RÅ 2009 not 112

Not 112. Överklagande av Migrationsverket i mål ang. resning. -Den 25 december 2008 greps T.T. av polis med anledning av misstanke om brott. I samband härmed ansökte han om uppehållstillstånd m.m. Migrationsverket beslutade den 26 december 2008 att ta T.T. i förvar med stöd av 10 kap. 1 § andra stycket 2 utlänningslagen (2005:716), UtlL. Den 8 januari 2009 avslog Migrationsverket T.T:s ansökan om uppehållstillstånd m.m. samt beslutade om utvisning och att han skulle hållas kvar i förvar. Den 16 januari 2009 avslog migrationsdomstolen (Länsrätten i Stockholms län) T.T:s överklagande av förvarsbeslutet. Samma dag överklagade T.T. Migrationsverkets beslut av den 8 januari 2009 vad avsåg uppehållstillstånd m.m. Den 26 februari 2009 fattade Migrationsverket beslut om fortsatt förvar. Även det beslutet överklagades. I yttrande daterat den 3 mars 2009 bestred Migrationsverket bifall till överklagandet. I yttrande samma dag bestred Migrationsverket även bifall till T.T:s överklagande av beslutet den 8 januari om uppehållstillstånd m.m. Överklagandena samt övriga handlingar inkom till migrationsdomstolen den 5 mars 2009 (mål nr UM 2622-09 och UM 2624-09). I dom den 9 mars 2009 avslog migrationsdomstolen överklagandet av beslutet den 26 februari 2009 om fortsatt förvar. Efter överklagande beslutade Migrationsöverdomstolen i dom den 20 mars 2009 bl.a. att meddela prövningstillstånd, att undanröja Migrationsverkets beslut och migrationsdomstolens dom avseende förvar samt att T.T. omedelbart skulle försättas på fri fot (mål nr UM 1950-09). Som skäl för beslutet angavs att Migrationsverket vid tiden för sitt beslut om fortsatt förvar den 26 februari 2009 inte varit handläggande myndighet i ärendet eftersom frågan om uppehållstillstånd m.m. vid denna tidpunkt var överklagad till migrationsdomstolen och inte avgjord av densamma (något avgörande förelåg inte heller vid tidpunkten för Regeringsrättens avgörande). Enligt Migrationsöverdomstolen saknade Migrationsverket därmed behörighet att besluta om förvar. Migrationsöverdomstolens dom kunde enligt 16 kap. 9 § tredje stycket UtlL inte överklagas. - Migrationsverket ansökte om resning av Migrationsöverdomstolens dom den 20 mars 2009 samt yrkade att domen skulle upphävas och att målet skulle återförvisas till Migrationsöverdomstolen för ny prövning. Som grund för ansökan anfördes att Migrationsöverdomstolen felaktigt konstaterat att migrationsdomstolen var handläggande myndighet vid tiden för verkets beslut om förvar den 26 februari 2009 men att överklagandet angående uppehållstillstånd m.m. - vilket framgick av dossiern i ärendet - överlämnades till migrationsdomstolen först den 3 mars 2009. Vid tiden för verkets beslut i förvarsfrågan var således verket behörig myndighet enligt 10 kap. 14 § första stycket 1 UtlL. -Regeringsrätten (2009-06-24, Billum, Nordborg, Sandström, Brickman, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 10 kap. 12 § första stycket UtlL fattas beslut om förvar eller uppsikt av den myndighet eller domstol som handlägger ärendet. Bestämmelsen innebär att beslutanderätten och därmed även ansvaret för tvångsmedel övergår till den överprövande instansen i samband med ett överklagande i huvudärendet. I 10 kap. 14 § samma lag förtydligas regleringen och där anges, såvitt här är aktuellt, att Migrationsverket är handläggande myndighet från det att verket tar emot ett ärende som verket ska pröva och till dess verket fattar beslut eller, om ärendet överklagas, till dess ärendet tas emot av migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen. - Av 10 kap. 9 och 10 §§ UtlL följer att ett beslut om förvar av nu aktuellt slag upphör att gälla om det inte har prövats på nytt inom två månader från den dag då det började verkställas. - Vid tiden för Migrationsverkets beslut om fortsatt förvar, den 26 februari 2009, hade överklagandet i fråga om uppehållstillstånd m.m. ännu inte tagits emot av migrationsdomstolen. Överklagandet inkom tillsammans med övriga handlingar till migrationsdomstolen först den 5 mars 2009. Av det sagda följer att Migrationsverket fortfarande var handläggande myndighet vid tidpunkten för beslutet om fortsatt förvar. Migrationsöverdomstolens dom i mål nr UM 1950-09 bygger därmed på en sådan felaktig rättstillämpning som utgör grund för resning. - Genom Migrationsöverdomstolens dom försattes T.T. med omedelbar verkan på fri fot. Domen vann genast laga kraft. Frågan om fortsatt förvar på grundval av Migrationsverkets beslut den 26 februari 2009 har därmed förfallit, liksom frågan om resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avskriver målet. (fd II 2009-05-27, Björner)