RÅ 2010 not 110

Not 110. Överklagande av S.H. i mål ang. livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF. - Försäkringskassan avslog genom beslut den 13 juni 2006 S.H:s ansökan om arbetsskadelivränta från den 12 december 2002 för den inkomstförlust han fått till följd av besvär i form av stressreaktion. - S.H. överklagade Försäkringskassans beslut och yrkade att han skulle beviljas sökt arbetsskadelivränta och anförde huvudsakligen följande. - Han har i sitt arbete som brandmästare varit utsatt för skadlig inverkan i form av en mycket hög arbetsbelastning under lång tid, vilken orsakat honom stressrelaterade sjukdomsbesvär som gjort honom arbetsoförmögen. Han har inte varit utsatt för några händelser i privatlivet som kan tänkas ha medfört negativ påverkan på hans psykiska hälsa. Några säkra konkurrerande skadeorsaker vid sidan om hans arbetssituation har inte uttalats eller påvisats från Försäkringskassans sida. - Länsrätten i Värmlands län (2007-09-07, Johansson, ordf.) : Domskäl . Med arbetsskada förstås, enligt 2 kap. 1 § LAF, skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. En skada ska anses ha uppkommit av sådan orsak om övervägande skäl talar för det. - I ett av S.H. åberopat utlåtande från professor Conny Nordin, leg läkare och specialist i allmän psykiatri anförs bl.a. följande. Försäkringskassan hävdar att den belastning S.H. utsatts för endast kan utlösa en tillfällig stressreaktion. Påståendet saknar all grund. Man kan utifrån dagens kunskap inte från åskådarläktaren bedöma om ett trauma är stort eller litet; avgörande är vilka effekter traumat får när det träffar en viss person. I detta ärende synes det ha handlat om ett långdraget och upprepat trauma under en avsevärd tidsperiod. Ett sådant kan medföra följdverkningar över tid. Anledning saknas att ifrågasätta de diagnoser som satts av behandlande läkare även om de - som brukligt är - inte kan styrkas av journalmaterialet. Det torde därmed få anses sannolikt att S.H. lider av ett posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) alternativt ett utmattningssyndrom. Vad avser PTSD synes översvämningen väl ha kunnat vara av sådan exceptionell och hotande natur som avses i gällande definition. PTSD är en sjukdom med risk för utveckling i kronisk riktning. Om ett PTSD trots allt inte fullt ut skulle föreligga synes ett utmattningssyndrom väl kunna vara förhanden; detta predisponerar för utveckling av PTSD. Beträffande arbetsrelaterad stress gäller följande. 1. För stor arbetsbelastning som inte ger möjlighet till återhämtning. Detta styrks av journalmaterialet. 2. Bristande kontroll över det egna arbetet. Detta synes styrkt av materialet. 3. Brist på erkänsla. S.H. synes ha stått frågande inför en utebliven löneförhöjning. 4. Bristande arbetsgemenskap. Att ett flertal kollegor försvann från arbetet synes falla in i denna kategori. 5. Orättvisor. Kan ej bedömas. 6. Värderingskonflikter. Kan ej bedömas. Övervägande skäl talar för ett samband mellan en alltför hög arbetsbelastning och psykiska besvär. - Försäkringsläkaren och specialistläkaren i psykiatri Georg Keresztesi har i yttrande anfört bl.a. följande. För att den försäkrade ska få livränta krävs att övervägande skäl talar för att hans kvarstående stressreaktion har samband med arbetsmiljömässiga faktorer. Underlaget styrker inte detta. Det är synd att den försäkrades rehabilitering har stannat upp i den fas som den har gjort. Enligt min information saknas prövning av arbetsförmågan sett till arbetsmarknaden i stort. Den försäkrade skulle förmodligen klara ett "annat" arbete - om han ville. Övervägande skäl talar inte för ett samband mellan S.H:s kvarstående stressreaktion och hans arbete vid