RÅ 2006:16

Forskarskattenämnden beslutade den 22 april 2002 att avslå en ansökan av Svenska Handelsbanken AB (härefter Handelsbanken) och H.M. om skattelättnader enligt 11 kap.22 och 23 §§inkomstskattelagen (1999:1229), IL, för H.M. i egenskap av expert alternativt som nyckelperson i Handelsbanken. Som skäl för beslutet anförde nämnden bl.a. följande. H.M. arbetar inom avdelningen "Sales" på Handelsbanken och är ansvarig för handeln med de största finländska valutakunderna. H.M:s arbetsuppgifter ligger inte på den nivån att han kvalificerar som expert eller nyckelperson i de aktuella bestämmelsernas mening. Kännedom om den finländska marknaden och färdigheter i finska språket är enligt nämndens mening av för allmän karaktär för att medföra en annan bedömning.

Handelsbanken och H.M. överklagade Forskarskattenämndens beslut och yrkade att skattelättnad skulle medges i enlighet med ansökan. Till stöd för överklagandet anförde klagandena i huvudsak följande. Handelsbanken har sedan slutet av 1990-talet koncentrerat sin s.k. tradingverksamhet till Stockholm istället för att som andra svenska banker bedriva motsvarande verksamhet i flera länder. Denna omstrukturering har inneburit att även de produkter som Handelsbanken tidigare kunnat erbjuda i de andra länderna har överförts till verksamheten i Sverige. Ett stort antal av dessa produkter kräver särskilda kunskaper och kontakter i de länder de berör. Av det skälet var det nödvändigt för Handelsbanken att rekrytera utländsk personal för att kunna upprätthålla och utveckla produktutbudet. För det fall dessa personer skulle lämna Handelsbanken står inte annat till buds än att lägga ned de särskilda produkterna eftersom motsvarande kompetens inte går att finna i Sverige. H.M. är ansvarig för försäljningen av valutaoptioner och valutor på den finska marknaden inom Handelsbanken trading. Han har totalansvar för cirka tjugo av Handelsbankens största kunder i Finland. Dessa utgörs av flera av Finlands största börsnoterade företag. 60-70 procent av valutaoptionshandeln som Handelsbanken genomför sker med finländska kunder. H.M. har sedan år 1986 arbetat med valutor i Finland, USA och numera i Sverige. Han har en gedigen bakgrund på ett område som på senare år har blivit en mycket expansiv del av finansmarknaden i och med introduktionen av euron. Utöver detta har H.M. byggt upp en personlig relation till de finska börsföretag som är kunder till honom. Personliga relationer är ytterst viktigt på detta område. Många kunder har valt att inte handla när H.M. inte har funnits tillgänglig. En betydande nedgång i valutahandeln kan därför påvisas när han inte finns på arbetet. Någon person med kunskaper motsvarande H.M:s står inte att finna i Sverige. När det gäller ett företag av Handelsbankens storlek, med ett stort antal verksamhetsgrenar, bör bedömningen av om en person är i en nyckelposition eller inte ske utifrån den verksamhetsgren som berörd person är aktiv inom och inte utifrån företagets samlade verksamhet. En motsatt tolkning skulle kunna leda till att en nyckelposition i ett mindre företag skulle kunna uppnås lättare än i ett företag av Handelsbankens storlek. Bedömningen av nyckelpersoners specialistkompetens måste göras utifrån andra kriterier än avseende experter. H.M. är ansvarig för försäljningen på den finska marknaden med ett totalansvar för Handelsbankens tjugo största kunder i Finland och innehar ett stort förtroende bland kunderna tack vare sin kompetens på området. Han uppbär en mycket hög lön. Även detta är en indikation på hans viktiga och betydelsefulla funktion i banken. Med hänsyn till detta får H.M. anses ha en nyckelposition i Handelsbanken.

Riksskatteverket yrkade att länsrätten, med samma motivering som Forskarskattenämnden, skulle fastställa nämndens beslut.

H.M. överklagade och yrkade att kammarrätten skulle medge skattelättnader för honom enligt ansökan.

Skatteverket bestred bifall till överklagandet.

