RÅ 2010 not 35

Not 35. Ansökan av Vilhelmina södra sameby om rättsprövning av ett beslut ang. markupplåtelse. - Länsstyrelsen i Västernorrlands län beviljade Fred Olsen Renewables AB nyttjanderätt i form av markupplåtelse för en tillfällig vindmätningsmast på statens mark ovanför odlingsgränsen i Stekenjokk, Vilhelmina kommun. - Samebyn överklagade och yrkade att länsstyrelsens beslut skulle upphävas. Regeringen (Jordbruksdepartementet, 2009-10-22) avslog överklagandet och angav följande skäl för sitt beslut: Enligt 32 § rennäringslagen (1971:437) får en sådan nyttjanderätt som är aktuell i ärendet upplåtas endast om upplåtelsen kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln. - Av utredningen framgår bl.a. att den tillfälliga vindmätningsmasten är tänkt att placeras i nära anslutning till en befintlig mast som innehas av SMHI. Den planerade åtgärden, som innebär uppförande av en mast på ett mycket begränsat markområde, kan inte antas annat än marginellt medföra ökad aktivitet eller annan negativ inverkan på området i fråga. Regeringen anser därför att markupplåtelsen kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln. Överklagandet ska därför avslås. - Samebyn ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas och i andra hand att ärendet skulle återförvisas till regeringen. Samebyn anförde bl.a. följande. En prövning måste göras dels enligt 32 § rennäringslagen, dels enligt 3 kap. 5 § miljöbalken (MB). Beviskravet är lägre vid en bedömning enligt MB, eftersom 3 kap. 5 § MB förbjuder åtgärder som kan påtagligt försvåra renskötsel. Regeringens underlåtenhet att bedöma frågan är i sig grund för att återförvisa ärendet till regeringen för förnyad prövning. Samebyn anser dessutom att upplåtelsen kan påtagligt försvåra renskötseln i området. Om Regeringsrätten skulle finna att det inte uppstår avsevärd olägenhet för samebyns renskötsel genom upplåtelsen har samebyn visat att det i vart fall kommer att uppstå skada och olägenhet. Upplåtelsen ska då, enligt 34 § rennäringslagen, ske mot avgift om inte särskilda skäl föreligger för avgiftsfrihet. Om upplåtelsen äger rum innan beslut om ersättning har fattats föreligger en kränkning av Europakonventionens första tilläggsprotokoll artikel 1 samt 2 kap. 18 § regeringsformen. Det kan inte råda någon tvekan om att en hel vindkraftpark kan påtagligt försvåra renskötseln om den etableras i det aktuella området. Det är därför högst osannolikt att någon vindkraftpark kommer att etableras. Behovet av vindmätningsmasten måste därför anses vara mycket litet. - Regeringsrätten (2010-04-14, Sandström, Eliason, Dexe, Lundin, Ståhl) : Skälen för Regeringsrättens avgörande : - - - Enligt 3 kap. 5 § andra stycket MB ska områden som är av riksintresse för rennäringen skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra rennäringens bedrivande. - Av 32 § första stycket rennäringslagen framgår att nyttjanderätt får upplåtas på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och på renbetesfjällen endast om upplåtelsen kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln. - Av 33 § rennäringslagen jämförd med 2 § rennäringsförordningen (1993:384) framgår att en fråga om upplåtelse enligt 32 § prövas av länsstyrelsen. - I 34 § rennäringslagen finns bestämmelser om ekonomisk kompensation till en sameby vid upplåtelser enligt 32 §. Ytterligare bestämmelser har meddelats av regeringen i rennäringsförordningen. - Frågan om ersättning till samebyn för den i målet aktuella upplåtelsen omfattas inte av regeringens beslut. Den frågan är således inte föremål för Regeringsrättens prövning. - Hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. MB - som bl.a. reglerar den