RÅ 2009:71

J.A. och P.H., ägare till fastigheten Hemberget 2:3, Borlänge kommun, gjorde i november 1999 en anmälan till byggnadsnämnden i kommunen om olovlig uppställning/parkering av lastbilar, släp, flak m.m. på grannfastigheten Hemberget 3:7, vilken ägdes av M.S. I anmälan angavs bl.a. att M.S. använde sin bostadsfastighet som bas för sin åkeriverksamhet sedan maj 1996 samt att länsstyrelsen tidigare hade upphävt ett beslut av byggnadsnämnden att bevilja bygglov för lastbilsgarage för åkeriverksamheten på grund av de störningar som verksamheten förde med sig i form av motorbuller och avgaser m.m. Enligt anmälarna torde därför Hemberget 3:7 även vara en olämplig uppställnings- och parkeringsplats för åkeriets och de anställdas fordon varför de begärde att M.S. skulle förbjudas att använda tomten som parkeringsplats. - Byggnadsnämnden fann i beslut den 26 januari 2000 att undantagsregeln i 8 kap. 2 § andra stycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL, var tillämplig och att bygglov därför inte krävdes. Som skäl angavs att fastigheten till helt övervägande del användes som bostad och att åkeriverksamhetens omfattning på platsen var ringa då den i allt väsentligt bedrevs på annat håll.

Länsstyrelsen i Dalarnas län

J.A. och P.H. överklagade nämndens beslut hos Länsstyrelsen i Dalarnas län, som den 1 februari 2001 avslog överklagandet. Länsstyrelsen anförde i huvudsak att aktuell parkering/uppställning med hänsyn till förhållandena på orten och till uppställningens omfattning och varaktighet kunde anses vara för fastighetens behov och därmed inte bygglovspliktig.

Länsrätten i Dalarnas län

J.A. överklagade länsstyrelsens beslut hos länsrätten och yrkade att frågan om bygglov skulle bedömas i likhet med det snarlika rättsfallet RÅ 1991 ref. 33.

Domskäl

Länsrätten i Dalarnas län (2001-08-30, ordförande Nygren) yttrade: Enligt 8 kap. 2 § första stycket 8 PBL krävs bygglov för att anordna parkeringsplatser utomhus. I andra stycket av bestämmelsen anges, såvitt är ifråga i målet, att bygglov inte behövs, om det på fastigheten finns endast ett eller två enbostadshus eller ett tvåbostadshus och parkeringsplatsen är avsedd uteslutande för fastighetens behov. - Bestämmelsen om bygglovsplikt för parkeringsplatser infördes genom PBL. Som skäl härför anfördes i förarbetena bl.a. följande. Flera faktorer har bidragit till att det har växt fram önskemål om tillståndsplikt för parkeringsplatser. En av de viktigaste är konkurrensen om marken. Ett ökat miljömedvetande har medfört skärpta krav på grönytor och krav på hänsyn till buller-, lukt- och ljusstörningar. En annan faktor är trafikriskerna såväl inom parkeringsplatserna som vid framkörningsvägar och utfarter. Önskemålen avser inte bara att kunna förpröva nya anläggningar utan i väl så hög grad att kunna komma till rätta med befintlig störande parkering främst inom bostadsområden (prop. 1985/86:1 s. 690-691). - Beträffande undantagsregeln anfördes i samma prop. vidare följande. Undantaget beträffande parkeringsplatser för fastigheter med en- eller tvåbostadshus åsyftar självfallet parkeringsplatser för fastighetens eget behov. Om byggnaden på en sådan fastighet rivs, får där inte utan bygglov ordnas en parkeringsanläggning för ett behov som inte har någon anknytning till fastigheten. - Länsrätten gör följande bedömning. - I målet synes ostridigt att M.S., som driver åkeriverksamhet med minst två lastbilar, använder sin fastighet Hemberget 3:7 som bas för sin rörelse och att till rörelsen hörande fordon står uppställda på fastigheten mer än tillfälligt. En på detta sätt anordnad uppställningsplats måste anses som en parkeringsplats i lagens mening. - Av lagens ordalydelse och förarbeten kan inte utläsas om bestämmelsen om undantag från bygglovsplikt i andra stycket av 8 kap. 2 § PBL är tillämplig i förevarande fall. Att därmed avses fall där anordnande av parkeringsplats är avsett att tillgodose ett behov hos en fastighetsägare som uteslutande använder sin fastighet för bostadsändamål får anses klart. Det är däremot mer tveksamt om bestämmelsen även syftar till att ge dispens i de fall fastigheten utnyttjas i och för en av fastighetsägaren bedriven rörelse. Länsrätten finner vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i målet samt med beaktande av syftet med införandet av bygglovsplikt även för anordnande av parkeringsplatser att undantagsbestämmelsen från bygglovsplikt inte kan anses tillämplig i förevarande fall. För anordnande av parkeringsplats på fastigheten Hemberget 3:7 för uppställning av fordon tillhörande åkerirörelsen krävs därför bygglov. Frågan om sådant bygglov kan beviljas skall i första hand prövas av byggnadsnämnden. - Med bifall till överklagandet upphäver länsrätten länsstyrelsens och byggnadsnämndens beslut och visar målet åter till byggnadsnämnden för fortsatt prövning.

Kammarrätten i Sundsvall

Byggnadsnämnden överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle fastställa länsstyrelsens beslut. Till stöd för sin talan anförde nämnden bl.a. följande. Reglerna om bygglovsplikt för parkeringsplatser har motiverats av att det kan föreligga konkurrens om mark. Det kan även vara hänsyn till miljön eller till trafikrisker. Detta är motiv som i huvudsak är avsedda för tätbebyggda områden och stadsmiljö. Dessa faktorer gör sig inte gällande på samma sätt i den miljö som här är aktuell. För byggnadsnämnder är det av stor vikt att parkering för sådant ändamål som avses här inte är förenad med bygglovsplikt, då de annars skulle få pröva ett stort antal bygglovsärenden.

