RÅ 2006:56

En person som vid sidan av sin anställning som elevassistent och lärare haft ett uppdrag som kontaktperson har utan hinder av uppdraget ansetts ha rätt till en fjärdedels sjukpenning.

Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa beslutade den 16 maj 2002 att inte betala sjukpenning till R.F. fr.o.m. den 5 februari 2002. Som skäl för beslutet angavs följande. R.F:s arbetsförmåga bedöms ej vara nedsatt med minst en fjärdedel fr.o.m. januari 2001, då hon åtagit sig uppdrag som kontaktperson under den pågående sjukskrivningen. Hon är sjukskriven och arbetar 75 procent av sin heltidsanställning som elevassistent och lärare. Under sjukskrivningstiden har hon åtagit sig uppdrag som kontaktperson, vilket beräknas omfatta cirka två timmar per vecka. Hennes totala arbetstid uppgår då till mer än tre fjärdedelar av hennes normala heltidsarbete. Hon hade därför inte rätt till sjukpenning. Beskattningsbart arvode som utges som ersättning för kontaktmannaskap är att betrakta som lön för utfört arbete.

Länsrätten i Vänersborg

R.F. överklagade beslutet och yrkade en fjärdedels sjukpenning. Hon anförde bl.a. följande. Uppdraget som kontaktperson innebär att hon träffar den person hon är kontaktperson för en gång per vecka och att de därutöver har viss telefonkontakt. Kontakten innehåller samtal och naturliga aktiviteter som t.ex. att fika, att ta en promenad eller att åka och handla tillsammans.

Länsrätten i Vänersborg (2002-11-28, ordförande Kockum) instämde i försäkringskassans bedömning och ändrade därför inte det överklagade beslutet.

R.F. fullföljde sin talan och anförde bl.a. följande. Det är skillnad på ett arbete för vilket man får lön och ett uppdrag för vilket man uppbär arvode. Ett uppdrag som kontaktperson ersätter inte en anställning utan är något man har vid sidan om sitt ordinarie arbete eller sin ordinarie sysselsättning. Uppdraget omfattar cirka två timmar i veckan i genomsnitt. Det händer att den person som hon är kontaktperson för är sjuk eller inte orkar med besök och då blir det någon vecka bara telefonkontakt. Det finns inga krav på att ta igen förlorad tid eftersom uppdraget bygger mer på kvalitet och engagemang än på kvantitet eller exakta timmar. Det handlar om mänsklig kontakt när det egna nätverket inte räcker till eller saknas. Uppdraget som kontaktperson avslutades den 31 januari 2003.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet.

