RÅ 2006:17

B.A. överklagade beslutet och yrkade att hon skulle beviljas en fjärdedels sjukbidrag. Hon anförde bl.a. följande. Under år 1986 kom hon till Reumatologen på Sahlgrenska sjukhuset och den läkare som utredde henne bedömde att hon inte skulle klara av att arbeta mer eftersom hennes ledproblem var mycket allvarliga. Hon sökte alternativa behandlingsmetoder och hittade fram till qigong som hon tränade varje dag. Under år 1996 gick hon på egen begäran upp i arbetstid från 50 till 75 procent. Det var väldigt tufft och med facit i hand skulle hon nog ha väntat ytterligare en period för att ha bättre förutsättningar. Förutom att hon satt i styrelsen i en bostadsrättsförening hade hon under de två senaste åren även fungerat som vicevärd. Hon hade tidigare uppgett att det tog två timmar per vecka men det varierade mycket. Ibland tittade hon enbart i brevlådan och det som skulle göras skedde helt utan tidspress. Det var mycket en social kontakt med medlemmar. I styrelsen hade hon framför allt en samordnande uppgift där hon delegerade arbete till övriga medlemmar som kände till hennes problem. Hon arbetade nu trettio timmar per vecka i en barngrupp och hade svårt att se att hon skulle klara av mer för tillfället. Hon hade tränat och kämpat och kommit en bra bit på väg, längre än vad någon skulle trott vara möjligt. Hon önskade få tid att fortsätta så att hon orkade med den träning som kanske till slut kunde ge henne möjlighet att gå upp på heltid och att klara av det.

Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa försäkringskassans beslut. Försäkringskassan anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Av försäkringskassans utredning angående sjukpenninggrundande inkomst den 10 november 2000 framgår att B.A. är anställd av SDF och arbetar 75 procent av heltid. Hennes inkomster för detta arbete uppgår efter avdrag för dator till 12 792 kr per månad, vilket gör en årsinkomst på 153 504 kr. Utöver detta har hon en årlig ersättning för uppdrag i sin bostadsrättsförening, sekreterararvode med 10 551 kr och vicevärdsarvode med 17 050 kr. Till detta kommer ersättning med ca 12 000 kr för kontakt med medlemmar och hantverkare. Den sammanlagda årsinkomsten uppgår till 193 105 kr. Arbetstiden som vicevärd har i ansökan om pension uppgivits vara 1-2 timmar per vecka. Styrelsen har möte ca en gång per månad. B.A. har också startat ett eget företag där hon arbetar som qigonginstruktör och håller 1-3 veckoslutskurser per termin och ibland håller föredrag. Någon vinst har företaget ännu inte givit. Vid bedömningen av pensionsnivån finns enligt AFL för den vars arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt en rätt till hel förtidspension/sjukbidrag. Det ges således i lagen ett utrymme för att förtidspension/sjukbidrag kan beviljas den som har viss arbetsförmåga kvar. Detta utrymme finns inte vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning för den som inte uppfyller villkoren för en hel förtidspension. Där gäller enligt lagen en "25 procent gradering", dvs. tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels arbetsoförmåga. Man kan därför inte när arbetsförmågan bedömts vara partiellt nedsatt bortse från de arbetsinsatser som B.A. utför utöver arbetet vid SDF. B.A. arbetar 75 procent av en heltidstjänst. Vid sådana förhållanden krävs enligt försäkringskassans uppfattning inte någon större utökning av faktisk arbetstid för att nedsättningen av arbetsförmågan skall anses understiga en fjärdedel. De beskrivna arbetsuppgifterna som utförs utöver arbetet vid SDF får anses vara aktiviteter som motsvarar sådana arbetsinsatser som utförs av förvärvsarbetande och kan därmed inte betraktas som några fritidsaktiviteter som kan bortses från. Varken B.A:s arbetsförmåga eller försörjningsförmåga kan anses vara på grund av sjukdom nedsatt till minst en fjärdedel.

B.A. bestred bifall till överklagandet. Hon anförde bl.a. följande. Hennes hälsotillstånd är inte sådant att hon kan klara ett heltidsarbete. Hon har som planerat sedan januari 2003 lagt över vicevärdskapet på de andra i styrelsen. Det var fråga om en prövoperiod där hon kunnat konstatera att hon inte ännu hade kraft att öka sin arbetstid. Vicevärdskapet var betydligt lindrigare än vad 10 timmar i hennes ordinarie arbete skulle vara. Den tid som gick åt för att sköta medlemskontakter och telefonsamtal var 1-2 timmar per vecka. Hon kunde själv lägga upp tiden utifrån vad hon klarade av. Hon delegerade allt som hon bedömde vara för mycket för henne.

