RÅ 2008:33
Särskilda skäl för att tillåta en fristående skola som har mindre än 20 elever har inte ansetts föreligga.
Länsrätten i Stockholms län
Statens skolverk beslutade den 26 november 2002 att återkalla godkännandet för den fristående Judiska Skolan Beit Menachem i Göteborgs kommun. Därmed återkallades också rätten till bidrag. Som skäl för beslutet angavs att skolan inte uppfyllde kraven för godkännande eftersom elevantalet inte uppgick till minst 20.
Skolan överklagade beslutet hos länsrätten och yrkade att beslutet om återkallelse skulle upphävas. Som grund för sin talan anförde skolan bl.a. följande. Skolverket har inte gjort gällande att skolan skulle brista i något annat hänseende än att skolan för tillfället inte har minst 20 elever och att skolan kan ha stabilitetsproblem. Skolan godkändes 1997 och har bedrivit verksamheten ekonomiskt klanderfritt i ett antal år. Skolan stöds av sponsorer, som garanterar skolans fortbestånd oavsett elevantal. Skolan är sålunda ekonomiskt uthållig och några stabilitetsproblem finns inte. Skolan har en kulturell och religiös särprägel och det är den enda skolan med ortodox inriktning i Sverige och Skandinavien. Att skolan upplevs som behövd bland ortodoxa judar belyses av den omständigheten att familjer flyttat från orter i Skåne till Göteborg för att bereda barnen möjlighet att vara elever i skolan. För de judiskt ortodoxa familjerna är det inte tänkbart att låta barnen gå i en judisk icke-ortodox skola. Sverige har genom FN- konventionen om barns rättigheter åtagit sig att garantera bl.a. barns rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. - Skolan anser att det föreligger särskilda skäl för godkännande av skolan även om elevantalet periodiskt understigit 20.
Skolverket anförde i yttrande bl.a. följande. Skolan har under större delen av höstterminen haft färre än 20 elever. Under de år som skolan funnits har elevantalet bara vid enstaka tillfällen varit 20 eller fler. Enligt Skolverkets bedömning har skolan inte kunnat göra sannolikt att elevantalet i framtiden kommer att stabiliseras på 20 eller fler. Skollagens krav på ett lägsta elevantal grundar sig i första hand på pedagogiska ställningstaganden men även på behovet av att verksamheten skall vara stabil. Skolverket bedömer att det inte är tillräckligt för en skola att ha 20 eller fler elever vid enstaka tillfällen för att lagens krav skall vara uppfyllda. Skolan har heller inte kunnat visa att den kan överbrygga de pedagogiska problem och de stabilitetsproblem som omnämns i lagens förarbeten. De skäl som skolan åberopar och som är kopplade till religionsfriheten är enligt Skolverket inte sådana särskilda skäl som avses i skollagen. Kravet på ett lägsta elevantal utgör inte någon inskränkning av religionsfriheten.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (2003-09-18, ordförande Knutsson) yttrade: Av 9 kap. 2 § första stycket skollagen (1985:1100) framgår bl.a. att en fristående skola, vars utbildning ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan skall förmedla skall godkännas, om 1. skolan även i övrigt svarar mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det offentliga skolväsendet, - 3. skolan har minst 20 elever, om det inte finns särskilda skäl för ett lägre elevantal. - Enligt andra stycket får en fristående skola, förutsatt att skolan även i övrigt svarar mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det offentliga skolväsendet, ha en konfessionell inriktning. - Av 9 kap. 6 § skollagen framgår bl.a. att en godkänd fristående skola som motsvarar grundskolan, skall av Skolverket förklaras berättigad till bidrag för varje elev från hemkommunen. Förklaring skall dock inte lämnas, om skolans verksamhet skulle innebära påtagliga negativa följder för skolväsendet i den kommun där skolan är belägen. - - - - Länsrätten gör följande bedömning. - En fristående grundskola skall godkännas av Skolverket om skolan uppfyller de krav som ställs i 9 kap. 2 § skollagen. Ett av dessa krav är att skolan skall ha minst 20 elever. Skolverket kan medge undantag från kravet på minst 20 elever om det finns särskilda skäl, t.ex. för att i lägre årskurser möjliggöra skolgång inom rimligt avstånd från elevernas hem i glesbygd och för skolor av typen behandlingshem/terapiskola. Vidare kan ett särskilt skäl vara att en nystartad skola behöver en viss tid för uppbyggnad. (Prop. 1995/96:200 s. 