RÅ 2008 not 59

Not 59. Överklagande av X AB av förhandsbesked ang. inkomstskatt. - I en ansökan om förhandsbesked anförde X AB sammanfattningsvis följande. X AB äger samtliga andelar i det schweiziska bolaget Y AG. Det senare bolagets verksamhet är inriktad på förvärv av förfallna fordringar från uppdragsgivare i inkassoverksamhet, som bedrivs i andra företag i X-koncernen. Avsikten med förvärven är att få ut högsta möjliga värde ur fordringarna genom utnyttjande av koncernens inkassoverksamhet. X AB frågade dels om verksamheten i dotterföretaget utgjorde sådan finansiell verksamhet som avses i bilagan till 39 a kap.inkomstskattelagen (1999:1229), IL, och som innebär att X AB ska CFC-beskattas för överskottet i bolaget enligt 39 a kap. 13 § IL (fråga 1), dels om artikel 56 i EG-fördraget om fri rörlighet för kapital utgjorde hinder mot tillämpning av 39 a kap. 13 § IL beträffande verksamheten i dotterföretaget (fråga 2).Skatterättsnämnden (2005-07-08, André, ordf., Knutsson, Silfverberg, Sjökvist, Ståhl, Virin): Fråga 1.Den omfrågade verksamheten utgör sådan finansiell verksamhet som avses i bilaga 39 a till IL. - Fråga 2. Artikel 56 i EG-fördraget hindrar inte att X AB beskattas enligt bestämmelserna i 39 a kap. 13 § IL. - I fråga 1 gjorde nämnden följande bedömning. - Som förutsättningar i ärendet ges att Y AG:s nettoinkomst kommer att vara lågbeskattad på sätt anges i 39 a kap. 5 § IL och att bolaget inte är ett sådant delägarbeskattat subjekt som avses i 5 kap. 2 a § IL. - Bestämmelsen i 39 a kap. 7 § första stycket IL är tillämplig på Y AG:s inkomst från sin verksamhet eftersom den är lågbeskattad och omfattas av skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz. Av den bestämmelsen och bilaga 39 a följer att inkomst från finansiell verksamhet ska beskattas enligt de särskilda reglerna. - I ärendet aktualiseras vad som avses med inkomst från annan finansiell verksamhet än bank- och finansieringsrörelse. Uttrycket finansiell verksamhet har inte definierats i 39 a kap. IL eller i den till kapitlet fogade bilagan. - Enligt det ursprungliga förslaget till lagstiftning som 1998 års Företagsskatteutredning lämnade (SOU 2001:11) skulle beskattningen inriktas på inkomster av passiv verksamhet. I det omarbetade förslag som ledde till lagstiftning valdes i stället att som huvudregel låta de särskilda reglerna omfatta alla typer av inkomster som definieras som lågbeskattade. - Tillämpningsområdet begränsas genom att undantag görs om en utländsk juridisk person med lågbeskattad inkomst hör hemma och är skattskyldig i en stat eller jurisdiktion som räknas upp i bilaga 39 a. Därigenom kommer någon beskattning inte att aktualiseras beträffande ett mycket stort antal stater. I flertalet övriga fall - bortsett från inkomster avseende verksamhet i utpräglade lågskatteländer - inriktas beskattningen främst på inkomster från finansiell verksamhet och försäkringsverksamhet (för EES-ländernas del omfattas endast koncernintern sådan verksamhet). - Av förarbetena framgår att avsikten varit att begreppet finansiell verksamhet i stor utsträckning ska omfatta samma typ av inkomster som åsyftades i det ursprungliga förslaget. I första hand är det fråga om avkastning på kapital som exempelvis räntor, utdelningar, kapitalvinster, royalty och leasinginkomster (prop. 2003/04:10 s. 66 och 74). Förarbetena anger vidare att finansiell verksamhet inkluderar alla finansiella aktiviteter oavsett om de är tillståndspliktiga eller ej (a. prop. s. 67). Det framgår också att där det förekommer blandad verksamhet