RÅ 2008 not 124

Not 124. Överklagande av H.J. i mål angående befrielse från kostnadsränta enligt skattebetalningslagen (1997:483), SBL. - Skatteverket beslutade den 23 mars 2006 att inte medge H.J. befrielse från påförd kostnadsränta i anledning av omprövningsbeslut för taxeringsår 2004. Som skäl för beslutet angavs i huvudsak följande. Skatteverket har felaktigt handlagt taxeringen 2004 vilket resulterat i en felaktig utbetalning till H.J. Trots att H.J. borde ha förstått att utbetalningen var felaktig underlät hon att kontakta Skatteverket i anledning av utbetalningen. På grund av Skatteverkets felaktiga handläggning finns skäl för delvis nedsättning av kostnadsräntan till ett belopp motsvarande basräntan. Eftersom låg kostnadsränta (två procent) motsvarande basräntan redan påförts genom omräkning saknas möjlighet att ytterligare nedsätta kostnadsräntan. - H.J. överklagade beslutet och yrkade att hon skulle befrias från påförd kostnadsränta. Till stöd för sin talan anförde hon bl.a. att man måste kunna lita på att Skatteverket har gjort rätt, och att det inte var rimligt att hon skulle behöva betala kostnadsränta när det var Skatteverket som hade begått ett misstag. - Skatteverket vidhöll vid obligatorisk omprövning den 1 juni 2006 sitt beslut och anförde bl.a. följande. Av den slutskattsedel som sändes ut framgick att redovisad kapitalvinst inte ingick i taxeringen och därmed inte hade beskattats. Det borde därför ha stått klart för H.J. att det belopp som utbetalats var felaktigt. Eftersom hon inte återbetalade beloppet till Skatteverket har hon haft dispositionsrätt till pengarna och till följd av att beloppet inte fanns tillgängligt på skattekontot har kostnadsränta rätteligen påförts. -Länsrätten i Stockholms län (2006-09-11, ordf., Laestander) yttrade. Enligt 19 kap. 11 § SBL, får Skatteverket helt eller delvis befria en skattskyldig från kostnadsränta, om det finns synnerliga skäl. - Av utredningen i målet framgår att H.J. i februari 2004 betalade in 52 856 kr för att täcka den beräknade skatten på kapitalvinsten vid försäljning av en fastighet inkomståret 2003. Kapitalvinsten, som redovisats på blankett K22, registrerades av misstag inte av Skatteverket. Eftersom vinsten inte registrerades uppkom vid taxeringen 2004 ett överskott på 69 750 kr som utbetalades till H.J. i augusti 2004. Sedan Skatteverket genom omprövningsbeslut den 29 december 2005 rättat till sitt misstag i fråga om kapitalvinsten uppkom ett underskott på skattekontot och H.J. påfördes kostnadsränta. - I målet är ostridigt att utbetalningen till H.J. i augusti 2004 berodde på en felaktig handläggning hos Skatteverket och således på omständigheter som hon inte kunnat råda över. Även om H.J. borde ha uppmärksammat Skatteverket på den felaktiga utbetalningen finner länsrätten att förutsättningar för hel befrielse från kostnadsräntan föreligger. Överklagandet skall därför bifallas. - Länsrätten bifaller överklagandet och befriar H.J. från påförd kostnadsränta. - Skatteverket överklagade och yrkade att H.J. skulle påföras kostnadsränta med 1 517 kr. - H.J. bestred bifall till överklagandet. - Skatteverket anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Enligt 19 kap. 11 § SBL får Skatteverket befria en skattskyldig från kostnadsränta helt eller delvis när det finns synnerliga skäl. I Skatteverkets rekommendation RSV S 2000:9 anges som exempel på synnerliga skäl att betalningsskyldigheten inte kunnat fullgöras på grund av sjukdom, för sent erhållet beskattningsbeslut eller felaktig handläggning hos Skatteverket. Av rekommendationen framgår att delvis befrielse från kostnadsränta kan medges i fall då räntan uppkommit på grund av fel av både skattskyldig och Skatteverket. - H.J. betalade in 52 856 kr i februari 2004 för att täcka beräknad skatt på kapitalvinst vid fastighetsförsäljning. Hon redovisade kapitalvinsten på blankett 2252, men överförde inte vinsten till huvudblanketten. Därigenom lämnade hon in en deklaration som inte var korrekt ifylld. Eftersom kapitalvinsten inte var överförd till huvudblanketten registrerades inte vinsten som inkomst vid taxeringen. Följden blev att 69 750 kr betalades ut till H.J. den 2 augusti 2004. Hon kontaktade inte Skatteverket med anledning av den stora utbetalningen, trots att hon borde ha förstått att den var felaktig. Av den slutskattsedel som sändes ut framgick att redovisad kapitalvinst inte ingått i taxeringen och därmed inte hade beskattats. Det torde därför ha stått klart för henne att det belopp som betalats ut var felaktigt. Eftersom hon inte betalade tillbaka beloppet till Skatteverket har hon haft dispositionsrätt till pengarna. Till följd av att beloppet inte fanns tillgängligt på skattekontot bör kostnadsränta rätteligen påföras. - Kammarrätten i Stockholm (2007-09-13, Nordlund, Engquist, Hedin, referent)biföll överklagandet och förklarade, med