43.) - Skolan har under en längre tid trots föreläggande från Skolverket misslyckats med att annat än tillfälligt höja elevantalet till 20 eller fler och uppfyller därför inte skollagens krav i detta avseende. För att skolan trots detta skall få fortsätta sin verksamhet krävs att det föreligger särskilda skäl. Vid bedömningen av om det föreligger särskilda skäl bör en utgångspunkt vara om barnen, för det fall skolans tillstånd återkallas, kan erbjudas en likvärdig utbildning inom rimligt avstånd från hemmet. Vad som utgör en likvärdig utbildning bör därvid avgöras med ledning av skollagens krav vad gäller grundskoleutbildningens innehåll och kvalitet. - Skolan har i målet gjort gällande att det bara finns en skola i Göteborg som uppfyller elevernas krav på judisk renlärighet, nämligen Beit Menachem, och att det för dem är otänkbart att gå i någon annan skola. Enligt länsrättens mening innebär detta dock inte att barnen inte kan erbjudas en i skollagens mening likvärdig utbildning i någon annan skola. Det förhållandet att skolan är den enda judiska ortodoxa skolan i Göteborg utgör därmed enligt länsrättens mening inte tillräckliga skäl för att gå ifrån lagens krav på lägsta elevantal. Då skolan således inte uppfyller skollagens krav för godkännande och det inte heller föreligger särskilda skäl att göra avsteg från kravet på lägsta elevantal skall skolans tillstånd att driva fristående skola - och därmed rätten till bidrag - återkallas. Överklagandet skall alltså avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
Kammarrätten i Stockholm
Skolan överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten, med ändring av länsrättens dom, skulle upphäva Skolverkets beslut att återkalla godkännandet för skolan. Till stöd för sin talan anförde skolan bl.a. följande. Någon anmärkning har inte riktats mot skolans verksamhet bortsett från att elevantalet inte uppgått till 20. Religionsfriheten innebär en frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Den judisk-ortodoxa trosinriktningen ställer stränga krav på trosbekännarnas beteende i en rad hänseenden. Dessa krav kan inte tillgodoses i någon annan skola. Länsrättens bedömning att barnen kan erbjudas en i skollagens mening likvärdig utbildning i någon annan skola är oriktig och strider mot religionsfrihetens krav, eftersom barnen inte kan utöva sin religion annat än i en särpräglad judisk- ortodox skola. I vart fall föreligger särskilda skäl för ett godkännande.
Skolverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Skolplikten får fullgöras i en godkänd fristående skola; dock finns ingen lagstadgad rätt att få gå i en viss fristående skola. Bestämmelsen om ett lägsta antal elever syftar till att säkerställa ett visst innehåll och en viss kvalitet i undervisningen som skolpliktiga elever har rätt till. I förarbetena till bestämmelsen framhölls att läroplanen förutsätter att en skola skall erbjuda en allsidig och utvecklande miljö. En skola med ett fåtal elever innebär begränsningar av möjligheterna till samarbete, social fostran och utveckling. Elevantalet har även betydelse för möjligheten att erbjuda eleverna språkval. En skola med få elever ger knappast ett stabilt ekonomiskt underlag för en verksamhet av mer varaktig karaktär. I nu aktuellt fall föreligger inte sådana särskilda skäl som krävs för att göra avsteg från kravet på lägsta elevantal. - Religionsfriheten enligt regeringsformen innebär en rätt att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion, men den omfattar inte alltid varje inslag i religionsutövningen. Det måste ske en avvägning mellan en fri religionsutövning och andra intressen som väger tungt i det svenska samhället. Religionsfriheten behandlas också i artikel 9 i Europakonventionen. - Inskränkningar i religions- och trosfriheten är enligt artikel 9:2 tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till vissa allmänna eller enskilda intressen. - Religionsfriheten kan inte anses ta över rätten för skolpliktiga barn att få en utbildning av god kvalitet. Skolverket kan inte finna att en konfessionell inriktning hos en fristående skola kan utgöra sådana särskilda skäl att undantag skall medges från kravet på ett lägsta elevantal.