Räddningstjänsten i A. Han har förmodligen någon gång varit överbelastad, har haft tillfälliga stressreaktioner, har även kunnat ha förlängda sådana, men enligt nuvarande kunskapsläge inom den medicinska vetenskapen är detta ett individrelaterat tillstånd (varje individ har sin egen tröskel) och genesen till ett sådant tillstånd är komplex, miljöfaktorer, yttre faktorer, konfliktlösningsförmåga, utbildningsnivå, motivation, syn på arbetet - allt detta spelar roll. - Länsrätten gör följande bedömning. - S.H. har i sitt arbete vid Räddningstjänsten i A som brandmästare med ansvar för och administrativt arbete med utrustning haft en hög arbetsbelastning, i synnerhet i samband med översvämningen hösten 2000. Läkarna har olika uppfattning om belastningen i arbetet kunnat leda till kvarstående besvär. Det kan inte sägas att S.H. arbetat under extrema förhållanden och den höga arbetsbelastningen kan inte heller sägas ha pågått under längre tid. Läkarna Georg Keresztesi och Tommy Elfstrand anser till skillnad från Conny Nordin att det inte är fråga om en arbetsskada. Länsrätten anser liksom Försäkringskassan att den press S.H. varit utsatt för i arbetet visserligen kunnat utlösa en stressreaktion, men inte utgöra orsaken till hans kvarstående symtom. Då övervägande skäl således inte talar för att S.H:s besvär orsakats av skadlig inverkan i arbetet ska hans överklagande avslås. - Domslut . Länsrätten avslår överklagandet. - S.H. överklagade länsrättens dom och yrkade att han skulle beviljas livränta. Kammarrätten i Göteborg (2009-01-09, Stenstad, Berglund, Olsson) avslog överklagandet och gjorde därvid följande bedömning. Fråga i målet är om övervägande skäl talar för att S.H:s besvär har orsakats av faktorer i arbetet. - Sambandet mellan faktorer i arbetet och stressrelaterad psykisk ohälsa är fortfarande vetenskapligt omdiskuterat. I förordet till Socialstyrelsens publikation Utmattningssyndrom stressrelaterad psykisk ohälsa, som kom 2003, anges bl.a. att varken vetenskaplig evidens eller tillräckligt med klinisk empiri har hunnit etableras rörande långtidssjukskrivning på grund av psykisk ohälsa. Även om det idag anses klarlagt att stress i arbetet kan orsaka psykisk ohälsa, får det också sedan tillkomsten av skriften Psykisk arbetsskada i serien Arbete och hälsa 2008:42:I anses vara oklart i vilken omfattning samt under hur lång tid en stressande arbetssituation måste pågå för att en skada ska uppstå. Det är än mer oklart vad som dessutom leder till att besvären blir långvariga eller bestående. I Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd från maj 2008 anges det att det vid dessa tillstånd inte sällan tar mer än sex månader och i vissa fall upp till ett år eller längre att återgå i arbete efter sjukskrivning. Enligt nuvarande arbetsskadepraxis krävs det för att det ska anses sannolikt att långvariga psykiska besvär är orsakade av arbetet att detta inneburit en mycket omfattande övertid eller stora missförhållanden på arbetsplatsen. - Utredningen i målet visar att S.H. under en kort period, november - december 2000, utsatts för en exceptionell arbetsbelastning. Utredningen visar även att han under de följande två åren hade en hög arbetsbelastning, men hans övertid har då inte varit av sådan omfattning att den kan betecknas som extrem. Kammarrätten ifrågasätter inte att arbetet tidvis varit psykiskt påfrestande men anser inte att den beskrivna arbetsbelastningen eller omfattningen av de stressrelaterade faktorerna har varit av den graden att övervägande skäl talar för att besvären har orsakats av skadlig inverkan i arbetet. Det är inte heller visat att S.H:s befintliga skick skulle göra honom särskilt sårbar för stress i