Domskäl

Kammarrätten i Göteborg (2004-03-02, Johansson, referent och nämndemännen Andersson och Ragnar) yttrade: Av 3 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, framgår bl.a. följande. Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjukdom föreligger skall bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden. - I prop. 1996/97:28 har regeringen beträffande rätten till sjukpenning vid partiell arbetsförmåga uttalat bl.a. följande. Arbetsförmågan bör relateras till arbete av samma omfattning som den försäkrade tidigare haft. För en försäkrad med heltidsanställning bör målet vara att han eller hon skall återgå i heltidsarbete. Kan den försäkrade inte återgå till sitt vanliga arbete på heltid bör i första hand annat heltidsarbete hos arbetsgivaren prövas. Saknas möjlighet till annat heltidsarbete hos arbetsgivaren eller kräver sådant alltför långvariga rehabiliteringsinsatser, bör den försäkrades arbetsförmåga prövas mot annat på arbetsmarknaden normalt förekommande heltidsarbete. Görs bedömningen att det medicinska tillståndet inte utgör något hinder för den försäkrade att arbeta heltid eller i ytterligare ett deltidsarbete har han eller hon inte någon rätt till ersättning från försäkringen (s. 16-17). - Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. R.F. arbetar som lärare och elevassistent i särskolan. I mars 1999 blev hon deltidssjukskriven (25 procent av heltid) på grund av en whiplashskada och beviljades en fjärdedels sjukpenning. Försäkringsläkare Jan Zachrisson gjorde i utlåtande den 2 augusti 2001 avseende sjukbidrag/förtidspension för R.F. bedömningen att hennes arbetsförmåga var nedsatt till en restarbetsförmåga motsvarande 75 procent och att nedsättningen med all säkerhet var bestående och ej påverkbar. Sedan försäkringskassan i januari 2002 fått uppgift om att R.F. fr.o.m. januari 2001 åtagit sig uppdrag som kontaktperson beslutade kassan att inte utbetala någon sjukpenning till henne fr.o.m. den 5 februari 2002. - Frågan i målet är således om R.F. genom att åta sig och genomföra uppdraget som kontaktperson har visat sig ha en arbetsförmåga som överstiger tre fjärdedelar och därmed inte är berättigad till en fjärdedels sjukpenning. - I rättsfallet RÅ 2002 ref. 11, som gällde huruvida en försäkrad var berättigad till halvt eller en fjärdedels sjukbidrag, har Regeringsrätten, i frågan om vilken betydelse som vid fastställandet av arbetsförmågan skall tillmätas det förhållandet att den försäkrade uppburit helt vårdbidrag för vård av sitt handikappade barn, uttalat följande. Att en person beviljats bidrag för vård av barn eller annan anhörig kan inte omedelbart läggas till grund för en bedömning av arbetsförmågan. Det avgörande är inte det faktum att bidrag utgått utan de arbetsinsatser som motiverat bidraget. Om dessa inte haft sådan omfattning att de är att jämställa med förvärvsarbete eller visar att den försäkrade haft en arbetsförmåga, som skulle ha kunnat utnyttjas för förvärvsarbete, skall i sammanhanget bortses från att de ersatts genom bidrag. - Angivna rättsfall avser visserligen rätten till sjukbidrag medan förevarande mål avser rätten till sjukpenning. Det föreligger dessutom den skillnaden att det i rättsfallet var frågan om ersättning för vård av familjemedlem medan R.F. uppburit ersättning för kontaktinsatser för utomstående person. Enligt kammarrättens mening får emellertid, trots nämnda skillnader, vad Regeringsrätten i rättsfallet uttalat om fastställande av arbetsförmåga anses vägledande även vid bedömning av R.F:s arbetsförmåga. - Utredningen i målet ger vid handen att R.F. i sitt uppdrag som kontaktperson, vilket omfattat cirka två timmar per vecka, främst har fungerat som samtalskontakt och medmänniska. Kontakten har ägt rum direkt, men även per telefon. Som ersättning för uppdraget har R.F. uppburit 925 kr i arvodesdel och 1 080 kr i omkostnadsdel per månad. Uppdraget som kontaktperson avslutades den 31 januari 2003. - Kammarrätten finner inte att R.F:s insatser som kontaktperson har varit av den arten och omfattningen att de är att jämföra med ett förvärvsarbete. Hennes insatser kan inte heller anses visa att hon haft en arbetsförmåga som skulle ha kunnat utnyttjas för förvärvsarbete. Det förhållandet att hon uppburit ersättning för uppdraget medför ingen annan bedömning. R.F:s arbetsförmåga får därmed anses vara nedsatt i den omfattning som krävs för rätt till en fjärdedels sjukpenning. Överklagandet skall därför bifallas. - Med bifall till överklagandet upphäver kammarrätten länsrättens dom och försäkringskassans beslut samt visar målet åter till försäkringskassan för erforderlig handläggning i enlighet med det ovan anförda.

Ordföranden, kammarrättsrådet Stenstad och kammarrättsassessorn Nielsen var skiljaktiga och anförde efter att ha redogjort för vissa omständigheter i målet och vissa uttalanden i lagens förarbeten följande. Den grundläggande förutsättningen för rätt till sjukpenning är att den försäkrade avhåller sig från arbete på grund av sjukdom. En försäkrad får alltså inte utföra sitt vanliga arbete eller ett jämförbart arbete under sjukperioden. De uppgifter som R.F. utför som kontaktperson ligger enligt vår mening inte långt ifrån dem hon utför i sitt arbete som elevassistent. De är därmed till sin karaktär sådana att hon genom att utföra dem visar att hennes arbetsförmåga inte är nedsatt med minst en fjärdedel. Att ersättning utgått i form av arvode och inte såsom lön föranleder inte någon annan bedömning. R.F. är därför som försäkringskassan och länsrätten funnit inte berättigad till sjukpenning för tid efter den 4 februari 2002. Vi avslår därför överklagandet.

