RÅ 2010 not 105

Not 105. Överklagande av M.K. i mål ang. telefontillstånd enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, KvaL. - Kriminalvårdsanstalten Tidaholm beslutade den 3 december 2008 att avslå en ansökan av M.K. om telefontillstånd avseende hans bror. Anstalten motiverade sitt beslut med att den inte kunde utföra den kontroll som krävdes eftersom telefonnumret avsåg en s.k. IP-telefon. - M.K. överklagade beslutet men Kriminalvården avslog i beslut den 4 februari 2009 överklagandet med följande motivering. Vid varje anhållan om telefontillstånd har anstalten att göra en avvägning mellan å ena sidan säkerhetsskälen i just det specifika ärendet och å andra sidan den intagnes skäl för att få ringa samtalet. I aktuellt ärende har anstalten Tidaholm funnit att säkerhetsskälen väger tyngre än M.K:s skäl för att ringa sin brors mobiltelefon. Trots att det är fråga om en nära anhörig anser Kriminalvården, bl.a. mot bakgrund av medgivna besöks- och telefontillstånd till andra familjemedlemmar samt M.K:s möjlighet att upprätthålla kontakten med sin bror på annat sätt, att det inte finns skäl att göra en annan bedömning än den anstalten Tidaholm har gjort. Anstaltens beslut ska därför inte ändras. - Sedan M.K. överklagat beslutet avslog Länsrätten i Mariestad överklagandet i dom den 27 mars 2009. - M.K. överklagade domen och yrkade att kammarrätten skulle ändra länsrättens dom och medge honom telefontillstånd inom INTIK-systemet (Intagnas telefoni i Kriminalvården) till hans brors mobiltelefon. Han anförde i bl.a. följande. Anstalten har återkallat ett tidigare beviljat telefontillstånd till hans brors fasta telefon med hänvisning till att telefonnumret numera går till en IP-telefon. När möjligheten att ringa till broderns IP-telefon förbjöds ansökte han om att få ringa till dennes mobiltelefon inom INTIK-systemet. Det handlar om en nära anhörig till honom som han har haft på sin besökslista och tidigare via fast telefon haft telefontillstånd till sedan år 2003. Det ställs höga krav på att neka eller begränsa besök eller telefontillstånd till nära anhöriga. Beslutet att neka honom telefontillstånd kan inte anses proportionerligt. Eventuella risker för brottslighet och avvikande bedöms vara så låga att han beviljats normalpermissioner på egen hand. Han har sedan 2003 inte rapporterats för någon som helst brottslighet eller misskötsamhet. - Kriminalvården bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. M.K. är dömd till fängelse i sammanlagt tio år och sex månader för bl.a. dråp och dopningsbrott. Han är placerad på en sluten anstalt med säkerhetsklass B. Av den riskprofil som upprättats i samband med riksmottagningens utredning i juni 2004 framgår bl.a. att den brottslighet som M.K. dömts för innefattar dels den planerande, beräknande kriminaliteten och dels den impulsivt våldsamma. Han har bedömts ha en antisocial personlighetsstörning med utpräglat psykopatiska drag. Risk för återfall i allvarlig brottslighet under pågående verkställighet bedöms vara stor. Risk för avvikande bedöms föreligga. Av Kriminalvårdens riskbedömning, vilken revideras fortlöpande, framgår att såväl risk för misskötsamhet under verkställighet som risk för återfall i brott bedöms som hög. INTIK är ett administrativt betalningssystem för telefonsamtal med stationär telefon som ger möjlighet till kontroll av vilken person en intagen ringer till. I INTIK-systemet finns säkerhetsfunktioner som kontrollerar att vidarekoppling och flerpartssamtal inte kan ske. Kriminalvården har inte möjlighet att kontrollera om det är den uppgivna mottagaren som innehar och svarar i en mobiltelefon. Det är av största vikt att anstalter i den utsträckning det är möjligt försöker tillgodose intagnas behov av kontakt med anhöriga. Rätten att telefonera måste emellertid omges av vissa restriktioner för att exempelvis motverka misskötsamhet, fortsatt kriminell verksamhet, rymning eller fritagning. Särskilda avvägningar måste göras när det gäller mobiltelefoni då möjlighet saknas att kontrollera om det faktiskt är den uppgivna mottagaren som innehar och svarar i mobiltelefonen. Mot bakgrund av vad som framkommit om M.K:s brottslighet, hans person och föreliggande säkerhetsbedömningar anser Kriminalvården att de säkerhetsmässiga aspekterna väger tyngre än hans skäl att ringa sin brors mobiltelefon. Hans kontakt med brodern kan upprätthållas på annat sätt t.ex. genom brev och anhållan om besökstillstånd. Slutligen erinras om M.K:s möjlighet att ansöka om användande av tjänstetelefon. - Kammarrätten i Jönköping (2009-08-26,Velinder, Mattsson, Lundgren) : Domskäl . Kammarrätten antecknar att de i målet aktuella bestämmelserna i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt (KVFS 2008:3), har upphört att gälla från och med den 1 augusti 2009 och samma dag ersatts med nya bestämmelser av oförändrat innehåll i 4 kap. 9 och 10 §§ Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt (KVFS 2009:4). Av 4 kap. 10 § KVFS 2009:4 framgår bl.a. att om tillstånd att ringa till IP-telefoni eller mobiltelefon inte får eller kan medges inom INTIK-systemet enligt 8 och 9 §§ och den intagne har starka skäl för att få ringa samtalet, bör samtalet i stället anordnas genom användande av tjänstetelefon. - Kammarrätten gör följande bedömning. - M.K. avtjänar ett fängelsestraff om tio år och sex månader. Han är placerad på en sluten anstalt med säkerhetsklass B. Utifrån den riskprofil som upprättats har en hög risk bedömts föreligga för såväl återfall i allvarlig brottslighet som för misskötsamhet under verkställigheten. Vidare har upplysts att kriminalvården - till skillnad från vad som gäller vid samtal till fasta telefoner - inte har möjlighet att upprätthålla en tillfredsställande säkerhetskontroll vid samtal till mobiltelefoner inom INTIK-systemet. Vid nu angivna förhållanden får Kriminalvården anses ha haft fog för sitt beslut att av säkerhetsskäl inte medge M.K. sökt telefontillstånd. Härtill kommer att M.K., om skäl som anges i 4 kap. 10 § KVFS 2009:4 föreligger, kan ges möjlighet att få sitt behov av kontakt med sin bror tillgodosett genom användande av tjänstetelefon. Överklagandet ska därmed lämnas utan bifall. - Domslut. Kammarrätten avslår överklagandet. - M.K. överklagade och yrkade att Regeringsrätten med ändring av kammarrättens dom skulle bevilja honom telefontillstånd inom INTIK-systemet till broderns mobiltelefon. Han yrkade vidare att R.N. skulle förordnas som rättshjälpsbiträde samt att ersättning beviljas för biträdets arbete med totalt 1 846 kr, varav 1 726 kr för två timmars arbete och 120 kr för utlägg. - Kriminalvården ansåg att överklagandet skulle avslås. - M.K. anförde att de omständigheter kring hans person som Kriminalvården gör gällande inte ska anses ha någon avgörande inverkan på ett beslut om telefontillstånd. Misskötsamhet som inte på något sätt har med brukandet av telefon att göra bör inte påverka beslutet. Den centrala frågan är om Kriminalvårdens beslut att avslå telefontillstånd till brodern, endast med hänvisning till att det gäller ett mobiltelefonabonnemang, var riktigt. Även om Kriminalvården anför att ansökan inte avslagits endast av denna orsak så framgår inga andra skäl. - Kriminalvården åberopade det som tidigare anförts i målet och tillade bl.a. följande. För att anstalten ska kunna göra en riskbedömning är det av avgörande betydelse att den person som en intagen vill samtala med kan kontrolleras. En förutsättning för en sådan kontroll är att det går att kontrollera att det aktuella numret verkligen går till den person som den intagne ansökt om att få ringa till. Det är visserligen svårt att åstadkomma en hundraprocentig kontroll av fasta samtal men vid bl.a. mobiltelefonsamtal är kontrollmöjligheten obefintlig. M.K:s ansökan om telefontillstånd har avslagits efter en individuell bedömning i enlighet med bestämmelserna i KvaL. I avvägningen mellan risk och behov utgör det faktum att det rör sig om ett mobiltelefonabonnemang i sig en riskfaktor som gör sig starkare gällande ju högre anstaltens säkerhet är. Anstalten Tidaholm är en anstalt av säkerhetsklass B, dvs. den näst högsta säkerhetsklassen. Vad gäller risken i övrigt kan konstateras bl.a. att M.K. är dömd till ett långt fängelsestraff för allvarlig brottslighet och är dömd för brott under tidigare verkställigheter samt att han, i motsats till vad han själv anför, har gjort sig skyldig till misskötsamhet under verkställigheten även om denna till största del ligger relativt långt tillbaka i tiden. Den 9 oktober 2009, då hans verkställighetsplan omprövades, bedömdes i planen såväl risken för misskötsamhet som risken för återfall i brottslighet som hög på en skala låg-medel-hög. Regeringsrätten (2010-11-18, Eliason, Kindlund, Jermsten, Ståhl, Stenman) : Skälen för Regeringsrättens avgörande . Regeringsrätten finner inte att angelägenhetens art och omständigheterna i målet är sådana att det finns anledning att bevilja rättshjälp. Yrkandet om rättshjälp ska därför avslås. - I sakfrågan gör Regeringsrätten samma bedömning som kammarrätten. - Regeringsrättens avgörande . Regeringsrätten avslår M.K:s ansökan om rättshjälp. - Regeringsrätten avslår överklagandet. - (mål nr 6099-09, fd II 2010-10-06, Borlid)