RÅ 2006 not 174

Not 174. Överklagande av Familjenämnden i Sjöbo kommun i mål ang. bistånd enligt socialtjänstlagen. - Socialnämnden i Sjöbo kommun beslutade den 9 april 2002 att avslå en begäran från S.B. om ekonomiskt bistånd för en resa till Kosovo för henne själv och dottern A.B. Som skäl för beslutet angavs att resan inte kunde anses ingå i vad som behövdes för att tillförsäkra S.B. en skälig levnadsnivå. - I överklagande yrkade S.B. att hon skulle erhålla sökt bistånd och anförde i huvudsak följande. Hon behöver verkligen resan. Hon har varit sjuk i tio år och det blir bara värre och värre med tiden. En av orsakerna till att det blir sämre är att hon inte besökt sitt hemland på tio år. Det är inte lätt för henne att klara av vardagen när hon ser på TV och läser i tidningarna om alla hemska saker som händer i hennes hemland. Det gör ont i hennes hjärta när hon tänker på vad som kan ha hänt hennes bröder. Hon vet inte var de är. Hon vet inte heller var hennes systrar är. Hon tror att det kan bli en vändpunkt för henne om hon får åka tillbaka till Kosovo. Då kan hon rent faktiskt förstå vad som egentligen hände där. Hon kan inte åka dit ensam eftersom hon ofta är yr och har fallit vid några tillfällen. -Länsrätten i Skåne län (2002-10-10, Bratt, ordf.)avslog överklagandet med följande motivering. Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå och biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att leva ett självständigt liv. - Frågan i målet är huruvida S.B:s behov av medel för resa till Kosovo är sådant att ett tillgodoseende därav krävs för att tillförsäkra henne en skälig levnadsnivå. Vad som avses med skälig levnadsnivå kan - enligt förarbetena till socialtjänstlagen - inte fastställas en gång för alla, utan måste bedömas bl.a. med utgångspunkt i den tid och förhållanden under vilka de hjälpbehövande lever. Samhällets hjälp skall inte bara avse vad som direkt behövs till den enskildes mest elementära grundbehov, utan hjälpen skall även ha en viss kvalitet. Biståndet skall också utformas så att den enskildes förutsättningar att i framtiden klara sin försörjning och sin livsföring förbättras. - S.B. är sjukskriven och hennes man är arbetslös. Familjen är beroende av försörjningsstöd från socialnämnden. S.B:s man har påbörjat praktik som vaktmästare hos en hyresvärd i Sjöbo. Han tog på eget initiativ kontakt med hyresvärden och ordnade praktikplatsen. Han har under en lång period sökt diverse lärararbeten utan att ha kommit in på den svenska arbetsmarknaden. Familjen beviljades sommaren 1999 en resa för båda makarna och två barn. S.B. var då i för dåligt skick för att resa med. Mannen och de två barnen reste för att träffa släkten och mannen reste ytterligare en gång året därpå, denna gång ensam. - I utlåtande den 30 november 2001 av överläkaren Åke Bliding anges att S.B. haft psykiatrisk kontakt och behandling alltsedan hon kom till Sverige från Kosovo 1992. Hon är sjukskriven för depression. Åke Bliding anger att någon förbättring inte skett. S.B. har utvecklat ett mycket regressivt beteende och undviker allt samtal om tidigare händelser. Åke Bliding synes hänföra i vart fall delar av S.B:s psykiska tillstånd till svåra upplevelser under kriget i Jugoslavien och reaktioner över detta. Kuratorn Eva Hörnfeldt Ahlin har den 15 maj 2001 bedömt att det skulle vara av största vikt för S.B:s psykiska hälsa att få möjlighet att besöka hemlandet tillsammans med dottern A.B. - De medicinska uttalanden om S.B:s psykiska hälsotillstånd som förekommer är inte helt aktuella. Även mot bakgrund av dessa föreligger dock en betydande osäkerhet om i vilken mån en resa till Kosovo skulle ha rehabiliterande effekter för S.B. Länsrätten finner inte sådana omständigheter ha framkommit som bör föranleda att kostnader för en sådan resa ersätts genom bistånd enligt socialtjänstlagen. - S.B. fullföljde sin talan. - Kammarrätten i Göteborg (2003-06-10, Åberg, Grankvist, Wikner): Domskäl. S.B. har ansökt om ekonomiskt bistånd till en resa till hemlandet Kosovo och får - bl.a. genom bifogade medicinska utlåtanden - anses göra gällande att resan kan ha en rehabiliterande effekt på hennes psykiska sjukdomssituation. - Kammarrätten gör följande bedömning. - De intyg som S.B. åberopat var vid tiden för ansökan tillräckligt aktuella för att tjäna som underlag för biståndsbedömningen. Det torde