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm (2004-12-14, Regner, Belfrage, Hedberg, referent) yttrade: Frågan om Skolverkets beslut är förenligt med regeringsformen och Europakonventionen - I 2 kap. 1 § första stycket 6 regeringsformen (RF) anges att varje medborgare gentemot det allmänna är tillförsäkrad religionsfrihet, vilket definieras som frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. - Enligt artikel 9 i Europakonventionen har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom undervisning, gudstjänst, sedvänjor och ritualer. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. - I artikel 2 i tilläggsprotokoll nr 1 till Europakonventionen anges att ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Religionsfriheten enligt 2 kap. 1 § första stycket 6 RF är en s.k. absolut rättighet som inte kan begränsas. Av förarbetena till lagrummet framgår att denna frihet har ett förhållandevis snävt tillämpningsområde just därför att den inte kan inskränkas. Normalt anses religionsfriheten innefatta inte bara en frihet att hysa viss religiös övertygelse och att enskilt utöva religion utan också frihet att sprida och ta del av religiös förkunnelse, att anordna och delta i gudstjänster samt att bilda och medverka i religiösa sammanslutningar (se prop. 1975/76:209 s. 114). Någon definition av begreppen religion och religionsutövning har inte kunnat ges. Det är de moment i religionsfriheten som inte hämtar inslag från övriga opinionsfriheter - främst friheten till enskild religionsutövning - som inte kan underkastas några särskilda begränsningar (se a.a. s. 115). Vidare torde det stå klart att bestämmelser som uttryckligen riktar sig mot utövningen av en viss religion eller som fått en allmän avfattning men uppenbart syftar till att motverka en viss religiös riktning, är förbjudna. - Av det sagda får anses följa att regeringsformens skydd för religionsfriheten inte medför att skolans talan skall bifallas. - När det gäller enskildas rätt enligt artikel 9 i Europakonventionen måste begreppet religionsfrihet tolkas relativt försiktigt. Syftet med artikel 9 kan inte sträcka sig längre än till att skydda mot ingrepp i vad som framstår som det centrala innehållet i en övertygelse eller en religion och att förhindra att det uppkommer praktiska svårigheter för religionsutövning (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2002, 2 u., s. 297). Inskränkningar i religionsfriheten kan ske enligt artikel 9. Vid bedömningen av om en sådan inskränkning är nödvändig måste en värdering ske av om inskränkningen är proportionerlig i förhållande till det skyddsvärda intresset, och staten kan anses åtnjuta en viss frihet ("margin of appreciation") vid värderingen av denna fråga (se Danelius s. 302). - Av artikel 2 i tilläggsprotokoll nr 1 framgår att ingen får förvägras rätten till undervisning. Denna rätt innebär dock inte någon skyldighet för staten att inrätta eller subventionera undervisning av visst slag (se Europadomstolens dom den 23 juli 1968 i det s.k. belgiska språkmålet, Ser. A Vol. 8). Inte heller innebär den någon skyldighet för staten att finansiera eller subventionera privata skolor (se beslut av Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter, EKMR, nr 10476/83 och 23419/94). Av artikel 2 får anses följa att det principiellt finns en rätt att inrätta privata skolor eller att anordna annan privat undervisning (se Europadomstolens dom den 7 december 1976 i målet Kjeldsen, Busk Madsen och Pedersen mot Danmark, Ser. A Vol. 23). För att sådan undervisning skall ge viss behörighet, kan dock myndigheterna uppställa krav på undervisningens standard och innehåll och på lärarnas kompetens (se beslut av EKMR, nr 11533/85). - Av artikel 2 framgår vidare att staten skall respektera föräldrarnas rätt att ge barnen en uppfostran och en undervisning som överensstämmer med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. En uppfattning hos föräldrarna som leder till att barnet förvägras rätten till undervisning kan dock inte vara en sådan övertygelse som staten är skyldig att acceptera (se Europadomstolens dom den 25 februari 1982 i målet Campbell och Cosans mot Förenade Konungariket, Ser. A Vol. 48). - Som tidigare nämnts föreligger ingen skyldighet för staten att inrätta eller subventionera undervisning av visst slag men en principiell skyldighet att tillåta inrättandet av skolor eller anordnandet av annan privat undervisning. I EMKR:s beslut nr 17678/91 har omfattningen av den sistnämnda rättigheten behandlats i ett mål som gällde förhållanden i Sverige. I ärendet hade två föräldrar