ändring av länsrättens dom, att H.J. skulle betala kostnadsränta med 1 517 kr. Som skäl för sitt beslut anförde kammarrätten följande. Enligt 19 kap 1 § SBL får Skatteverket helt eller delvis befria en skatskyldig från kostnadsränta om det finns synnerliga skäl. - Kravet på synnerliga skäl för hel eller delvis befrielse från kostnadsränta är ett mycket högt ställt krav. H.J. har fyllt i sin deklaration på ett felaktigt sätt. Den omständigheten att Skatteverket av förbiseende inte uppmärksammat felaktigheten kan inte i sig betraktas som en sådan felaktig handläggning som bör medföra hel befrielse från kostnadsränta. - Skatteverket har genom omprövning rättat till det felaktiga beslutet och då endast påfört låg kostnadsränta, s.k. basränta. H.J. har till följd av Skatteverkets förbiseende under mer än ett år disponerat drygt 50 000 kr till en förhållandevis låg ränta. Hon har med hänsyn till beloppets storlek även bort inse att taxeringen blivit felaktig och agerat därefter. Kammarrätten finner därför inte heller skäl för delvis befrielse av kostnadsräntan. Överklagandet skall således bifallas. - H.J. överklagade kammarrättens dom och yrkade att hon skulle medges hel befrielse från kostnadsränta och anförde bl.a. följande. Efter en fastighetsförsäljning fick hon hjälp att deklarera den uppkomna realisationsvinsten och att söka uppskov med beskattningen. Hon gjorde även en fyllnadsinbetalning på den del av realisationsvinsten som hon inte kunde få uppskov med. När hon upptäckte att fyllnadsinbetalningen hade betalats tillbaka till henne trodde hon att allt var i sin ordning eftersom hon hade fyllt i alla blanketter korrekt. Hon finansierade sina studier med pengarna som hon fick tillbaka från Skatteverket. När hon tvingades betala tillbaka dessa pengar fick hon ta ett banklån. - Skatteverket avstyrkte bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Det ursprungliga felet bestod i att H.J., trots tydlig information på deklarationsbilagorna, underlät att transportera upptagen kapitalvinst från blankett 2252 till ruta 56 på huvudblanketten. Vid sådant förhållande är hel befrielse från kostnadsränta inte möjlig enligt Skatteverkets rekommendationer RSV S 2000:9. - Återstår frågan om delvis befrielse kan aktualiseras på den grunden att Skatteverket medverkat till kostnadsräntan genom felaktig handläggning. Som framhållits har H.J. visserligen underlåtit att transportera redovisad kapitalvinst men verkets underlåtenhet att i samband med deklarationsgranskningen uppmärksamma och åtgärda denna uppenbara felredovisning får anses utgöra en sådan felaktig handläggning som i och för sig skulle kunna motivera delvis befrielse från kostnadsränta. Att så likväl inte bör ske beror emellertid på att påförd kostnadsränta motsvarar basräntan om två procent, vilket innebär att den är för låg för att ytterligare nedsättning ska kunna ske. - Regeringsrätten (2008-09-25, Eliason, Kindlund, Fernlund, Jermsten, Stenman): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om det kan anses föreligga synnerliga skäl enligt 19 kap. 11 § SBL att helt eller delvis befria H.J. från kostnadsränta. - H.J. betalade i februari 2004 in 52 857 kr till Skatteverket för att täcka den beräknade skatten på den kapitalvinst som uppkom vid försäljning av ett småhus under år 2003. Kapitalvinsten redovisades på blankett 2252 men överfördes inte till ruta 56 på huvudblanketten. Inför det grundläggande taxeringsbeslutet uppmärksammade inte Skatteverket det inträffade, vilket medförde att kapitalvinsten inte registrerades som inkomst vid inkomsttaxeringen och att ett överskott om 69 750 kr utbetalades till H.J. i augusti 2004. Sedan Skatteverket upptäckt misstaget beslutade verket genom omprövning att beskatta H.J. för kapitalvinsten. Det uppkom då ett underskott på H.J:s skattekonto och kostnadsränta motsvarande den s.k. basräntan påfördes. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Skatteverket borde ha uppmärksammat och åtgärdat den uppenbara felredovisning av kapitalvinsten som H.J. gjort i sin deklaration. Skatteverkets felaktiga handläggning är av sådant slag att den får anses utgöra synnerliga skäl för hel eller delvis befrielse från kostnadsränta. - H.J. har genom sin felaktiga redovisning bidragit till den uppkomna felaktigheten och hon borde i vart fall i samband med den höga skatteåterbäringen i augusti 2004 ha insett att kapitalvinsten inte hade blivit beskattad. Med hänsyn härtill bör H.J. inte helt befrias från kostnadsräntan. - Skatteverket har medgivit H.J. delvis befrielse från kostnadsräntan på så sätt att verket påfört henne en ränta endast motsvarande basräntan (se 19 kap. 3 § SBL jämförd med 19 kap. 7 § samma lag). Regeringsrätten finner inte skäl föreligga för ytterligare befrielse. H.J:s överklagande ska därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd I 2008-06-11, Malmgren)