RÅ 2008 not 155

Not 155. Ansökan av K.A. om resning i mål ang. yrkesskadelivränta. - Enligt en anmälan, som kom in till dåvarande Skaraborgs läns allmänna försäkringskassa i oktober 1978, hade K.A. drabbats av en arbetsskada i anställning under perioden maj - oktober 1974. I anställningen ingick målningsarbeten och i samband med sådant arbete hade han handskats med lösningsmedel. Enligt ett ”läkarutlåtande vid arbetsskada”, av tf. överläkaren Hans Fahl, som var odaterat men som måste ha upprättats under år 1978, upplevde K.A. vissa besvär av målarfärg, bl.a. yrsel och andningssvårigheter. Som diagnos angavs i intyget ”Målare som anger sig ej klara måleriarbete pga. lösningsmedel. Alkoholproblem.” Enligt intyget hade K.A. sökt läkare med anledning av skadan första gången den 19 september 1974. Dåvarande Riksförsäkringsverket prövade hans rätt till ersättning med anledning av besvären. Verket fann i beslut den 4 juni 1980 att han inte hade rätt till ersättning enligt den i ärendet tillämpliga lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, YFL. K.A. överklagade beslutet. I dom den 7 juni 1982 (mål nr 6264/80) avslog dåvarande Försäkringsrätten för Mellansverige överklagandet i den del detta avsåg prövning av skador hänförliga till lösningsmedel. I försäkringsrätten hade K.A. framhållit att han hade arbetat som målare under åren 1959-1974 och då dagligen kommit i kontakt med lösningsmedel och färger av olika slag. Sedan K.A. överklagat domen beslutade dåvarande Försäkringsöverdomstolen den 8 februari 1983 att inte meddela prövningstillstånd (mål nr 1963/82). - Regeringsrätten hade i beslut den 25 november 1996 (mål nr 4705-1993) och den 6 februari 2002 (mål nr 1811-1999) avslagit ansökningar om resning. I det första resningsmålet åberopade K.A. bl.a. ett den 31 mars 1993 dagtecknat intyg av f.d. överläkaren Ulf Wedefelt. I detta anfördes sammanfattningsvis följande. K.A. lider av ett psykoorganiskt syndrom, som med stor sannolikhet har sin främsta orsak i den lösningsmedelsexposition som han varit utsatt för under sin tid som målare. I det andra resningsmålet åberopade K.A. bl.a. ett intyg av toxikologen Henry Johansson. Bland handlingarna finns ett odaterat intyg av denne som kom in till försäkringskassan den 3 februari 1999. I intyget uppgavs bl.a. följande. Det är ostridigt att K.A. utsatts för neurotoxiska substanser, bl.a. lösningsmedel. Det är också ostridigt att hans exponering för nervskadande substanser började långt före hans alkoholdebut. Den exponering som han utsattes för under 1950-1970-talen överskrider kraftigt de nivåer som myndigheten anser vara acceptabla. Det får anses som högst sannolikt att de nivåer av neurotoxiska substanser som K.A. utsatts för i arbetslivet har påverkat hans nervsystem i en sådan omfattning att skador uppkommit. K.A:s exponeringssituation uppvisar starka indicier på att han har fått bestående nervskador i sitt yrkesliv. De nervskador som påvisats beror inte på alkoholintag via munnen utan på den alkohol och andra lösningsmedel som han inandats i sina arbeten som målare. - Den 14 januari 1998 inkom till dåvarande Gävleborgs läns allmänna försäkringskassa en ny anmälan om arbetsskada. Enligt denna hade K.A. drabbats av ”Psykoorganiskt syndrom. Ljuskänslighet. Stress” i arbete som målare. Som visandedag angavs den 19 september 1974. Kassan fann i beslut den 6 december 1999 att det inte förelåg samband mellan hans dåvarande besvär och inverkan av lösningsmedel. Försäkringskassan grundade sin bedömning främst på yttranden från kassans sakkunnige, överläkaren och docenten Carl-Göran Ohlson, som gjorde bedömningen att det inte förelåg någon yrkessjukdom. K.A. överklagade till Länsrätten i Gävleborgs län. I länsrätten medgav kassan bifall till överklagandet utifrån en sammantagen bedömning av det medicinska materialet i ärendet, då kompletterat med ett utlåtande den 24 augusti 2001 av docenten Thomas Kjellström och ett utlåtande den 18 december 2001 av professorn i yrkes- och miljömedicin, Olav Axelson. I sistnämnda utlåtande anför Olav Axelson sammanfattningsvis att han höll det för troligt att K.A:s symtomkomplex var att uppfatta som betingat av hans exponering som målare. I dom den 22 februari 2002 (mål nr 216-00) godkände länsrätten hans besvär till följd av lösningsmedel som arbetsskada. Länsrätten överlämnade handlingarna till försäkringskassan för handläggning. I ett beslut den 27 maj 2002 beviljade kassan K.A. livränta för lösningsmedelsskada visad den 1 november 1974. Livräntan beviljades enligt 29 § YFL två år tillbaka från den dag framställningen om ersättning gjorts, vilken enligt försäkringskassan hade skett den 14 januari 1998. K.A. överklagade inte detta beslut. - I en ny ansökan om resning yrkade K.A. att Regeringsrätten skulle bevilja resning i Försäkringsöverdomstolens mål och förklara att han hade rätt till ersättning enligt YFL även för tid före den 14 januari 1996. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Nya omständigheter har tillkommit som enligt hans mening utgör synnerliga skäl för att bifalla hans ansökning. Efter Länsrättens i Gävleborgs län dom har han tillerkänts yrkesskadelivränta fr.o.m. den 14 januari 1996. Skälen för länsrättens avgörande var nytillkommet material, närmare bestämt utlåtandet av professor Olav Axelson och ett yttrande den 22 april 2002 från försäkringskassans konsultläkare Klas Berlin. - Försäkringskassan tillstyrkte K.A:s ansökan om resning med hänsyn till den medicinska utredning som nu förelåg i målet. -Regeringsrätten (2008-11-05, Nordborg, Lundin, Brickman, Jermsten, Stenman): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Enligt Regeringsrättens bedömning får den medicinska utredning som har tillkommit anses utgöra skäl att pröva saken på nytt. Resning ska således beviljas i Försäkringsöverdomstolens mål nr 1963/82. Den nya prövningen bör göras av Försäkringskassan. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten beviljar resning, undanröjer Försäkringsöverdomstolens beslut den 8 februari 1983 i mål nr 1963/82, Försäkringsrättens för Mellansverige dom den 7 juni 1982 i mål nr 6264/80 och Riksförsäkringsverkets beslut den 4 juni 1980 samt förordnar att Försäkringskassan ska pröva K.A:s rätt till livränta för tid som inte omfattas av Försäkringskassans beslut den 27 maj 2002. (fd II 2008-10-01, Hoffstedt)