gjort gällande att myndigheterna, genom att vägra deras barn rätten till hemundervisning på högstadienivå, hade kränkt deras rätt att tillförsäkra barnen en undervisning som stod i överensstämmelse med deras religiösa och filosofiska övertygelse. Hemundervisningen vägrades bl.a. på den grunden att barnen inte skulle erhålla erforderlig social träning. I klagomålet gjorde föräldrarna gällande att den allmänna skolans sociala träning syftade till att förstöra barnens kristna tro. EKMR uttalade att rätten till undervisning till sin natur är sådan att den kräver statlig reglering samt att kravet på social träning, som innebär en skyldighet att gå i skola med andra barn i syfte att lära sig att etablera sociala kontakter, ingår i varje system med obligatorisk skolundervisning och inte går utöver vad som är normalt i konventionsstaterna. EKMR uttalade vidare att myndigheterna, vid bedömningen av föräldrarnas möjligheter att erbjuda barnen ett godtagbart alternativ till det allmänna skolväsendet, hade handlat inom ramen för sitt fria skön ("margin of appreciation") enligt artikel 2 i tilläggsprotokoll nr 1. Slutligen uttalade EKMR att, även om man antog att myndigheternas beslut inskränkte föräldrarnas rättigheter enligt artikel 9 i Europakonventionen, en sådan inskränkning kunde anses berättigad enligt artikeln, eftersom den var föreskriven i lag och nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att skydda barns rätt till undervisning. - Enligt 9 kap. 1 § skollagen finns det möjlighet för barn att fullgöra sin skolplikt i en fristående skola, dvs. en skola som anordnas av enskilda fysiska eller juridiska personer, om skolan är godkänd enligt 2 § samma kapitel. En sådan skola får ha en konfessionell inriktning, vilket bl.a. är en följd av Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Enskildas och organisationers rätt att grunda och driva skolor förutsätter dock att undervisningen vid dessa skolor svarar mot vissa minimikrav som har ställts upp från det allmännas sida. Dessa krav syftar främst till att garantera barns och ungdomars rätt till en likvärdig utbildning av god kvalitet. Det krav som nu är i fråga, dvs. kravet i 9 kap. 2 § första stycket 4 skollagen på ett lägsta elevantal om 20, gäller för alla fristående skolor oavsett art och inriktning. Kravet är inte absolut och kan frångås om det föreligger särskilda skäl härför. Ett skolpliktigt barn kan dessutom i enlighet med 10 kap. 4 § skollagen medges att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag, om det framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter. - Med hänsyn till vad som nu har anförts finner kammarrätten att varken kravet i 9 kap. 2 § första stycket 4 skollagen eller beslutet att återkalla skolans godkännande med anledning härav kan anses oförenligt med Europakonventionen. - Frågan om det föreligger särskilda skäl att tillåta ett lägre elevantal - I målet är ostridigt att skolan inte uppfyller kravet i 9 kap. 2 § första stycket 4 skollagen på ett lägsta elevantal om 20. Fråga är då om det föreligger särskilda skäl att tillåta skolan att ha ett lägre elevantal. Kravet på ett lägsta elevantal om 20 för att en fristående skola skall kunna godkännas infördes den 1 januari 1997. I prop. 1995/96:200 s. 43, angavs följande skäl för bestämmelsen: Läroplanen förutsätter att en skola skall erbjuda en allsidig och utvecklande miljö. En skola med ett fåtal elever innebär begränsningar av möjligheterna till samarbete, social fostran och utveckling. En skolas storlek har även betydelse för möjligheten att erbjuda eleverna språkval. En skola med få elever ger knappast ett stabilt ekonomiskt underlag för en verksamhet av mer varaktig karaktär. Vi föreslår, mot denna bakgrund, att en skola för att kunna godkännas skall omfatta minst 20 elever sammanlagt för de årskurser godkännandet avser. Detta bör inte gälla bara fristående grundskolor utan även fristående särskolor och fristående skolor som motsvarar specialskolan. Skolverket bör få möjlighet att medge undantag från denna regel då det finns särskilda skäl, t.ex. för att i lägre årskurser möjliggöra skolgång inom rimligt avstånd från elevernas hem i glesbygd och för skolor av typen behandlingshem/terapiskola. Vidare kan ett särskilt skäl vara att en nystartad skola behöver viss tid för uppbyggnad. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Den omständigheten att en skola har viss konfessionell inriktning medför inte i sig att undantag kan göras från kravet på minsta antal elever. I stället skall en bedömning göras av samtliga omständigheter som är relevanta för prövningen. - I förevarande fall finns det inget som talar för att det låga elevantalet i sig medför att skolan saknar ett stabilt ekonomiskt underlag för en verksamhet av mer varaktig karaktär. Att undervisningens innehåll i sig inte skulle vara tillfredsställande med anledning av det låga elevantalet har inte gjorts gällande av Skolverket. Inte heller finns det i utredningen i målet något som talar för att så skulle vara fallet. Det får visserligen anses naturligt att en skola med ett mindre antal elever medför vissa begränsningar i fråga om elevernas möjligheter till bl.a. samarbete och social fostran. Vad som har framkommit beträffande den nu aktuella skolan i fråga om antalet elever, barnens ålder samt undervisningens innehåll och bedrivande i övrigt ger dock vid handen att nyss nämnda begränsningar inte kan anses som oacceptabelt stora. Därtill kommer att skolan är den enda i Sverige (och i Norden) med judisk- ortodox inriktning och att de former under vilka undervisningen och övrig verksamhet i skolan sker med avseende på den judisk-ortodoxa trosinriktningen såvitt framgått inte kan tillgodoses i någon annan skola här i landet. - Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet finner kammarrätten att det föreligger särskilda skäl att medge skolan undantag från kravet på ett lägsta elevantal om 20. Länsrättens dom och Skolverkets beslut skall därför upphävas. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och Skolverkets beslut den 26 november 2002.
Regeringsrätten
Skolverket överklagade och yrkade att Regeringsrätten med ändring av kammarrättens dom skulle fastställa länsrättens domslut. Verket anförde bl.a. följande. Lagtextens ordalydelse och förarbetsuttalandena får anses innebära att en skola med ett lägre elevantal än 20 inte har ett tillräckligt stabilt ekonomiskt underlag för en skolverksamhet av varaktig karaktär. Det är rimligt att anta att en skola med betydligt färre elever än 20 måste ha andra inkomstkällor än det kommunala bidraget för att kunna bedriva en verksamhet som uppfyller lagstiftningens krav. Huvudmannen bör därför visa att skolan ändå har de ekonomiska förutsättningar som behövs för att verksamheten ska kunna drivas vidare. Det är inte Skolverkets uppgift att bevisa motsatsen. - Av förarbetena framgår att en skola som inte når upp till det föreskrivna elevantalet redan av det skälet torde brista i fråga om kvaliteten i utbildningen. Någon omfattande kvalitetsgranskning behöver därför inte göras om elevantalet inte når upp till 20. Verket uppfattar den relativt kortfattade exemplifieringen av vad som skulle kunna utgöra särskilda skäl som en markering av lagstiftaren att undantaget ska användas restriktivt. Kammarrättens tolkning går långt utöver vad som är möjligt att läsa ut av lagtexten och förarbetena. Konsekvensen blir att verket i varje enskilt fall måste pröva om och i så fall i vilken utsträckning som brister i kvaliteten hänför sig till det låga elevantalet. - Den omständigheten att skolan är ensam i Sverige om den judisk-ortodoxa inriktningen är inte ett särskilt skäl för att godta ett lägre elevantal än föreskrivna 20. Det är inte ovanligt att ett godkännande återkallas på grund av ett lågt elevantal, fastän skolan är ensam i landet om sin inriktning. - Europakonventionens föreskrifter om religionsfrihet utgör inte hinder för de fördragsslutande staterna att utfärda bestämmelser om utbildningens standard och innehåll och om lärarnas behörighet även i fråga om konfessionella skolor. - Skolverket har den 19 juni 2007 ånyo återkallat godkännandet och rätten till bidrag för skolan. Förutom att elevantalet fortfarande är alltför lågt, och att särskilda skäl för detta inte har ansetts föreligga, är skolans organisation av undervisning och raster i pojk- och flickgrupper inte förenlig med skolförfattningarnas värdegrund och allmänna mål. Skolans likabehandlingsplan uppfyller inte heller de krav som ställs på en sådan plan. Antalet elever vid skolan har under läsåret 2006/2007 uppgått till nio, fördelat på två familjer. Huvudmannen för skolan har meddelat att den ena familjen kommer att flytta under nästa läsår, vilket innebär att antalet elever då förväntas uppgå till fyra.
