RÅ 2010 not 26

Not 26. Överklagande av Socialnämnden i Sundsvalls kommun ang. prövningstillstånd i kammarrätt i mål rörande bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL. - L.H. ansökte hos Socialnämnden i Sundsvalls kommun om bistånd till kostnaderna för sex månaders behandling vid Höga Kusten Vård och Omsorg AB (nedan HKVO), ett behandlingshem som erbjuder boende, vård och behandling till människor med psykiska funktionshinder. L.H. hade en psykiatrisk diagnos och hade även ett flerårigt alkoholmissbruk bakom sig. Hans syfte med behandlingshemsvistelsen var att komma till rätta med sitt alkoholmissbruk. Kostnaden för placeringen beräknades till 342 000 kr. - Socialnämnden kontaktade landstinget, som nekade delat kostnadsansvar. - Socialnämnden avslog L.H:s ansökan i beslut den 27 juni 2007. Beslutet motiverades med att den sökta behandlingen krävde samverkan mellan socialtjänsten och landstinget, vilket inte var möjligt då landstinget hade bedömt att den slutenvård som kunde erbjudas i Sundsvall var tillräcklig utifrån L.H:s vårdbehov. - L.H. överklagade beslutet till Länsrätten i Västernorrlands län, som i dom den 12 februari 2008 (mål nr 1799-07) biföll överklagandet och förklarade att L.H. var berättigad till bistånd för vård vid HKVO. - Socialnämnden överklagade länsrättens dom till Kammarrätten i Sundsvall, som i beslut den 7 mars 2008 inte meddelade prövningstillstånd. - Socialnämnden överklagade kammarrättens beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle meddela nämnden prövningstillstånd i kammarrätten. Nämnden anförde bl.a. följande. Sundsvalls kommun har ramavtal med olika externa vårdgivare varav några erbjuder likvärdig vård som HKVO. Om L.H. bedöms ha behov av extern behandling för sin missbruksproblematik kan det tillgodoses genom något av dessa behandlingshem. HKVO är i första hand ett boende för psykiskt funktionshindrade. Nämnden ifrågasätter att kostnadsansvaret för vård av psykisk problematik ska ligga på kommunen. När en person är i behov av extern placering för sådan problematik bör det vara landstinget som har det huvudsakliga kostnadsansvaret. - L.H. förelades att yttra sig i målet men hördes inte av. - Regeringsrätten (2010-03-17, Billum, Kindlund, Knutsson, Jermsten, Stenman) : Skälen för Regeringsrättens avgörande . Av 34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) följer att kammarrätten ska meddela prövningstillstånd bl.a. om anledning förekommer till ändring i det slut vartill förvaltningsrätten (tidigare länsrätten) kommit. - Kommunen har enligt 2 kap. 2 § SoL det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. Enligt 4 kap. 1 § första stycket SoL har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Genom biståndet ska den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå. - Av förarbetena till SoL framgår bl.a. följande (prop. 2000/01:80 s. 91 och 93). Begreppet ”skälig levnadsnivå” är ett uttryck för vissa minimikrav på biståndsinsatsen vad gäller kvalitet. Många gånger har begreppet emellertid vållat problem eftersom det gett upphov till tvister om olika alternativ och kostnaderna för dessa. Vid bedömningen av vilken insats som kan komma i fråga måste en sammanvägning göras av olika omständigheter såsom den önskade insatsens lämplighet som sådan, kostnaderna för den i jämförelse med andra insatser samt den enskildes önskemål. Det kan inte finnas en obegränsad frihet för den enskilde att välja sociala tjänster oberoende av kostnad. När det gäller bistånd till vård och behandling avses närmast sådan vård och behandling som ligger inom socialtjänstens ansvarsområde, dvs. framför allt behandling för missbruk av alkohol, narkotika och liknande. Den skiljelinje som måste dras är mot sådana insatser som är att hänföra till hälso- och sjukvård och som är sjukvårdshuvudmannens ansvar att tillgodose. Det kan inte vara rimligt att t.ex. kostnader för sjukvårdande insatser ska bekostas av socialtjänsten. Det är viktigt att markera att kommunernas yttersta ansvar för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver inte ska omfatta insatser som åligger någon annan huvudman. Att enskilda i vissa fall kan vara missnöjda med att de inte får den behandling de önskar inom hälso- och sjukvården får inte medföra att kommunerna tvingas ta över det ansvaret från landstinget. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - L.H. har dels en psykiatrisk diagnos, dels ett alkoholmissbruk. Utredningen i målet ger närmast vid handen att det är den psykiatriska problematiken som är den dominerande orsaken till L.H:s vårdbehov. Det behandlingshem som biståndsansökan avser har också som inriktning att hjälpa människor med psykiska funktionshinder. Socialnämnden har uppgett att behandlande läkare gjort bedömningen att L.H. kan erbjudas adekvat vård genom landstingets försorg. Det fanns därför enligt Regeringsrättens mening anledning för kammarrätten att ifrågasätta om L.H. över huvud taget var berättigad till bistånd från socialnämnden till behandlingsinsatser eller om det huvudsakliga ansvaret för att tillgodose hans vårdbehov åvilade hälso- och sjukvården. - Mål om socialt bistånd för den enskildes livsföring i övrigt kan röra omfattande och även kostnadskrävande vårdinsatser, t.ex. som i det aktuella fallet vistelse vid ett behandlingshem. Eftersom det är fråga om förvaltningsbesvär gäller generellt att domstolen kan pröva målet i dess helhet och i förekommande fall sätta ett nytt beslut i det överklagade beslutets ställe. Normalt finns det dock i mål av det aktuella slaget inte anledning för domstolen att vid bifall till ett överklagande gå närmare in på utformningen av den avsedda insatsen. I praxis överlåts det ofta på vederbörande nämnd att bestämma det närmare innehållet i den. För att en sådan ordning bör vara huvudregel talar inte minst organisatoriska aspekter. Kommunen kan t.ex. bedriva verksamhet i egen regi eller sedan tidigare ha ingångna avtal med externa vårdgivare om tillhandahållande av tjänster av det aktuella slaget. En dom som ålägger nämnden att tillhandahålla en enskild en insats på ett helt annat sätt kan innebära betydande merkostnader för kommunen. - L.H:s biståndsansökan gällde vistelse vid ett visst behandlingshem. Socialnämnden har uppgett att kommunen har avtal med externa vårdgivare som erbjuder likvärdig vård och att ett eventuellt vårdbehov kan tillgodoses hos någon av dessa. Det kan ifrågasättas om länsrätten, sedan den ansett att L.H. i och för sig var berättigad till bistånd till behandlingsinsatser, hade fog för att i domslutet förordna närmare om hur kommunen skulle utforma detta bistånd eller om prövningen i den delen i stället borde ha överlämnats till nämnden. - Sammanfattningsvis anser Regeringsrätten att kammarrätten borde ha meddelat prövningstillstånd. - Regeringsrättens avgörande . Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och meddelar Socialnämnden i Sundsvalls kommun prövningstillstånd för prövning i Kammarrätten i Sundsvall av nämndens överklagande av Länsrätten i Västernorrlands läns dom den 12 februari 2008 i mål nr 1799-07. (mål nr 2167-08, fd II 2010-02-24, Wahlberg)