RÅ 2009:75

Länsstyrelsen i Örebro län beslutade den 7 juli 2006, under åberopande av 2, 26 och 29 §§djurskyddslagen (1988:534) samt Djurskyddsmyndighetens föreskrifter DFS 2004:17, att förbjuda K.L. att tills vidare ha hand om nötkreatur. Förbudet skulle träda i kraft den 6 oktober 2006. I samma beslut ålades K.L. att senast vid sistnämnda tidpunkt ha gjort sig av med samtliga honom tillhöriga nötkreatur och förbjöds han även att därefter skaffa sig sådana djur.

I överklagande hos länsrätten yrkade K.L. att länsstyrelsens beslut skulle upphävas. Han anförde i huvudsak följande. Ägare till djuren är sedan i mitten av 1990-talet K.L. Aktiebolag. Han har emellertid skött verksamheten sedan dess. De tidigare föreläggandena liksom djurförbudet är riktade mot fel person eftersom djuren ägs av ett aktiebolag. Beslutet att meddela djurförbud skall därför upphävas. Om så inte sker skall i vart fall beslutet angående avyttring av djuren upphävas eftersom K.L. inte är ägare till några djur och därmed inte heller kan åläggas att sälja dem. Miljöförvaltningen har gjort gällande att djuren skall ha tillgång till ligghall från det att gräsets tillväxt upphör på hösten, vilket antas ske när dygnsmedelstemperaturen är under fyra grader. Den har helt bortsett från att djuren har fri tillgång till mat och vatten samt att de har tillgång till naturligt vindskydd. Vidare har bortsetts från att det är fråga om naturliga utegångsdjur, ursprungligen tillhörande stäpplandskapet, som är rustade för temperaturer långt under noll grader och som har en medfödd förmåga att skydda sig mot så kallat dåligt väder. - Utfordring utan ligghall kan med fördel ske under hela den kalla årstiden och därmed undviks problem som orsakas av att djuren koncentreras till samma plats. När utetemperaturen sjunker flyttas emellertid djuren till hagar som ansluter till ligghallar. Det är svårt att flytta in djuren för tidigt eftersom marken då inte bär för transport med lastbil. Den ”regel om fyra grader” som länsstyrelsen och miljöförvaltningen har tillämpat återfinns inte i lagtext. Länsstyrelsens beslut är både orimligt och obegripligt eftersom det inte föreligger något djurhälsoproblem. Det finns dessutom ligghallar att tillgå och temperaturfrågan har inte utretts och kontrollerats. Under åren 2003 och 2004 byggde han om och det var därför enklare att avvakta med att ta in djuren till dess att ombyggnationerna var klara. Vad gäller år 2003 finns det inte något föreläggande eftersom han inom angiven tid meddelade att djuren var intagna. Avseende åren 2004 och 2005 finns det inte lagakraftvunna förelägganden eftersom länsstyrelsen, sedan kommunen meddelat att djuren har fått tillgång till ligghall, har avskrivit ärendena. Länsstyrelsen har i beslutet att meddela djurförbud uppgett att styrelsen har funnit att miljö- och byggnämnden har haft fog för sitt beslut om föreläggande. Beslutet var emellertid att avskriva ärendet och skälen för ett beslut får inte överklagas. Det har inte skett någon prövning i sak av nämndens beslut och länsstyrelsen har funnit att det inte fanns grund att låta föreläggandebeslutet bestå. - Han har arbetat med djurhållning i ca 25 år varför det kan ifrågasättas om det överhuvudtaget är acceptabelt och rimligt att belägga honom med djurförbud när djuren inte uppvisar några som helst hälsoproblem. Han har inte fått något åläggande eller föreläggande av myndighet vad gäller skötsel av djuren i övrigt. Hans sociala situation var mycket ansträngd från sommaren 2005. Ett djurförbud skulle vara att likställa med ett yrkesförbud för honom.

Länsstyrelsen vidhöll sitt beslut.

K.L. överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle undanröja domen så att han även i fortsättningen fick ha hand om nötkreatur och att någon skyldighet att avyttra honom tillhöriga nötkreatur eller hinder mot att skaffa sådana djur inte skulle föreligga. Han anförde i huvudsak följande. Länsrätten har på basis av att beslut enligt 26 § djurskyddslagen meddelats honom vid tre tillfällen funnit att länsstyrelsens beslut om djurförbud m.m. ska stå fast. Vid samtliga tre tillfällen riktades förelägganden mot honom för att djuren tagits in för sent. I samtliga fall efterlevde han kommunens förelägganden, som också överklagades till länsstyrelsen. Efter kontroll med kommunen avskrev länsstyrelsen överklagandena då föreläggandena hade efterlevts och hans talan ansågs förfallen. I samtliga fall fanns ligghallsutrymme hela tiden för samtliga djur. Han har efterkommit föreläggandena inom stipulerad tid och i ett fall hade han djuren inomhus innan föreläggandet ens var utfärdat. Under augusti 2008 färdigställde han, till en investeringskostnad om ca 250 000 kr, ytterligare en ligghall i en av beteshagarna, vilket innebär att omflyttning av djur kommer att reduceras.

Länsstyrelsen bestred bifall till överklagandet.

