RÅ 2007:26

Återkrav av belopp som felaktigt betalats ut som underhållsstöd har eftergetts.

Länsrätten i Vänersborg

M.P:s dotter M. bodde hos honom och underhållsstöd för henne betalades till honom fr.o.m. februari 2000. Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa beslutade att dra in underhållsstödet eftersom M.P. inte var vårdnadshavare för M. Vidare beslutade försäkringskassan att M.P. var återbetalningsskyldig för underhållsstöd som utbetalats felaktigt med 35 190 kr för tiden t.o.m. juli 2002. Försäkringskassan beslutade samtidigt att efterge återbetalningskravet. Eftergiftsbeslutet motiverades med att felet orsakats av kassan och att M.P. bedömdes ha mottagit underhållsstödet i god tro.

Riksförsäkringsverket, RFV, överklagade kassans beslut och yrkade att länsrätten skulle upphäva beslutet att efterge återbetalningsskyldigheten.

M.P. hördes inte av.

Domskäl

Länsrätten i Vänersborg (2003-05-15, ordförande Kockum) yttrade: Av handlingarna i målet framgår bland annat följande. Genom dom i Borås tingsrätt den 4 juni 1998 dömdes till äktenskapsskillnad mellan M.P. och Y.S. M.P. fick vårdnaden om sonen Mt., medan Y.S. fick vårdnaden om döttrarna M. och Mh. I februari 2000 ansökte M.P. om underhållsstöd för dottern M. (född 1989) eftersom hon bodde hos honom. Han har på heder och samvete skrivit under ansökan i egenskap av boförälder. I informationen på samma sida beskrivs boförälder som "den vårdnadshavare eller särskilt förordnade vårdnadshavare som barnet bor med och är folkbokfört hos". I informationen anges även innebörden av att uppgifter lämnas på heder och samvete. Genom beslut den 21 mars 2000 lämnade försäkringskassan fr.o.m. februari 2000 underhållsstöd med 1 173 kr per månad för M. I beslutet angavs bland annat innehållet i 3 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd, USL. - Länsrätten gör följande bedömning. - I målet är ostridigt att M.P. inte var vårdnadshavare för M. under den tid han uppbar underhållsstöd för henne. Han har därför inte rätt till detta stöd och är återbetalningsskyldig. Fråga uppkommer därefter om det finns anledning att helt eller delvis medge honom eftergift med återbetalningen. I ansökan om underhållsstöd har M.P. inte uttryckligen uppgett att han var rättslig vårdnadshavare för M. Han kan därför inte anses ha lämnat felaktiga uppgifter i ansökan. Även om information lämnats om villkoren för rätt till underhållsstöd på ansökningsblanketten och i beslutet i mars 2000 är det sannolikt att M.P. inte förstått innebörden av begreppet vårdnadshavare. Härtill kommer att uppgiften om vem som är vårdnadshavare utan större svårighet torde kunna kontrolleras av försäkringskassan. Med hänsyn härtill föreligger särskilda skäl att helt efterge återkravet. Försäkringskassan har därför haft fog för sitt beslut. - Länsrätten avslår överklagandet.

Kammarrätten i Göteborg

RFV överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle upphäva den och försäkringskassans beslut att bevilja eftergift. RFV anförde bl.a. följande. Det förhållandet att försäkringskassan inte kontrollerade vem som var vårdnadshavare medför inte att sådana särskilda skäl kan anses föreligga att eftergift kan beviljas. Visserligen kan uttrycket "boförälder" vara oklart eftersom dottern M. bodde hos M.P. under denna tid men under rubriken Information angavs bl.a. att boförälder var den vårdnadshavare som barnet bodde med och var folkbokfört hos. I beslutet angavs även att underhållsstöd betalas ut bl.a. under den förutsättningen att "du är vårdnadshavare för barnet". - I förarbetena anges som exempel på särskilda skäl att betalningsmottagaren inte förstått att utbetalningen var felaktig och det dessutom med hänsyn till betalningsmottagarens ekonomiska och personliga förhållanden finns skäl att inte återkräva underhållsstödet eller del av det. Verket konstaterar att det av utredningen i målet inte framgår att M.P:s ekonomiska och personliga situation skulle kunna medföra att eftergift beviljas.

M.P. svarade inte i målet.

Domskäl

Kammarrätten i Göteborg (2004-09-16, Åberg, Valinder, Asplund, referent, nämndemännen Johansson och Blank) yttrade: Av handlingarna framgår att underhållsstöd fr.o.m. augusti 1997 lämnats till barnen Mt., M. och Mh. och fr.o.m. oktober samma år bytts ut mot underhållsstöd i form av utfyllnadsbidrag vid växelvis boende. Vid äktenskapsskillnad år 1998 anförtroddes M.P. vårdnaden om sonen Mt. Med anledning av att dottern M. sammanbodde med M.P. fr.o.m. augusti 1999 beslöt försäkringskassan den 1 februari 2000 att fr.o.m. september 1999 inte längre betala underhållsstöd till dottern. - Eftersom frågor om underhåll och vårdnad rörande barnen varit aktuella för M.P. sedan flera år tillbaka bör han ha vetat att underhållsstöd endast betalas ut till en rättslig vårdnadshavare och därför skäligen ha förstått att utbetalningen var felaktig. Vid sådant förhållande kan brister i försäkringskassans handläggning - oavsett att dessa medverkat till eller orsakat felaktig utbetalning - inte anses utgöra särskilda skäl för att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten. Sådana skäl har inte heller i övrigt visats föreligga. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och försäkringskassans beslut samt förklarar M.P. återbetalningsskyldig för vad han felaktigt uppburit i underhållsstöd tiden februari 2000 - juli 2002 för dottern M.

