RÅ 2006:70

I en ansökan hos Skatterättsnämnden om förhandsbesked ställde bolaget X AB följande fråga. - Skall swap-avtal och valutaterminer, som är onoterade icke aktierelaterade värdepapper och som är en fordran eller skuld gentemot motparten i respektive avtal, vid beräkning av kapitalunderlaget enligt reglerna i 3-8 §§ lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, AvPL, tas upp till bokfört värde, marknadsvärde eller anskaffningsvärde?

Skatterättsnämnden (2005-06-30, André, ordförande, Wingren, Knutsson, Silfverberg, Sjökvist, Ståhl, Virin) yttrade: Förhandsbesked. - Avtalen skall tas upp till bokfört värde. - Motivering. - Bolaget har uppgett bl.a. följande. Bland dess placeringstillgångar finns onoterade derivatinstrument i form av bl.a. ränteswap- och valutaterminsavtal vilka ingåtts med extern part. Vid avtalens ingående har något vederlag ej utgått mellan parterna. Avtalen är ömsesidigt förpliktande och innebär att bolaget till motparten på viss framtida dag skall betala en på visst sätt beräknad andel av ett underliggande nominellt belopp respektive ett belopp i utländsk valuta i utbyte mot att motparten i framtiden betalar en på annat sätt beräknad andel av samma nominella belopp respektive ett belopp i svensk valuta. - Fråga är hur dessa ränteswap- och ränteterminsavtal skall värderas vid bestämmande av kapitalunderlag enligt AvPL. - Enligt 5 § första stycket AvPL skall, om annat ej följer av - såvitt nu är i fråga - 8 § första stycket, tillgångar och skulder tas upp till bokfört värde. Enligt sistnämnda bestämmelse skall onoterad fordran tas upp till sitt anskaffningsvärde jämte upplupen ränta och avdrag för skuld göras med belopp som beräknas på motsvarade sätt. - Bestämmelsen i 8 § första stycket får anses ta sikte främst på ”sedvanliga” räntebärande fordringar och skulder bestämda i nominellt kapitalbelopp men torde omfatta även fordringar och skulder där räntan inkluderas i det nominella beloppet (jfr prop. 1992/93:187 s. 225). Det beräknade nettovärdet av rättigheter och förpliktelser enligt de ifrågavarande avtalen kan, beroende på ränteläge och valutakurs, för vart och ett av avtalen vid varje värderingstidpunkt vara antingen positivt eller negativt och kan i den meningen anses utgöra en (beräknad) fordran eller skuld vid angivna tidpunkt. På dessa poster betalas emellertid inte någon ränta. - Med hänsyn härtill och till att värdet av ett och samma avtal under löptiden kan växla mellan att vara positivt och negativt finner nämnden att avtalen inte kan anses utgöra sådana fordringar eller skulder som avses i 8 § första stycket. Värderingen skall således ske enligt bestämmelsen i 5 § första stycket.

I överklagande av förhandsbeskedet yrkade bolaget att Regeringsrätten skulle förklara att de aktuella onoterade derivatinstrumenten (swapavtal avseende räntebetalningar och terminsavtal avseende valutor) vid beräkning av kapitalunderlaget enligt AvPL skulle tas upp till anskaffningsvärdet jämte upplupen ränta enligt 8 §. Bolaget anförde bl.a. följande. Grunden för Skatterättsnämndens bedömning synes vara att någon ränta inte utgår samt att ett enskilt derivatinstrument kan växla mellan positiva och negativa värden. Det uppställs emellertid inget krav att det skall utgå ränta eller att värdet av fordran inte får växla över tiden. Det finns inte någon entydig definition av termen fordran i AvPL. Den allmänna definitionen, rättighet i förhållande till motparten att erhålla fullgörelse, torde därför vara relevant även vid tillämpning av nämnda lag. Av systematiken i AvPL framgår att värderingen av finansiella instrument/värdepapper regleras i 7 och 8 §§ och att övriga tillgångar värderas enligt reglerna i 5 och 6 §§. Innebörden av 8 § är att fordringar som inte är marknadsnoterade skall tas upp till anskaffningsvärdet, vilket enligt uttalanden i förarbetena även gäller fordringar på vilka formell ränta inte utgår (prop. 1992/93:187 s. 225). Det torde vara svårt att betrakta derivatinstrumenten som något annat än finansiella instrument eller värdepapper. Redan på grund härav torde en värdering till bokfört värde i enlighet med 5 § AvPL vara utesluten.

Skatteverket ansåg att Regeringsrätten skulle fastställa förhandsbeskedet.

Regeringsrätten (2006-10-12, Sandström, Dexe, Kindlund, Lundin, Brickman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om swap- och terminsavtalen skall värderas enligt den allmänna värderingsregeln i 5 § AvPL eller enligt den särskilda värderingsregeln för onoterade fordringar i 8 §.

Enligt 8 § AvPL skall fordran tas upp till sitt anskaffningsvärde jämte upplupen ränta. Om denna bestämmelse inte är tillämplig skall avtalen värderas till bokfört värde i enlighet med huvudregeln i 5 §.

Någon definition av termen "fordran" finns inte i AvPL. Av 12 § följer emellertid att termer och uttryck i lagen har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Den första frågan att besvara är därmed om termen fordran kan bestämmas till sitt innehåll genom hänvisningen till IL.

I IL finns ingen definition av termen fordran och någon direkt bestämning av dess innehåll kan därför inte härledas från den lagen. En viss vägledning kan emellertid fås från bestämmelserna i 48 kap. där beskattningen vid avyttring av delägarrätter och fordringsrätter regleras. I 3 och 4 §§ anges vad som skall beskattas enligt reglerna för svenska respektive utländska fordringsrätter. Enligt första stycket i paragraferna avses med svensk fordringsrätt "fordran i svenska kronor" och med utländsk fordringsrätt "fordran i utländsk valuta". I andra stycket anges att bestämmelserna om svenska och utländska fordringsrätter skall tillämpas också på bl.a. termin, option och liknande avtal vars underliggande tillgångar kan hänföras till fordran i svenska kronor respektive till utländsk valuta eller fordran i utländsk valuta. De i målet aktuella swap- och terminsavtalen får anses omfattade av andra stycket i respektive paragraf.

Regleringen innebär att fordran i 8 § AvPL motsvarar vad som i första styckena av 48 kap. 3 och 4 §§ IL benämns fordringsrätt. De värdepapper som hänförs till andra stycket i respektive paragraf utgör inte fordringsrätter men beskattning sker enligt de bestämmelser som gäller för fordringsrätter. Mot denna bakgrund kan tillämpningsområdet för termen fordran i 8 § AvPL inte anses vara vidare än som följer av första styckena i 48 kap. 3 och 4 §§ IL. Eftersom swap- och terminsavtalen inte omfattas av dessa bestämmelser är 8 § AvPL inte tillämplig. Av det anförda följer att förhandsbeskedet skall fastställas.