Länsstyrelsen i Örebro län överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom. Länsstyrelsen anförde bl.a. följande. Det framgår klart och tydligt av lagtexten och lagförarbetena när djurförbud ska meddelas och när undantagsbestämmelsen kan tillämpas. Lagstiftarens avsikt att skärpa de aktuella bestämmelserna för att stärka djurskyddet kan inte missförstås. Tillämpningen av undantagsbestämmelsen i 29 § andra stycket djurskyddslagen förutsätter, enligt förarbetena, att det helt klart har varit fråga om en engångsföreteelse. Att djuren inte vanvårdats, att åtgärder till viss del vidtagits vid tidpunkten för avgörandet av frågan om djurförbud samt att förelägganden till viss del följts saknar betydelse för bedömningen av om det är uppenbart att ett upprepande inte kommer att ske, när det är fråga om meddelande av djurförbud vid upprepade förelägganden. Bedömningen av risken för upprepande är inte heller begränsad till de omständigheter som omfattas av de meddelade föreläggandena. - Djurskyddslagen och föreskrifter med stöd av denna är till för djurens bästa, inte djurhållarens. Reglerna i djurskyddslagstiftningen är utformade för att trygga djurskyddet och värnandet om djuren och för att eliminera risken för att djuren far illa. Reglerna ska därför följas. Det är genom inspektioner visat att K.L. år efter år inte har vidtagit sådana förberedelser att han snabbt har kunnat ta in djuren eller förse dem med ligghallar när väderomslag har skett. Han har vid tre tillfällen (2003, 2004 och 2005) förelagts att se till att djuren har tillgång till ligghall samt torr och ren liggplats. I vart fall två av föreläggandena har föregåtts av tillsägelser att ordna detta. Som kammarrätten konstaterat har djurskyddsinspektören vidare sagt till om installning/ligghallar även i november 2006 och november 2007. Denna rad av tillsägelser och förelägganden visar att K.L. notoriskt överträder gällande djurskyddsföreskrifter. Han visar därigenom bristande respekt för gällande lagstiftning. - Med hänsyn till vad som anförts kan det inte anses uppenbart att ett upprepande inte kommer att ske, vare sig avseende föreläggande i samma sak igen eller rörande andra frågor där K.L. kan ha en annan uppfattning om vad som är bäst för djuren än vad djurskyddsbestämmelserna anger.

K.L. bestred bifall till överklagandet och yrkade att Regeringsrätten skulle hålla muntlig förhandling i målet. Han anförde bl.a. följande. I målet är redan från början klarlagt att något djurhälsoproblem inte har förelegat. Det har inte påståtts att djuren har misskötts eller annars farit illa, utan föreläggandena har helt baserats på den omständigheten att det från kontrollmyndighetens sida har gjorts gällande att djuren fått tillgång till ligghallar för sent med hänsyn till temperaturförhållandena. Han har vid varje tillfälle de tre berörda åren sett till att djuren haft tillgång till ligghallar inom den tid som angivits i föreläggandena; låt vara för ett år med visst överdrag. Det har hela tiden funnits tillgång till ligghallar för alla djur, men viss omflyttning av djuren har behövt ske för att samtliga ska få tillgång till hallarna. Han har vidare driftsatt ytterligare en ligghall för en kostnad i storleksordningen 250 000 kr. Detta medför att det i dag finns ligghallsutrymmen för långt fler djur än han har. Inga nya anmärkningar eller förelägganden har riktats mot honom. Att på basis av förelägganden som är fattade på så lösa grunder säga att han efter tre sådana förelägganden, som i och för sig har följts, inte skulle ha rätt att fortsätta med sin djurdrift utan drabbas av ett djurförbud är inte rimligt. Hänsyn måste även tas till de sociala problem han hade under år 2005. När det gäller risken för fortsatta förelägganden måste också beaktas att han byggt ytterligare en ligghall och att ännu en motsvarande hall ska uppföras. Han har alltså tagit till sig kommunens uppfattning om när djuren ska ha tillgång till ligghall, oavsett om kommunens uppfattning är rätt eller fel. - Det måste vara en sådan nivå på föreläggandena ur såväl djurskydds- som djurhälsosynpunkt att det går att se att ett åsidosättande inneburit en allvarlig risk för djurhälsan. Någon sådan risk har inte förelegat i detta fall.

Regeringsrätten (2009-10-13, Nordborg, Eliason, Kindlund, Lundin, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 26 § djurskyddslagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna ska följas. Enligt 29 § första stycket 5 ska länsstyrelsen meddela förbud att ha hand om djur eller ett visst slag av djur bl.a. för den som vid upprepade tillfällen har varit föremål för beslut enligt 26 §. Enligt andra stycket ska förbud dock inte meddelas, om det är uppenbart att ett upprepande inte kommer att inträffa.

I fråga om tillämpningen av andra stycket uttalades i förarbetena att omständigheterna ska vara sådana att det finns en logisk förklaring till det inträffade och att det inträffade utan tvekan framstår som en ren engångsföreteelse (prop. 2001/02:93 s. 20 f.).

K.L. har varit föremål för sådana förelägganden som avses i 26 § djurskyddslagen vid tre tillfällen under åren 2003, 2004 och 2005. Förutsättningarna för att meddela förbud enligt 29 § första stycket 5 djurskyddslagen är således uppfyllda om omständigheterna inte är sådana att undantagsbestämmelsen i andra stycket är tillämplig. Det har inte kommit fram något som visar att förhållandena vid tidpunkten för länsstyrelsens beslut var sådana att undantagsbestämmelsen var tillämplig. Länsstyrelsens beslut var således riktigt.

Det har nu gått nästan fyra år sedan det senaste föreläggandet utfärdades. K.L. har uppfört en ny ligghall till en tämligen hög kostnad. Det har inte kommit fram att han under denna tid brustit i de skyldigheter han har enligt djurskyddslagstiftningen. Mot denna bakgrund gör Regeringsrätten den bedömningen att det i dag inte finns tillräckliga skäl att besluta om en så ingripande åtgärd mot K.L. som ett djurförbud skulle innebära.

Vid denna utgång i målet faller yrkandet om muntlig förhandling.