RÅ 2007 not 110

Not 110. Överklagande av T.L. ang. tillstånd att inneha skjutvapen. - T.L. var VD för ett mer än 100 år gammalt bolag som tillverkade ammunition för jakt och skytte. I marknadsföringssyfte anordnade bolaget jakter i och utanför Sverige. T.L. hade sedan tidigare fem kulgevär och ett hagelgevär för jaktändamål och ansökte om tillstånd att för jaktändamål för egen del och för utlåning inneha ytterligare två kulgevär. -Polismyndigheten i Värmland (2003-09-12)avslog ansökningen och återgav i beslutet vad Rikspolisstyrelsen anfört i yttrande till polismyndigheten. ”Det tidigare jaktvapeninnehavet innebär att den s.k. vapengarderoben är full. Rikspolisstyrelsen anser att de skäl som uppgivits för att få tillstånd att för egen del inneha ytterligare vapen för jaktändamål inte är av den digniteten att tillstånd bör beviljas utöver vapengarderoben. Eftersom uppgift lämnats att ansökan inte avser innehav av jaktvapen enbart för utlåning utan innehav för jaktändamål för egen del avser yttrandet endast detta förhållande. Rikspolisstyrelsen avstyrker ansökan eftersom sådant kvalificerat behov som anges i 2 kap. 4 § vapenförordningen (1996:70) inte kan anses föreligga.” - T.L. överklagade beslutet och anförde bl.a. följande. Genom deltagande i jakter i och utanför Sverige får bolagets produkt ett mycket högt PR-värde. Han måste också av marknadsmässiga och andra skäl använda olika vapen beroende på i vilket sammanhang och i vilket land som de skall användas. Om han beviljas det sökta tillståndet bedömer han att han har ett tämligen heltäckande innehav av erforderliga vapen för att fullt ut kunna fungera som VD i bolaget och i dess marknadsföringsinsatser. För bolagets verksamhet är detta av mycket stort värde. - Länsrätten i Värmlands län (2004-02-26, ordf. Berglund)avslog överklagandet och angavbl.a. följande skäl för sitt beslut (nämndemännen Mattsson och Kolberg var skiljaktiga och ansåg att T.L., som företrädare för en stor ammunitionstillverkare, uppfyllde kravet på behov): T.L. har inte genom vad han anfört till stöd för sin talan visat ett det föreligger ett sådant kvalificerat behov för hans egen del som avses i vapenförordningen. Polismyndigheten har därför haft fog för att avslå ansökan. - Då T.L:s ansökan avser jaktvapen för eget bruk och inte endast för utlåning har länsrätten inte anledning att ta ställning till frågan om han skulle kunna få tillstånd som avser utlåning. - T.L. överklagade länsrättens dom. - Kammarrätten i Göteborg (2004-06-23, Svensson, Dahlin, referent, Lindestam) instämde i länsrättens bedömning och avslog överklagandet. - T.L. överklagade kammarrättens dom och anförde bl.a. följande. När bolaget bjuder in utländska nyckelpersoner är det av synnerligen stor vikt att kunna låna ut vapen då det är komplicerat och tidsödande att ta med sig skjutvapen till Sverige med flyg. Det är vidare av stor betydelse att han kan pröva bolagets ammunition i de olika vapentillverkarnas produkter. Vid utformandet av 2 kap. 4 § femte stycket vapenförordningen (1996:70) torde endast ha åsyftats sådana sökande som inte har ett yrkesmässigt behov. - Polismyndigheten bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Utlåning är inte ett godtagbart ändamål för vapeninnehav. Vapenlagens bestämmelser om utlåning bygger på tanken att utlåning sker för samma ändamål som vapeninnehavarens tillstånd avser. För det fall T.L. skulle beviljas tillstånd för utlåning skulle han inte få använda vapnet för jakt och i enlighet härmed skulle inte heller den som lånar vapnet få använda det för jakt. Då T.L. inte visat att han har ett sådant mycket kvalificerat behov som krävs för innehav av fler än sex vapen återstår att ta ställning till om behov av utlåning kan tillmätas betydelse vid bedömningen om han skall anses ha behov av vapnen för ändamålet jakt. Detta utlåningsbehov avser snarare bolagets och presumtiva vapenlånares behov än T.L:s. Om utlåningsbehov skulle vägas in vid behovsbedömningen finns det i princip ingen begränsning av hur många vapen en sökande kan visa behov av vilket inte är förenligt med ändamålen bakom vapenlagstiftningen. Det är den enskilde som har bevisbördan för att det föreligger ett kvalificerat behov av vapen. Det måste ifrågasättas om inte T.L. kan byta ut några av de skjutvapen han redan har mot de som ingår i den aktuella ansökan. - Regeringsrätten (2007-07-03, Nord, Stävberg, Lundin, Fernlund, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 2 kap. 4 § vapenlagen (1996:67) får en enskild person meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen endast om han behöver vapnet för ett godtagbart ändamål. Den som avlagt s.k. jägarexamen skall enligt 2 kap. 4 § fjärde stycket vapenförordningen anses ha behov av jaktvapen, om inte särskilda skäl föranleder annat. Enligt femte stycket skall detta behov anses motsvara fyra vapen om det inte finns omständigheter som talar för att sökanden behöver fler jaktvapen än så. Tillstånd till fler än sex jaktvapen får beviljas endast om sökanden visar att det finns ett mycket kvalificerat behov. - T.L. har sedan tidigare tillstånd att inneha sex skjutvapen för jaktändamål. Vad han anfört visar inte att han har ett mycket kvalificerat behov av att för detta ändamål inneha ytterligare vapen. Det förhållandet att han önskar använda vapnen inte endast för jakt utan också för utlåning är inte en omständighet som kan beaktas vid prövningen av en ansökan om tillstånd till innehav av vapen för jaktändamål. - Överklagandet skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd I 2007-05-16, Mathiasson)