arbetet. Överklagandet ska således avslås. - S.H. överklagade kammarrättens dom och yrkade att livränta skulle beviljas honom. Han anförde bl.a. följande. Det saknas stöd för att uppställa krav på en specifik diagnos för att erhålla rätt till ersättning enligt LAF. Kan den försäkrade visa att faktorerna sett till varaktighet, intensitet och omfattning varit skadliga och orsakat arbetshindrande symtom med inkomstförlust som följd, ska det typiskt sett räcka för att livränta ska utgå. Han har haft en mycket hög arbetsbelastning i ett katastrofartat läge innebärande bristande kontroll och stöd, och han har utvecklat för trauman typiska symtom. Efter översvämningen i A blev han utsedd att delta i en grupp som skulle ta fram depåer med översvämningsmaterial åt dåvarande Statens räddningsverk. Han blev beordrad att åka till översvämningar på olika platser i Sverige och behövde ständigt vara nåbar per telefon. Detta var arbetsuppgifter som han fick utöver de han redan hade i sin heltidstjänst som brandmästare. Under november - december år 2000 arbetade han övertid 228 timmar, och perioden januari 2001 - november 2002 var hans övertid 644 timmar. Hans besvär har utvecklats och successivt försämrats i nära anslutning till en pågående skadlig yrkesexponering, dvs. det finns ett starkt tidsmässigt samband. Försäkringskassan kopplar ihop det tidsmässiga sambandet med sjukskrivningen 2002 och gör gällande att han insjuknat efter det att exponeringen upphört. Det är dock mer relevant att se till symtomdebut och den symtomutveckling som därefter skett. Utredningen visar också att exponeringen fortsatte. Han var inte klar med efterarbetet av översvämningar i andra städer när han blev sjukskriven i december 2002. Försäkringskassan uppställer ett för långtgående krav på vetenskapligt stöd för varaktiga besvär. I förarbetena är kravet på kunskap endast kopplat till ”skadlighet”. Enligt 4 kap. 1 § LAF räcker det att arbetsskada kan antas bestå under minst ett år. Kravet på visad varaktighet är således mycket lågt ställt (kan antas). Det saknas relevanta konkurrerande skadeorsaker som på ett trovärdigt sätt bättre kan förklara hans tillstånd i dag. - Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och inhämtade ett utlåtande från sin försäkringsmedicinske rådgivare, specialisten i psykiatri Kenneth Boss. Han anförde sammanfattningsvis att den samlande dokumentationen av angiven arbetsbelastnings omfattning, intensitet och varaktighet inte gör det sannolikt att den kan ge sådan skada som S.H. har, samt att besvärsbild och förlopp inte stöder med övervägande skäl att hög arbetsbelastning varit den väsentligaste anledningen till den varaktiga arbetsoförmågan. - Regeringsrätten (2010-11-29, Heckscher, Sandström, Almgren, Lundin, Brickman) : Skälen för Regeringsrättens avgörande . Lagrum m.m. En arbetsskada är en skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. En skada ska anses ha uppkommit av sådan orsak om övervägande skäl talar för det (2 kap. 1 § LAF). Om en arbetsskada har medfört en nedsättning i den skadades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete kan han eller hon - under vissa förutsättningar - ha rätt till livränta (4 kap. 1 §). Med annan skadlig inverkan avses i princip varje faktor i arbetsmiljön som kan påverka den fysiska eller psykiska hälsan på ett ogynnsamt sätt. Lagstiftningen bygger alltså på ett generellt arbetsskadebegrepp. Det har motiverats bl.a. med att det ska vara lätt att fånga upp förändringar inom medicinsk och teknisk utveckling (prop. 2001/02:81 s. 40). - Den nuvarande bevisregeln infördes genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 2002. Före lagändringen skulle bedömningen av om någon