Skolan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Det finns inga omständigheter av ekonomisk natur som talar emot att skolan skulle ha ett stabilt underlag för verksamhet av stadigvarande karaktär. Skolan har inget emot att redovisa sitt ekonomiska underlag. Det har inte riktats några anmärkningar mot undervisningens kvalitet. Med hänsyn till skolans unika karaktär och till att det mindre antalet elever inte har någon avgörande betydelse för skolans verksamhet från elevsynpunkt finns det skäl att meddela undantag från bestämmelsen om minsta antal elever. - Beslutet att återkalla godkännandet för skolan strider mot Europakonventionen. I skolans verksamhet för elever med judisk-ortodox tro ingår också att man följer en viss livsstil i fråga om bl.a. klädsel, mathållning och förhållningssätt i vardagen. Barn med judisk- ortodox tro kan inte få sina behov tillgodosedda i någon annan skola. De riskerar att utsättas för mobbing på grund av sitt förhållningssätt och få svårigheter att leva upp till sin övertygelse i en "vanlig" skola.
Regeringsrätten (2008-05-21, Heckscher, Stävberg, Fernlund, Jermsten, Stenman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 9 kap. 1 § första stycket skollagen får skolplikt fullgöras i en fristående skola, om skolan är godkänd enligt 2 §.
Av 9 kap. 2 § första stycket 4 skollagen framgår att en fristående skola, vars utbildning ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan ska förmedla, ska godkännas, om skolan har minst 20 elever, om det inte finns särskilda skäl för ett lägre elevantal.
Av 9 kap. 12 § skollagen följer att godkännandet ska återkallas, om den fristående skolan inte längre uppfyller kraven för godkännande och bristerna inte avhjälps efter påpekande för huvudmannen.
Skolverket har i Regeringsrätten redogjort för nya omständigheter som kommit fram vid inspektioner i skolan efter kammarrättens dom och som har legat till grund för ett nytt beslut av verket den 19 juni 2007 om återkallelse av skolans godkännande. Detta beslut är för närvarande föremål för prövning i Länsrätten i Stockholms län (mål nr 16011-07). Med hänsyn härtill begränsar Regeringsrätten sin prövning till de förhållanden som rådde vid tidpunkten för den nu överklagade domen.
Regeringsrätten anser inledningsvis, i likhet med kammarrätten, att Skolverkets beslut den 26 november 2002 inte är oförenligt med Europakonventionen.
Frågan i målet är därmed om det finns särskilda skäl för att tillåta ett lägre elevantal än 20 vid skolan.
Kravet på ett lägsta elevantal om 20 för en fristående skola motiveras i förarbetena bl.a. med att ett fåtal elever innebär begränsningar av möjligheterna till samarbete, social fostran och utveckling. Undantag från detta krav kan dock göras för att t.ex. i lägre årskurser möjliggöra skolgång inom rimligt avstånd från elevernas hem i glesbygd och för skolor av typen behandlingshem/terapiskola (prop. 1995/96:200 s. 40).
Judiska Skolan Beit Menachem, som vid tidpunkten för kammarrättens dom hade tolv elever, har gjort gällande att den är den enda tänkbara skolan i Sverige för elever med judisk-ortodox tro. Av utredningen i målet framgår dock inte annat än att barnen kan erbjudas en i skollagens mening likvärdig utbildning i annan skola inom rimligt avstånd från hemmet. Vad som anförts om den aktuella skolan och dess inriktning utgör inte särskilda skäl för att frångå lagens krav på ett minsta antal elever om 20. Överklagandet ska därför bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer länsrättens domslut.