RÅ 2007 not 171

Kammarrätt borde ha hållit muntlig förhandling i mål om / Sjukpenning (mål återförvisades till kammarrätten eftersom kammarrätten dömt utan att hålla muntlig förhandling)

Not 171. Överklagande av C.M. ang. rätt till sjukpenning. - Försäkringskassan beslutade att inte betala sjukpenning till C.M. för tiden den 25 mars - den 31 juli 2002. Sedan C.M. överklagat beslutet fann Länsrätten i Stockholms län i dom den 14 november 2003 att C.M. var berättigad till halv sjukpenning. - Försäkringskassan och C.M. överklagade domen. C.M. yrkade att han skulle beviljas hel sjukpenning för tiden den 25 mars 2002 - den 31 januari 2004. C.M yrkade också att muntlig förhandling skulle hållas men kammarrätten fann muntlig förhandling obehövlig och avslog yrkandet. - Kammarrätten i Stockholm biföll i dom den 12 januari 2005 Försäkringskassans överklagande och fastställde kassans beslut. Samtidigt avvisade kammarrätten C.M:s talan avseende tiden efter den 31 juli 2002. - C.M. överklagade och yrkade i första hand att målet skulle återförvisas till kammarrätten för hållande av muntlig förhandling. - Försäkringskassan medgav bifall till yrkandet om återförvisning. -Regeringsrätten (2007-11-14, Billum, Wennerström, Nord, Hamberg, Brickman): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 9 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall muntlig förhandling hållas i länsrätt och kammarrätt om enskild som för talan begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar emot det. Av förarbetena till lagen framgår att rätten bör ta stor hänsyn till parts önskemål om muntlig förhandling. Frågan om en muntlig förhandling är obehövlig eller inte bör i första hand bedömas mot bakgrund av den föreliggande utredningen i målet men även andra faktorer kan tillmätas betydelse, t.ex. att målet är mycket viktigt för den enskilde och att han eller hon genom förhandlingen kan få en bättre förståelse för innebörden av det blivande avgörandet i målet (prop. 1971:30 del 2 s. 537). - Enligt artikel 6 i Europakonventionen gäller bl.a. att var och en, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter, skall vara berättigad till en offentlig förhandling inför en domstol. Rätten till sjukpenning är en sådan civil rättighet som omfattas av artikeln. - Vid tillämpning av konventionsbestämmelsen har Europadomstolen i dom den 12 november 2002 (Salomonsson mot Sverige) funnit att kammarrätt som ändrade länsrätts dom till nackdel för den enskilda parten borde ha tillmötesgått dennes begäran om muntlig förhandling i kammarrätten. Europadomstolen uttalade bl.a. att någon förhandling inte hade hållits i länsrätten, att omständigheterna var sådana att en muntlig förhandling kunde ha gett ett bättre underlag inför avgörandet och att det därför inte förelåg några undantagsförhållanden som motiverade att tvisten avgjordes utan muntlig förhandling. - I förevarande mål har C.M:s behandlande läkare och försäkringsläkaren gjort motstridiga bedömningar i frågan om C.M:s arbetsförmåga. Mot den bakgrunden är det möjligt att en muntlig förhandling hade kunnat tillföra upplysningar av betydelse. C.M. var därför berättigad till en muntlig förhandling. Med hänsyn till att någon muntlig förhandling inte hade hållits i länsrätten borde kammarrätten ha hållit en sådan förhandling inför avgörandet av målet. Eftersom kammarrätten inte gjorde det bör målet återförvisas till kammarrätten för ny handläggning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och visar målet åter till kammarrätten för ny handläggning. (fd II 2007-10-18, Hanson)