krävs för att de särskilda reglerna ska tillämpas att inkomsterna av finansiell verksamhet är av viss omfattning (a. prop. s. 68 och 75). - Sammanfattningsvis följer av det anförda att lagstiftaren avsett att ge begreppet finansiell verksamhet en förhållandevis vid tillämpning, särskilt när fråga är om verksamhet i en stat utanför EES-området. En sådan verksamhet utmärks ofta av att den inriktas på vad som typiskt sett framstår som passiva inkomster. - Y AG:s verksamhet är inriktad på förvärv av fordringar och betalning för dessa. Denna verksamhet får anses vara av sådant slag som faller inom begreppet finansiell verksamhet. Med hänsyn härtill finner nämnden att inkomsterna från den aktuella verksamheten är att hänföra till inkomst från en sådan annan finansiell verksamhet än bank- och finansieringsrörelse som avses i bilaga 39 a till IL. Det innebär att X AB är skattskyldigt enligt interna regler för överskottet av inkomsterna hos Y AG enligt bestämmelserna i 39 a kap. 13 § IL - Fråga 2. Motiveringen utelämnad här. - X AB överklagade förhandsbeskedet och yrkade att fråga 1 skulle besvaras nekande eller - alternativt - fråga 2 skulle besvaras jakande. Bolaget anförde bl.a. följande. Skatterättsnämnden har gjort en felaktig tolkning av vad som ryms i begreppet annan finansiell verksamhet. Förutsättningen för att en verksamhet ska kunna falla in under detta begrepp är att utövaren på något sätt har medverkat till finansiering. Om Regeringsrätten skulle anse att verksamheten i det schweiziska bolaget är att likställa med annan finansiell verksamhet, hindrar artikel 56 EG att bolaget beskattas enligt bestämmelserna i 39 a kap. IL. - Skatteverket yrkade att förhandsbeskedet skulle fastställas. - Regeringsrätten (2008-04-03, Almgren, Dexe, Kindlund, Brickman): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Vad gäller fråga 1 finner Regeringsrätten i likhet med Skatterättsnämnden att verksamheten i det schweiziska dotterbolaget utgör sådan finansiell verksamhet som avses i bilaga 39 a kap. till IL. - Skatterättsnämndens svar på fråga 2 innebär att CFC-reglerna inte strider mot EG-fördragets regler om fria kapitalrörelser till och från tredje land. Nämnden har framhållit att möjligheten att rättfärdiga regler som inskränker den fria rörligheten mot tredje land bör vara större än beträffande regler som inskränker den fria rörligheten för kapital inom EU. - Etableringsfriheten kan inte göras gällande i förhållande till tredje land. Det har varit en omdiskuterad fråga om den fria rörligheten för kapital kan åberopas när en verksamhet i tredje land i EG-rättslig mening utgör en etablering. Rättsläget har klarnat efter ett antal rättsfall från EG-domstolen (se C-492/04, Lasertec p. 19-24, med hänvisningar till tidigare rättsfall). Av denna rättspraxis framgår att ändamålet med den nationella lagstiftningen ska beaktas. Är lagstiftningen inriktad på fall där det föreligger ett bestämmande inflytande kan den fria rörligheten för kapital inte göras gällande. Fråga behöver inte vara om ett majoritetsägande. Av betydelse är också storleken av ägandet i det individuella fallet. - Enligt 39 a kap. 2 § IL kan CFC-reglerna tillämpas om ägarandelen (kapital eller röster) är minst 25 procent. Bolagets ägarandel är 100 procent. Av EG-domstolens praxis följer att bolaget inte kan åberopa den fria rörligheten för kapital. Nämndens förhandsbesked avseende fråga 2 ska därför fastställas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer förhandsbeskedet. (fd II november 2006 - juni 2007, Hedberg)