drabbats av en arbetsskada göras i två led. I det första ledet prövades om den försäkrade hade varit utsatt för skadlig inverkan. Beviskravet i detta led var hög grad av sannolikhet. I det andra ledet gjordes en bedömning av sambandet mellan den skadliga inverkan och den försäkrades skada. Beviskravet här var att det skulle föreligga övervägande skäl för samband. - I förarbetena till den nuvarande regleringen uttalas bl.a. att förändringen innebar en viss uppmjukning i kraven på visad skadlighet och att prövningen av om det föreligger en arbetsskada ska grundas på en helhetsbedömning (a. prop. s. 40 ff. och s. 102). Vid denna bedömning ska en skada anses ha uppkommit på grund av skadlig inverkan om övervägande skäl talar för det, dvs. samma beviskrav som tidigare gällde för det andra ledet. - Regeringsrättens bedömning. Vid sin prövning av förslaget till nytt beviskrav underströk Lagrådet att lagtillämpningen, om den inte skulle präglas av alltför stor skönsmässighet, genomgående bör bygga på vetenskapligt väl grundade kunskaper. Regeringen instämde i den uppfattningen och framhöll att det ska finnas en vetenskapligt förankrad medicinsk grund för bedömningen om skadlighet i arbetet, men att det inte bör krävas ”full vetenskaplig bevisning” (a. prop. s. 42 f.). Mot bakgrund av de studier som har tillkommit under senare år konstaterar Regeringsrätten att det får anses sannolikt att hög arbetsbelastning och stress kan orsaka psykisk ohälsa, se bl.a. Utmattningssyndrom - stressrelaterad psykisk ohälsa (Socialstyrelsen 2003) och Westerholm, P. (red.), Psykisk arbetsskada (Arbete och hälsa 2008:42:I Göteborgs universitet). - Frågan i målet är om övervägande skäl talar för att de sjukdomsbesvär som sätter ned S.H:s arbetsförmåga är en följd av att han har utsatts för skadlig inverkan i arbetet. För att avgöra detta måste omfattningen och varaktigheten av de påfrestningar som har förekommit i arbetet värderas. När det gäller psykisk ohälsa ska bl.a. hög arbetsbelastning, stress och bristande kontroll över det egna arbetet beaktas. Den försäkrades fysiska och psykiska tillstånd och sårbarhet har också betydelse. Vidare är det tidsmässiga förhållandet mellan exponeringen för den skadliga inverkan i arbetet och besvärens uppkomst av intresse liksom besvärens varaktighet. Slutligen måste det prövas om konkurrerande skadeorsaker kan medföra att det inte finns tillräckliga skäl för att anse att skadan har uppkommit på grund av arbetet. - S.H. har som skadliga faktorer främst åberopat hög arbetsbelastning. Han har också anfört att han inte fick avlastning trots att det hade utlovats. Vidare har han uppgett att det i hans ordinarie arbete ingick psykiskt påfrestande arbetsuppgifter, t.ex. i samband med olyckor, drunkningar och självmord. - Av utredningen framgår att han som befäl inom Räddningstjänsten hade en mycket hög arbetsbelastning under november och december 2000 i samband med översvämningar i A. Han hade också övertidsarbete i viss omfattning under tiden därefter fram till sjukskrivningen som inleddes i december 2002. Arbetet har till sin karaktär inneburit höga psykiska krav, åtminstone tidvis. - Med hänsyn till att den mycket höga arbetsbelastningen förekom under en begränsad tid och att S.H. inte blev sjukskriven förrän betydligt senare finner Regeringsrätten inte att de sjukdomsbesvär som satt ned hans arbetsförmåga kan antas ha orsakats av den höga arbetsbelastningen. Inte heller med beaktande av de övriga omständigheter som han har åberopat kan övervägande skäl anses tala för att besvären har orsakats av faktorer i arbetet. - Regeringsrättens avgörande . Regeringsrätten avslår överklagandet. - (mål nr 1815-09, fd I 2010-10-06, Samuelsson)