M.P. överklagade. Han yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Hela ansvaret för den felaktiga utbetalningen ligger på kassan. Därför föreligger särskilda skäl, vilket är kravet för eftergift enligt USL. Ett annat synsätt skulle medföra helt orimliga konsekvenser. Det kan inte vara lagstiftarens mening att den som ansöker om en förmån skall vara den som har alla de kunskaper som behövs för att kunna bedöma om rätten till förmånen finns. Ansvaret för att ärendet handläggs korrekt och för att beslutet blir riktigt måste ligga uteslutande hos Försäkringskassan. Han har ansökt om underhållsstöd för ett barn som bodde hos honom. Han har aldrig påstått att han var rättslig vårdnadshavare för barnet, och kassan har inte heller begärt denna uppgift av honom.

Allmänna ombudet hos Försäkringskassan, som hade övertagit RFV:s roll att föra det allmännas talan i målet, bestred bifall till överklagandet och anförde följande. I förarbetena till bestämmelsen om eftergift av återkrav i 20 § USL (prop. 1995/96:208 s. 91) anges:

Att det skall föreligga särskilda skäl för att eftergift skall ges innebär att bestämmelsen skall tillämpas återhållsamt. Särskilda skäl för eftergift kan exempelvis föreligga om han eller hon skäligen inte borde ha förstått att utbetalningen var felaktig och det dessutom med hänsyn till betalningsmottagarens ekonomiska och personliga förhållanden finns skäl att inte återkräva underhållsstödet eller del av det. Det kan också vara så att eftergiften kan fungera som ett led i social rehabilitering.

Mot bakgrund av förarbetsuttalandet krävs det att två förutsättningar är uppfyllda för att återkrav skall efterges. För det första krävs det att betalningsmottagaren inte skäligen borde ha förstått att underhållsstöd lämnats felaktigt. Det är alltså inte tillräckligt skäl för att eftergift skall kunna beviljas att Försäkringskassan felaktigt betalat ut underhållsstöd. M.P. borde skäligen - på de grunder som kammarrätten angett - ha insett att utbetalningen var felaktig. För det andra krävs att det med hänsyn till betalningsmottagarens ekonomiska och personliga förhållanden finns skäl att inte återkräva underhållsstödet. M.P. har inte åberopat några sådana omständigheter. - Eftergift bör därför inte beviljas.

Regeringsrätten (2007-03-16, Nord, Stävberg, Lundin, Fernlund, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. En av förutsättningarna för att ett barn skall ha rätt till underhållsstöd är att den förälder som barnet bor hos är vårdnadshavare för barnet (3 § första stycket USL). I målet är ostridigt att M. inte hade rätt till underhållsstöd eftersom hon bodde hos en förälder som inte var vårdnadshavare för henne. Det har inte påståtts att det skulle ha funnits någon annan grund för att inte betala ut underhållsstöd till M.P.

Om underhållsstöd har lämnats felaktigt eller med för högt belopp skall, enligt 20 § USL, Försäkringskassan besluta om återkrav av beloppet. Om det finns särskilda skäl får Försäkringskassan dock efterge återkravet helt eller delvis.

Frågan i målet är om det föreligger sådana särskilda skäl för eftergift som avses i lagrummet.

De omständigheter som i socialförsäkringsrättslig praxis leder till eftergift kan hänföras till två olika grupper. Till den första hör situationer då man i det särskilda fallet vill mildra konsekvenserna av det stränga betalningsansvar som innefattas i återbetalningsreglerna. Till den andra hör omständigheter som har att göra med betalningsmottagarens sociala och personliga situation (Lavin, Återbetalning av social ersättning, 1986, s. 158 f.).

Förarbetena till 20 § USL, vilka allmänna ombudet hänvisar till, ger viss vägledning för tillämpningen av bestämmelsen. Möjligheten att medge eftergift i mål om underhållsstöd är dock inte begränsad till de situationer som i förarbetena nämns som exempel.

Enligt Regeringsrättens mening visar utredningen inte att M.P. insåg eller borde ha insett att utbetalningen av underhållsstödet varit felaktig. Ytterligare en faktor som är viktig för bedömningen av frågan om eftergift är om felaktigheten har inneburit att stöd har utgått utan att detta varit sakligt motiverat. Syftet med underhållsstödet är att ge barn till särlevande föräldrar ett garanterat bidrag till sin försörjning, om barnet inte har möjlighet att få underhåll av tillräcklig storlek från den förälder som barnet inte bor tillsammans med (prop. 1995/96:208 s. 31). I detta fall har kassan visserligen gjort ett fel, men stödet har i realiteten kommit att utgå till en förälder med ett barn i den situation som stödet är avsett för.

Underhållsstödet är konstruerat så att boförälderns ekonomi inte har någon betydelse för frågan om rätt till underhållsstöd. Med hänsyn härtill finns det inte anledning att i detta mål undersöka M.P:s ekonomiska förhållanden.

De omständigheter som nu har redovisats innebär att eftergift bör meddelas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Med bifall till M.P:s talan upphäver Regeringsrätten kammarrättens dom och efterger återkravet.

Föredraget 2007-02-07, föredragande Ericson, målnummer 6866-04