Försäkringskassan överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva denna och fastställa länsrättens dom. Till stöd för sin talan anförde kassan bl.a. följande. En grundläggande förutsättning för rätt till sjukpenning är att den försäkrades arbetsförmåga på grund av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel. Rätten till sjukpenning skall relateras till arbete av sådan omfattning som den försäkrade tidigare har haft och som ligger till grund för fastställd sjukpenninggrundande inkomst. - Enligt Försäkringskassans mening var de insatser som R.F. utförde som kontaktperson av sådan art och omfattning att de är att jämföra med förvärvsarbete. Det arvode hon fick för uppdraget, 925 kr per månad, utgör också sjukpenninggrundande inkomst av förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § AFL. Vid tidpunkten för försäkringskassans beslut arbetade R.F. 75 procent av sin normala arbetstid som heltidsanställd. Något utrymme för ytterligare arbetsinsats förelåg då inte för rätt till en fjärdedels sjukpenning. På grund av det anförda anser Försäkringskassan att R.F:s arbetsförmåga inte kan anses ha varit nedsatt med minst en fjärdedel.

R.F. bestred bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (2006-11-13, Eliason, Almgren, Kindlund, Lundin, Fernlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 3 kap. 7 § första och andra styckena AFL framgår att en fjärdedels sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga i mindre grad än hälften men med minst en fjärdedel.

Frågan i målet är om R.F:s arbetsförmåga vid den aktuella tiden var nedsatt med minst en fjärdedel.

Hon hade då en heltidsanställning som elevassistent och lärare i särskolan. Sedan mars 1999 hade hon i varierande grad varit deltidssjukskriven på grund av en whiplashskada. Sedan mars år 2000 var hon sjukskriven på 25 procent av heltid och hade beviljats en fjärdedels sjukpenning. Hon arbetade under sjukskrivningen motsvarande 75 procent av heltid. Därutöver hade hon sedan januari 2001 ett uppdrag som kontaktperson, vilket tog cirka två timmar per vecka. För uppdraget fick hon ett arvode med 925 kr per månad och ersättning för kostnader med 1 080 kr per månad.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Regeringsrätten har i ett mål om rätt till sjukbidrag (numera sjukersättning) intagit ståndpunkten att det visserligen inte kan anses uteslutet att personer med partiell nedsättning av arbetsförmågan kan utföra vissa uppgifter på fritiden utan att rätten till sjukbidrag sätts i fråga, men att utrymmet för dessa personer att med bibehållen ersättning utföra sådana sysslor torde vara mycket begränsat (RÅ 2006 ref. 17). Utgångspunkten bör enligt Regeringsrättens mening vara densamma vid prövningen av rätt till sjukpenning när det skall bedömas i vilken mån en försäkrads arbetsförmåga är nedsatt (jfr prop. 1996/97:28 s. 10, bet. 1996/97:SfU6 s. 11).

I fråga om det aktuella uppdraget framgår följande av utredningen. Som kontaktperson skulle R.F. vara ett socialt stöd för en jämnårig person. Uppdraget innebar att de träffades omkring en gång i veckan, varvid de samtalade och "fikade".

Att hon utförde dessa insatser ger inte något stöd för att hon haft någon ytterligare arbetsförmåga utöver den som hon redan utnyttjat i sitt vanliga arbete. Någon annan grund för att ifrågasätta att hennes arbetsförmåga varit nedsatt med minst en fjärdedel har inte varit aktuell i målet. Hon har därför rätt till en fjärdedels sjukpenning.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2006-10-18, föredragande Hanson, målnummer 2878-04