för den enskilde knappast vara möjligt att i förväg visa att en resa skulle ha önskad rehabiliterande effekt. Det den enskilde kan påvisa är om hans eller hennes hälsotillstånd är sådant att det finns skäl att anta att biståndet skulle kunna komma att få gynnsamma effekter. Enligt kammarrättens mening räcker intygen för ett sådant antagande. S.B:s hälsotillstånd får således anses vara sådant att hon har behov att företa den aktuella resan. I målet har inte framkommit något som tyder på att S.B. har möjlighet att själv bekosta denna resa. Överklagandet skall därför bifallas. - Domslut. Kammarrätten bifaller överklagandet och överlämnar målet till Socialnämnden i Sjöbo kommun för att närmare bestämma biståndets storlek. - Familjenämnden i Sjöbo kommun överklagade domen och yrkade att Regeringsrätten, med ändring av kammarrättens dom, skulle avslå S.B:s ansökan om ekonomiskt bistånd för en resa till Kosovo. Nämnden anförde bl.a. följande. Det är inte visat att resan skulle ha den rehabiliterande effekt som görs gällande. S.B:s situation är inte sådan att hon för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå är berättigad till ekonomiskt bistånd för kostnaden för resan. - S.B. bestred bifall till nämndens yrkande. Hon anförde bl.a. att hon är mycket deprimerad och att hon behöver åka till sitt hemland. - Regeringsrätten (2006-11-14, Sandström, Dexe, Hamberg, Brickman, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 4 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen (2001:453) har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Enligt andra stycket skall den enskilde genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndsbedömningen bygger på en individuell behovsprövning och rätten till bistånd liksom valet av åtgärder beror på förhållandena i det enskilda fallet. - S.B. kom till Sverige med sin familj år 1992 som flykting från Kosovo. Hon har ansökt om - men inte medgetts - ekonomiskt bistånd för en resa till Kosovo, avsedd att företas av henne själv och en dotter. Frågan i målet är om S.B. har rätt till biståndet. - Överläkaren och docenten i psykiatri Åke Bliding vid lasarettet i Ystad har i ett utlåtande den 30 november 2001 uppgett att S.B. har haft kontakt med den svenska psykiatrin sedan ankomsten till Sverige och att hon, trots behandling, inte har förbättrats. Hon talar inte längre med läkare eller annan vårdpersonal. Ytterligare behandlingsförsök framstår som utsiktslösa eftersom hon själv inte vill medverka. Situationen har förvärrats av att hon har utvecklat en diabetes som hon enligt maken inte sköter med föreskriven medicinering. Maken tror att en utväg ur hennes belägenhet kan vara att hon reser till Kosovo ledsagad av en dotter. - Kuratorn Eva Hörnfeldt Ahlin vid Psykiatriska mottagningen i Sjöbo, som har haft kontakt med makarna B. sedan maj 2000, har i ett utlåtande den 15 maj 2001 uppgett följande. S.B. har inte träffat sin mor eller sina syskon i Kosovo på många år och grubblar ständigt över vad som kan ha hänt de av hennes bröder som försvann under kriget. Vid besök hos läkare på mottagningen i februari 2001 gick det inte att få någon ögon- eller annan kontakt. Eftersom indikationer för sluten vård ansågs föreligga erbjöds hon inläggning på psykiatrisk vårdavdelning men avböjde. Enligt Eva Hörnfeldt Ahlins bedömning är det av största vikt för S.B:s psykiska hälsa att hon ges möjlighet att besöka hemlandet tillsammans med sin dotter. - Regeringsrätten gör följande bedömning. Av utredningen i målet framgår att S.B. länge haft svåra psykiska problem, att hon vid tiden för familjenämndens beslut hade kontinuerlig kontakt med den psykiatriska vården och att hon avböjt den vård som behandlande läkare erbjudit henne. Situationen var sådan att biståndsinsatser, inriktade på att förbättra S.B:s hälsotillstånd utan att för den skull vara hänförliga till hälso- och sjukvård, i och för sig skulle kunna komma i fråga. Det framstår emellertid som oklart vilken effekt den aktuella resan skulle få på S.B:s psykiska hälsa. Regeringsrätten finner att familjenämnden haft fog för att inte lämna det begärda biståndet. Nämndens överklagande skall således bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Med bifall till överklagandet upphäver Regeringsrätten kammarrättens dom och fastställer det slut som länsrättens dom innehåller. (fd I 2006-09-06, Lif)