Även M.S. överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle fastställa länsstyrelsens beslut. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Han bedriver åkerirörelse och har ett par fordon parkerade på fastigheten när de inte används. Uppställningsplatsen är uteslutande för fastighetens eget behov, då rörelsen bedrivs från lokaler på fastigheten. Han bedriver ett litet åkeri med endast ett par bilar. Det finns varken ekonomisk eller praktisk möjlighet att bedriva rörelsen om man måste skaffa parkeringsplatser på annat håll. Här är fråga om ett område som inte alls är tättbebyggt eller tättbefolkat. Det är av väsentlig betydelse för samhället att hans verksamhet får fortsätta, även om detta innebär att hans granne måste se ett fåtal lastbilar på hans tomt.

J.A. bestred bifall till överklagandena.

Domskäl

Kammarrätten i Sundsvall (2004-12-23, Sjödin, Kareld, referent, Helin) yttrade: I målet är fråga om den aktuella parkeringsplatsen är bygglovpliktig eller inte. Däremot är det inte fråga om huruvida bygglov kan medges. - Kammarrätten finner att ordalydelsen i och förarbetena till bestämmelsen om undantag från bygglovsplikt i andra stycket av 8 kap. 2 § PBL ger uttryck för att bestämmelsen inte är tillämplig i förevarande fall. Kammarrätten finner därför i likhet med länsrätten att det krävs bygglov för anordnande av parkeringsplats på fastigheten Hemberget 3:7 för uppställning av fordon tillhörande åkerirörelsen. Överklagandena skall därför avslås. Frågan om sådant bygglov kan beviljas skall i första hand prövas av byggnadsnämnden. - Kammarrätten avslår överklagandena.

Byggnadsnämnden överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens och länsrättens domar och fastställa länsstyrelsens beslut. Nämnden anförde bl.a. följande. En fastighet, bebyggd med ett bostadshus och huvudsakligen använd som bostad, kan vara anknuten till någon form av näringsverksamhet. I och med detta är behovet av parkeringsplats anknutet till fastigheten. Avsikten med lagstiftningen rörande parkeringsplatser vid fastigheter med bostadshus är att utan bygglovsprövning - innebärande administration, kostnad för den enskilde och belastning för myndigheten - tillåta parkeringsplats för fastighetens rimliga och normala behov. Vad som utgör ett rimligt och normalt behov måste i varje enskilt fall bedömas utifrån fastighetens läge, bruk på orten och i allmänt jämförbara områden. M.S:s verksamhet är av begränsad omfattning. I huvudsak bedrivs rörelsen utanför fastigheten och utan att beröra den. Fastigheten används således huvudsakligen som bostad åt M.S. och hans familj. Bostadsfastigheten har det behov av parkering som redovisats. Därmed föreligger inte bygglovsplikt. - I 8 kap. PBL finns undantagsbestämmelser som i praktiken enbart avser verksamhet och bebyggelse på landsbygden. Inom sådan bebyggelse är det fullt rimligt att i större utsträckning, utan bygglovsprövning, utföra åtgärder på den egna fastigheten för det ändamål och den verksamhet som gäller för denna. Samma behov av att pröva sådana åtgärder som för tätbebyggelse kan inte anses föreligga och detta har lagstiftaren tagit fasta på. Det blir mot bakgrund av undantagen än svårare att förstå att en parkeringsplats som den i målet aktuella skulle vara bygglovspliktig. Ingenstans i lagtexten eller i förarbetena kan utläsas att undantagen inte avser den aktuella fastighetens behov utan ett rent bostadsbehov. Tvärtom är det så att uttrycket bostadsfastighet även inrymmer annan verksamhet, under förutsättning att bostaden är det huvudsakliga ändamålet. Det vore därför olyckligt om den aktuella bestämmelsen skulle tolkas så att den i realiteten är mer begränsad än vad lagtexten anger.

M.S. yrkade i eget överklagande att Regeringsrätten skulle förklara att det inte krävs bygglov för anordnande av parkeringsplats på fastigheten Hemberget 3:7.

Regeringsrätten (2009-11-12, Sandström, Eliason, Lundin, Brickman, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 8 kap. 2 § första stycket 8 PBL krävs bygglov för att anordna parkeringsplatser utomhus. Enligt andra stycket behövs dock inte bygglov om det på fastigheten finns endast ett eller två enbostadshus eller ett tvåbostadshus och parkeringsplatsen är avsedd uteslutande för fastighetens behov.

Frågan i målet är vad som enligt undantaget menas med att en parkeringsplats är avsedd uteslutande för fastighetens behov.

I lagstiftningsärendet uttalades endast att det fanns ett behov av att komma till rätta med befintlig störande parkering främst inom bostadsområden (prop. 1985/86:1 s. 691) och att undantaget beträffande parkeringsplatser för fastigheter med en- eller tvåbostadshus självfallet åsyftade parkeringsplatser för fastighetens eget behov (a. prop. s. 692).

Allmänt gäller att undantagsbestämmelser bör tolkas restriktivt. Mot bakgrund av lagtextens utformning ligger det närmast till hands att tolka undantaget så att det endast tar sikte på sådan parkeringsplats som behövs för ändamålet med fastigheten, nämligen boende. Det förhållandet att den eller de som bor på fastigheten också har ett företag medför därför inte att undantaget kan utvidgas till att avse även företagets behov. Undantaget i 8 kap. 2 § andra stycket PBL är således inte tillämpligt i detta fall. Därmed krävs bygglov.