avvägning som ska göras mellan olika allmänna intressen - har överförts till balken från den tidigare lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). I 1 kap. 2 § MB fanns ursprungligen en bestämmelse, överförd från 1 kap. 2 § NRL, om i vilka fall bestämmelserna i 3 och 4 kap. MB skulle tillämpas. I författningskommentaren till den bestämmelsen uttalades att bestämmelserna om hushållning med mark och vatten i 3 och 4 kap. närmast var att betrakta som ett instrument för att lösa konflikter om användningen av mark- och vattenområden. Dessa regler skulle, till skillnad från övriga regler i MB, endast tillämpas vid prövning enligt de bestämmelser som angavs i paragrafen (prop. 1997/98:45 Del 2 s. 9 f.). I paragrafen hänvisades dels till vissa bestämmelser i MB, dels till vissa andra lagar i vilka det var särskilt föreskrivet att hushållningsbestämmelserna skulle tillämpas. Rennäringslagen fanns inte med i uppräkningen. Bestämmelsen i 3 kap. 5 § MB var således vid den tiden inte tillämplig vid en prövning av frågor enligt rennäringslagen. - Genom lagstiftning år 2006 (prop. 2005/06:182) utvidgades tillämpningsområdet för hushållningsbestämmelserna till att omfatta också vissa verksamheter som är anmälningspliktiga enligt MB. Samtidigt flyttades de delar av 1 kap. 2 § som rörde MB till 2 kap. 6 § andra stycket. Såvitt gällde övriga i 1 kap. 2 § angivna lagar uttalades att bestämmelsen i 1 kap. 2 § inte längre var nödvändig eftersom de angivna speciallagarna innehöll de nödvändiga hänvisningarna till hushållningsbestämmelserna (a. prop. s. 140). Av lagstiftningsärendet kan inte utläsas att någon ändring av prövningen enligt t.ex. rennäringslagen åsyftades och rennäringslagen innehåller inte någon hänvisning till 3 kap. MB. Hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. är dock generellt utformade och innehåller inte några begränsningar i fråga om tillämpningsområdet. Eftersom 1 kap. 2 § upphävts och 2 kap. 6 § endast rör tillämpningen av 3 och 4 kap. vid prövning av frågor enligt ett antal bestämmelser i MB går det inte längre att av lagtexten utläsa att syftet är att hushållningsbestämmelserna i andra fall ska tillämpas endast då det särskilt föreskrivits (jfr Miljöbalkskommitténs förslag i SOU 2004:37 s. 25 f.). - Såvitt gäller det nu aktuella målet kan det dock noteras att bestämmelsen i 3 kap. 5 § MB tar sikte på den skada som rennäringen som allmänt intresse lider av en viss åtgärd medan bestämmelsen i 32 § rennäringslagen tar sikte på den olägenhet en nyttjanderättsupplåtelse medför för den enskilda samebyn i dess utövande av renskötsel. En tillämpning också av hushållningsbestämmelsen i ett ärende enligt 32 § rennäringslagen torde därför för samebyn sakna praktisk betydelse. I sammanhanget kan nämnas att frågan om placeringen av vindmätningsmasten är förenlig med bestämmelsen i 3 kap. 5 § MB på talan av samebyn har prövats i ett mål om tillfälligt bygglov enligt plan- och bygglagen (1987:10). Regeringsrätten har i det målet den 21 april 2008 beslutat att inte meddela prövningstillstånd. - Av utredningen framgår att masten kommer att vara 60 meter hög och säkras med stålstag som spänns ut 40 meter. Den beräknas stå i ca två år och ska placeras i nära anslutning till en befintlig mast med annan ägare. Masten kommer att besökas högst någon gång per månad under vinterhalvåret. - Regeringsrätten finner att ett så begränsat intrång ryms inom vad regleringen på området medger. Det har i övrigt inte kommit fram att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller att det vid handläggningen förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut ska stå fast. (mål nr 430-10, fd 2010-02-24, Mattsson)