RÅ 2006 not 88

Not 88. Överklagande av P.W. ang. verkställighet av tingsrätts dom om umgänge med barn. - Genom en dom av Södra Roslags tingsrätt den 28 oktober 2002 tillerkändes P.W. rätt till umgänge med sonen Jacob i viss närmare angiven ordning. - Den 6 februari 2004 ansökte P.W. hos Länsrätten i Stockholms län om verkställighet av tingsrättens dom enligt 21 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken, FB, i den del domen avsåg umgänge med sonen. Länsrätten avvisade ansökningen i beslut den 16 februari 2004, eftersom tingsrättens dom inte hade vunnit laga kraft och tingsrätten inte heller hade förordnat att beslutet om umgänge skulle gälla utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft. Kammarrätten i Stockholm avslog i beslut den 23 mars 2004 P.W:s överklagande av länsrättens beslut. - P.W. överklagade beslutet och yrkade att Regeringsrätten skulle besluta om verkställighet av tingsrättens dom. Han anförde bl.a. att det knappast kan vara domstolens eller lagstiftarens intention att en dom inte skall kunna verkställas under den tid som ett överklagande handläggs. Han ifrågasatte vidare om kammarrätten hade haft en riktig sammansättning vid målets handläggning. -Regeringsrätten (2006-05-24, Billum, Dexe, Stävberg, Lundin, Brickman): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Målet gäller i första hand om kammarrätten var domför när den prövade målet. - Enligt huvudregeln i 17 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, LAFD, är länsrätt domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. Enligt ett undantag i 18 § andra stycket är länsrätten emellertid domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak, om det inte av särskild anledning är påkallat att målet prövas av fullsutten rätt. Eftersom länsrätten har avvisat ansökningen och således inte prövat sakfrågan - verkställighet enligt 21 kap. FB - har rätten varit domför med endast en lagfaren domare. - Enligt 21 kap. 16 § FB skall nämndemän ingå i rätten vid kammarrättens handläggning av mål enligt detta kapitel, dvs. mål om verkställighet av bl.a. domar om umgänge. Kammarrätt är i sådana fall enligt 12 § andra stycket LAFD domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Av 12 § andra stycket 3 framgår emellertid att kammarrätten är domför utan nämndemän vid beslut varigenom domstolen skiljer sig från målet utan att detta har prövats i sak. - P.W:s yrkande avsåg även i kammarrätten verkställighet enligt 21 kap. 1 § andra stycket FB. Länsrätten har avvisat hans ansökan utan någon prövning i sak. Någon saklig prövning av förutsättningarna för verkställighet av tingsrättens dom har inte heller förekommit i kammarrätten. I den utsträckning som kammarrättens mål kan anses ha rört verkställighetsfrågan har domstolen således skilt sig från målet utan att detta har prövats i sak. I enlighet med undantagsregeln i 12 § andra stycket 3 LAFD får rätten därför anses ha varit domför utan nämndemän. Av 21 kap. 1 § andra stycket FB följer att kammarrättens beslut var riktigt. - På grund av det anförda skall överklagandet avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd II 2006-05-03, Bohlin)