Skatteverket överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle förklara att H.M. inte var berättigad till skattelättnader enligt bestämmelserna i 11 kap. 22 och 23 §§ IL. Verket anförde bl.a. följande. H.M. arbetar inom avdelningen ”Sales” på Handelsbanken och är ansvarig för handeln med de största finländska valutakunderna. I prop. 2000/01:12 anges (s. 22) att de personer som föreslås bli omfattade av systemet med skattelättnader är personer inom tekniskt avancerad och kunskapsintensiv verksamhet, dvs. specialister och experter inom olika områden där Sverige har ett starkt intresse av att kunna konkurrera om internationellt rörlig arbetskraft. Kategorin experter sägs avse specialister med sådan kompetens som inte är tillgänglig i Sverige eller som det är svårt att finna inom landet. Det kan vara fråga om experter som arbetar med avancerad produktutveckling och tillämpning av ny teknologi, t.ex. industritekniker. Mot bakgrund av lagtextens utformning och syftet med lagstiftningen som det kommit till uttryck i förarbetena krävs en mycket hög kompetensnivå eller specialisering för att skattelättnader skall komma i fråga. Arbetsuppgifterna i sig skall vara högt kvalificerade. Det krävs också att det föreligger betydande svårigheter att rekrytera personer i Sverige med motsvarande kompetens. H.M:s arbetsuppgifter ligger inte på den nivån att han kvalificerar som expert. Kännedom om den finländska marknaden och färdigheter i finska språket är av för allmän karaktär för att kunna kvalificera för skattelättnader. I princip bör samma höga krav på kompetens som gäller för experter också gälla för specialister för att dessa skall anses inneha nyckelpositioner i företag. Det är här fråga om en relativt snäv krets av chefer som besitter en unik specialkompetens och som ansvarar för en för företaget nödvändig och central del.

H.M. bereddes tillfälle att svara men hördes inte av.

Regeringsrätten (2006-05-24, Sandström, Dexe, Rundqvist, Kindlund, Brickman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 11 kap. 22 § IL kan utländska experter, forskare eller andra nyckelpersoner få vissa skattelättnader om arbetet avser specialistuppgifter eller kvalificerade forsknings- eller utvecklingsuppgifter med sådan inriktning eller på sådan kompetensnivå att det innebär betydande svårigheter att rekrytera inom landet (första stycket 1 och 2). Detsamma gäller om arbetet avser företagsledande uppgifter eller andra uppgifter som medför en nyckelposition i ett företag (första stycket 3). Det krävs att arbetsgivaren är hemmahörande i Sverige eller är ett utländskt företag med fast driftsställe här. Skattelättnader kan medges om vistelsen i Sverige är avsedd att vara högst fem år och bara för de tre första åren av vistelsen här. Vidare får personen i fråga inte ha varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige någon gång under de fem kalenderår som närmast föregått det år då arbetet påbörjades. I 11 kap. 23 § finns bestämmelser om vad skattelättnaderna avser.

Bestämmelserna i 11 kap. 22 § IL är allmänt utformade och saknar definitioner av centrala begrepp. Av förarbetena framgår bl.a. följande angående det allmänna syftet med skattelättnaderna. Lättnaderna skall kunna ges till internationellt efterfrågade nyckelpersoner vilket kan ge företag incitament att förlägga eller behålla bl.a. koncernledande funktioner som kräver utländsk personal i Sverige. Reglerna är avsedda att stärka Sveriges internationella konkurrensförmåga genom att främja forskning och produktutveckling av internationellt snitt i svenska företag och forskningsinstitutioner och bidra till att ny kunskap och teknologi kommer svensk ekonomi till del (prop. 2000/01:12 s. 18). När det gäller den krets av personer som kan komma i fråga för skattelättnader anges att prövningen främst bör grundas på de enskilda personernas kompetens. Det kan vara fråga om personer som arbetar inom tekniskt avancerad och kunskapsintensiv verksamhet, dvs. specialister och experter inom olika områden där Sverige har ett starkt intresse av att kunna konkurrera om internationellt rörlig arbetskraft. De skall ha sådan kompetens som inte är tillgänglig i Sverige eller som är svår att finna inom landet. Här avses exempelvis experter som arbetar med avancerad produktutveckling och tillämpning av ny teknologi, t.ex. industritekniker. När det gäller personer i företagsledande ställning eller i andra nyckelpositioner avses t.ex. dotterbolagsdirektörer eller andra personer med ansvar för företagets allmänna ledning och förvaltning. Som exempel på personer i nyckelpositioner anges specialister inom områdena rationalisering, administration, logistik, marknadsföring, produktion, engineering, ekonomi samt informations- och kommunikationsteknologi (a. prop. s. 22).

Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande beträffande H.M. och hans arbetsuppgifter under den i målet aktuella perioden. Han arbetade som "vice president" på området "Sales" inom affärsområdet "Trading", ett av de fyra affärsområden som ingår i divisionen Handelsbanken Markets inom Svenska Handelsbanken AB. Han var ansvarig för handeln på valutamarknaden med de 20 största börsnoterade finländska företagen. När han påbörjade sin anställning hade han drygt tio års erfarenhet av valutamarknaden och handel med de finansiella produkter som finns på denna marknad. H.M. hade redan före anställningen hos banken haft nära kontakter med de nämnda företagen och personliga relationer till företagens finanschefer. Därigenom hade han också lärt känna dessa kunders sätt att handla samt deras krav och i de flesta fall också deras strategiska positioner. Han kunde även kommunicera med bankens kunder på finska.

Regeringsrätten konstaterar att H.M. uppfyller de formella förutsättningarna för skattelättnader enligt 11 kap. 22 § andra stycket IL. I övrigt gör Regeringsrätten följande bedömning.

Av utredningen i målet framgår att H.M. har en betydande kompetens på sitt specialområde och att han även är väl inarbetad på den marknad han ansvarar för. Regeringsrätten finner inte anledning att ifrågasätta att hans erfarenhet och kontaktnät med de största finska valutakunderna är av stort intresse för hans arbetsgivare och att dessa faktorer var av betydelse när han anställdes. H.M:s arbete avser en begränsad del av valutamarknaden. Det har - med beaktande av denna och närliggande marknaders omfattning och karaktär - inte framkommit att det skulle föreligga svårigheter att inom landet rekrytera personal till funktioner inom banken av det slag som det nu är fråga om. I målet har åberopats att H.M. har nära kontakter med kundföretagen och kännedom om finländska förhållanden samt att han har kunskaper i finska språket. Sådana omständigheter kan emellertid enligt Regeringsrättens mening endast undantagsvis inverka på bedömningen av frågan om en person uppfyller lagens krav på experter och specialister. I det nu aktuella fallet får dessa omständigheter anses sakna särskild betydelse. Mot bakgrund av vad som ovan anförts om de aktuella bestämmelsernas syfte finner Regeringsrätten att H.M:s arbetsuppgifter inte kan anses vara sådana att förutsättningarna för skattelättnader enligt 11 kap. 22 § första stycket 1 IL är uppfyllda.

Enligt 11 kap. 22 § första stycket 3 IL kan skattelättnader komma i fråga också om arbetet avser företagsledande uppgifter eller andra uppgifter som medför en nyckelposition i ett företag. Av vad som ovan redovisats om H.M:s arbetsuppgifter framgår att han inte haft en sådan position i företaget som innefattar företagsledande uppgifter.

Kammarrätten har grundat sin bedömning på att H.M. innehade en nyckelposition inom en av bankens verksamhetsgrenar. Av lagtexten framgår emellertid att det skall vara fråga om en nyckelposition i ett företag. Bedömningen skall således göras med beaktande av hela det företag i vilket personen är anställd. Med hänsyn härtill och med beaktande även av vad som ovan angetts om H.M:s arbetsuppgifter och position inom banken kan inte den slutsatsen dras att han haft en sådan nyckelposition som avses i lagtexten. H.M. uppfyller således inte heller de krav som anges i 11 kap. 22 § första stycket 3 IL.

Av det anförda följer att Skatteverkets överklagande skall bifallas.