfört att det inte varit möjligt att ge uttryck för en negativ inställning till planförslaget. - Regeringsrätten (2005-06-28, Nordborg, Eliason, Wennerström, Hamberg, Fernlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Om tiden för överklagande eller en därmed jämförbar åtgärd har försuttits på grund av omständighet som utgör giltig ursäkt får, enligt 37 c § förvaltningsprocesslagen (1971:291), tiden återställas. Bestämmelsen är tillämplig även på ansökningar om rättsprövning (jfr RÅ 1990 ref. 46). L.A., som haft partsställning i regeringsärendet, har enligt vad som framgår av handlingarna inte underrättats om innehållet i regeringens beslut. Vad L.A. uppgett om orsaken till varför ansökan om rättsprövning inte skett inom föreskriven tid vinner således stöd av handlingarna i målet. Regeringsrätten finner därför att tiden för L.A. att ansöka om rättsprövning skall återställas och ansökningen nu prövas i sak. - Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpliga bestämmelserna i plan- och bygglagen (1987:10) är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som L.A. har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång faller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten återställer den försuttna ansökningstiden. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2005-06-01, T. Lindvall)