Försäkringskassan (tidigare Riksförsäkringsverket) överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva underinstansernas domar och fastställa försäkringskassans beslut. Till stöd för sin talan anförde Försäkringskassan bl.a. följande. Tidigare gällde att arbetsförmågan skulle vara helt nedsatt för att helt sjukbidrag/hel förtidspension skulle utgå. Den 1 januari 1999 ändrades bestämmelsen i 7 kap. 2 § AFL på så sätt att hel förmån numera kan beviljas även när arbetsförmågan är i det närmaste helt nedsatt. I förarbetena framhölls att syftet med ändringen var att den som uppbar hel ersättning skulle ges möjlighet att utnyttja en liten återstående arbetsförmåga t.ex. i ideellt eller politiskt arbete utan att rätten till hel förmån skulle ifrågasättas (prop. 1997/98:111 s. 69). Utformningen av bestämmelsen i 7 kap. 2 § AFL och de redovisade förarbetsuttalandena får förstås så att möjligheten för en försäkrad att ägna sig åt arbetsuppgifter på fritiden utan att dessa påverkar pensionsförmånen gäller den som uppbär hel förmån men att motsvarande utrymme för arbetsuppgifter på fritiden inte finns för den som har beviljats partiell förmån. I de sistnämnda fallen bör endast arbetsuppgifter av mycket begränsad omfattning kunna godtas utan att bedömningen av arbetsförmågans nedsättning påverkas. - De arbetsuppgifter som B.A. utför på fritiden är av sådan omfattning tidsmässigt och genererar sådana inkomster - ca 3 300 kr per månad att jämföra med deltidsinkomsten som förskollärare om ca 13 900 kr per månad - att de rimligen måste beaktas vid bedömningen av arbetsförmågan. Vid en sådan bedömning kan B.A:s arbetsförmåga inte anses vara nedsatt med minst en fjärdedel. Försäkringskassan har därför haft fog för sitt beslut att inte bevilja henne sjukbidrag.

B.A. bestred bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (2006-01-17, Billum, Nordborg, Dexe, Hamberg, Knutsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 7 kap. 1-3 §§ AFL, i den lydelse som är tillämplig i målet, framgår följande. En försäkrad har rätt till förtidspension om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade i stället rätt till sjukbidrag. Försäkrad, vars arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt, erhåller hel förtidspension. Försäkrad, vars arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad men med minst tre fjärdedelar, erhåller tre fjärdedels förtidspension. Är den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med minst hälften, utges halv förtidspension. I övriga fall utges en fjärdedels förtidspension. Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Förtidspension och sjukbidrag har fr.o.m. den 1 januari 2003 ersatts av sjukersättning och aktivitetsersättning.

Frågan i målet är om B.A:s arbetsförmåga vid tiden för försäkringskassans beslut i april 2002 på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan var nedsatt med minst en fjärdedel.

Vid den aktuella tiden arbetade B.A. deltid, 75 procent, som förskollärare och tjänade 13 900 kr per månad. Hon hade därutöver uppdrag på sin fritid som sekreterare och vicevärd i en bostadsrättsförening. För dessa sysslor uppbar hon årligen sekreterararvode med 10 551 kr samt arvode som vicevärd med 17 050 kr och för kontakt med medlemmar med 12 000 kr. Hon hade dessutom ett eget företag i vilket hon arbetade med att hålla föredrag och ge veckoslutskurser i qigong.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1999 gavs de som uppbar hel förtidspension möjlighet att arbeta i viss mindre omfattning utan att det påverkade rätten till ersättning. I förarbetena betonades vikten av att arbetslinjen förstärktes och att de som uppbar förtidspension skulle stimuleras att i större utsträckning ta egna initiativ till att förändra sin situation genom att pröva på att återvända till yrkeslivet och att i övrigt leva ett aktivt liv. Det påpekades vidare att ideellt arbete, politiska uppdrag och studier som var av den omfattningen som yrkesverksamma utförde på sin fritid liksom tidigare inte borde föranleda att rätten till pension ifrågasattes (prop. 1997/98:111 s. 35 ff. och bet. 1997/98:SfU11 s. 21 f.).

Den aktuella lagändringen gällde endast personer med hel förtidspension eller helt sjukbidrag (jfr prop. 1997/98:111 s. 48). Det kan visserligen inte anses uteslutet att även personer med mera begränsad nedsättning av arbetsförmågan kan utföra vissa uppgifter på fritiden utan att rätten till förtidspension sätts i fråga. Utrymmet för dessa personer att med bibehållen ersättning utföra sådana sysslor torde emellertid vara mycket begränsat.

B.A. har vid sidan av sin anställning fullgjort flera arvoderade uppdrag för en bostadsrättsförening samt drivit ett eget företag. Dessa insatser har uppenbarligen varit av sådan omfattning att de måste påverka bedömningen av hennes arbetsförmåga. Vid denna bedömning finner Regeringsrätten att det står klart att B.A:s arbetsförmåga vid tiden för försäkringskassans beslut inte kunde anses nedsatt med minst en fjärdedel. Hon har därför inte rätt till sjukbidrag.