RÅ 2008:28

Vid bestämmande av avgifter enligt 8 kap.socialtjänstlagen fastställde Socialnämnden i Östra Göinge kommun genom beslut den 9 september 2002 A.R:s avgiftsutrymme för hemtjänst till 654 kr från och med juli månad 2002.

A.R. överklagade beslutet hos länsrätten och yrkade att avgiftsutrymmet skulle beräknas till ett lägre belopp eftersom hennes boendekostnad uppgick till 3 550 kr per månad i stället för av kommunen kalkylerade 2 421 kr och hennes faktiska kostnader var 600 kr högre än den schablon om 4 087 kr som kommunen räknat med. Hon anförde till stöd härför bl.a. följande. Hon bor i en fastighet som hon själv äger och sköter. Driftskostnaden för huset (olja, vatten, soptömning m.m.) uppgår till ca 2 600 kr per månad. För att hon skall kunna bo kvar i sitt hus krävs att hon köper tjänster såsom gräsklippning, snöröjning, halkbekämpning, rensning av takrännor m.m. Detta är tjänster som är inbakade i hyran för den som bor i hyresrätt. För henne är det nödvändiga utgifter som kommer till driften av huset. Hon beräknar kostnaden för att hålla tomten framkomlig till ca 250 kr per månad. Hennes hus är byggt 1967 och förutom rena driftskostnader och utgifter för framkomlighet betalar hon underhållskostnader. Dessa omfattar bl.a. småreparationer, ommålning och pannservice. Under åren 1995 till 2001 har kostnaderna uppgått till 43 000 kr vilket betyder en månadskostnad om 700 kr.

Socialnämnden ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde till stöd härför bl.a. följande. A.R. bor i egen villa. Den kostnad som försäkringskassan har räknat fram vid beräkning av bostadstillägg för pensionärer, BTP, har använts vid beräkningen av förbehållsbeloppet. I den beräkningen ingår fastighetsskatt och värme-/driftskostnader. Underhållskostnader avseende fastigheten kan inte ses som boendekostnader.

Socialnämnden överklagade länsrättens dom hos kammarrätten och yrkade att A.R:s avgift för hemtjänst skulle bestämmas till 654 kr i månaden. Nämnden anförde bl.a. följande. Vid beräkning av förbehållsbeloppet används den boendekostnad som försäkringskassan räknar fram i ärenden om bostadstillägg till pensionärer. I kassans beräkning ingår fastighetsskatt och driftskostnader. Underhållskostnader för fastigheten kan inte anses som boendekostnader.

Socialnämnden överklagade och yrkade att Regeringsrätten med ändring av kammarrättens dom skulle fastställa hemtjänstavgiften till 654 kr i månaden i enlighet med nämndens beslut. Socialnämnden anförde bl.a. följande. Nämnden vidhåller att vid bestämmande av förbehållsbelopp boendekostnaden bör beräknas enligt samma principer som försäkringskassan använder vid beräkning av bostadstillägg. Enligt prop. 2000/01:149 ska till minimibeloppet räknas den faktiska boendekostnaden. Socialnämnden har den 3 december 2002 beslutat att godtagbar boendekostnad ska beräknas enligt samma principer som försäkringskassan använder sig av vid beräkning av bostadstillägg. Enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 2001:20) om uppskattning av kostnader för en bostads uppvärmning, hushållsel och övrig drift vid beräkning av bostadskostnad för 2002 beräknas driftskostnaden schablonvis till 132 kr per kvadratmeter bostadsyta och år. Det är inte rimligt att den enskilde själv godtyckligt ska kunna uppskatta sina driftskostnader.

A.R. bestred bifall till överklagandet och vidhöll att hon även i fortsättningen borde vara befriad från den hemtjänstavgift som kommunen ville belasta henne med.

Regeringsrätten (2008-04-01, Billum, Wennerström, Brickman, Knutsson, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 8 kap. 6 § SoL framgår att avgifterna enligt 8 kap. 5 §, bl.a. avgift för hemtjänst, inte får uppgå till ett så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel av sitt avgiftsunderlag för sina personliga behov och andra normala levnadskostnader (förbehållsbelopp). Enligt 8 kap. 7 § första stycket ska kommunen bestämma den enskildes förbehållsbelopp genom att beräkna dennes levnadskostnader, utom boendekostnaden, med ledning av ett minimibelopp. Boendekostnaden ska beräknas för sig och läggas till minimibeloppet. Hur minimibeloppet fastställs framgår av lagrummets andra och tredje stycken.

Till grund för den nuvarande lagtexten ligger betänkandet Bo tryggt - Betala rätt (SOU 1999:33), vari bl.a. anförs (s. 186) att den enskilde inte på grund av höga avgifter ska tvingas flytta från sitt eget hem. Vid beräkningen av bostadskostnaden ska kommunerna därför utgå från faktisk bostadskostnad. Det är inte acceptabelt att kommunerna bara godtar en bostadskostnad upp till ett högsta belopp.

I författningskommentaren till 8 kap. 7 § SoL (prop. 2000/01:149, s. 58) anges bl.a. att den enskilde ska ha rätt att förbehålla sig medel för den faktiska boendekostnaden. Vid boende i egen bostadsfastighet eller bostadsrättslägenhet bör räntekostnader för bostadslån som inte är avdragsgilla anses ingå i boendekostnaden. Likaså bör i förekommande fall driftskostnader, fastighetsskatt och tomträttsavgäld anses utgöra en del av boendekostnaden.

Socialutskottet, som tillstyrkte propositionen, bekräftade att vid beräkning av förbehållsbeloppet ska till minimibeloppet läggas faktisk boendekostnad (2001/02:SoU3, s. 10). Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:15).

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Uttalandena i förarbetena till lagstiftningen ger enligt Regeringsrättens mening klart vid handen att det, såvitt gäller boendekostnader, är de faktiska kostnaderna som ska läggas till grund för beräkning av förbehållsbeloppet. Dessa kan därför inte bestämmas enligt en schablon, till skillnad från de normala levnadskostnader som avses täckas med det s.k. minimibeloppet (jfr även försörjningsstöd enligt SoL, där kostnaden för bl.a. boende ligger utanför den s.k. riksnormen). Boendekostnaden ska sålunda beräknas med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet, i likhet med sådana särskilda kostnader som motiverar en höjning av minimibeloppet.

En annan sak är att de faktiska boendekostnaderna kan behöva uppskattas mera schablonmässigt i de fall utredning om kostnadernas storlek saknas eller framstår som ofullständig eller illa underbyggd. Ingenting hindrar visserligen att socialnämnden vid en sådan uppskattning söker ledning från andra områden än socialtjänsten, såsom t.ex. föreskrifter från Försäkringskassan i relevanta delar. SoL ger dock inte stöd för att bestämma boendekostnaderna till vissa generella belopp, utan uppskattningen måste ta sikte på den enskildes individuella situation.

När det gäller vad som kan inräknas i faktisk boendekostnad för den som bor i egen fastighet måste enligt Regeringsrätten godtas alla sådana löpande kostnader som normalt drabbar en fastighetsägare, inbegripet mindre reparationer och normalt underhåll av fastigheten. De uppgifter som A.R. lämnat om sina boendekostnader har inte bestritts av socialnämnden och framstår även som sannolika. De bör därför läggas till grund för beräkningen av hennes förbehållsbelopp. Som konstaterats av underinstanserna uppkommer därvid ett s.k. negativt avgiftsutrymme. A.R:s hemtjänstavgift har därför rätteligen bestämts till 0 kr.