RÅ 2010 not 47

Not 47. Ansökningar av SSF OA8 Fastighets AB, StorStockholms Fastighets AB samt Bostadsrättsföreningen Haga 4:37 om rättsprövning av beslut om tillstånd till expropriation. - Regeringen gav den 16 juli 2009 Stockholms läns landsting tillstånd att genom expropriation ta i anspråk vissa fastigheter i Solna kommun (se föregående notis). Landstinget kom därefter in med en tilläggsansökan angående tillstånd till expropriation rörande upphävande av rättigheter hänförliga till fastigheterna. - Regeringen (Miljödepartementet, 2009-12-10) biföll ansökningen och anförde bl.a. följande. Av 1 kap. 3 § expropriationslagen (1972:719) följer att annan särskild rätt till fastighet än som avses i första stycket, dvs. som inte tillkommit genom frivillig upplåtelse, består efter expropriationen, om ej annat har förordnats i expropriationstillståndet. Ett sådant förordnande kan även ges i efterhand genom ansökan om självständig rättighetsexpropriation (se Expropriationslagen, En kommentar, andra upplagan, 1989, s. 43). - Regeringen har genom beslut den 16 juli 2009 gett Stockholms läns landsting tillstånd att genom expropriation med äganderätt ta i anspråk Haga 4:42 och del av Solna S:1 i enlighet med landstingets yrkande. Genom det beslutet har regeringen redan prövat frågan om expropriation ska ske av det aktuella området. Regeringen finner att förutsättningar föreligger att bifalla landstingets nu aktuella ansökan. - SSF OA8 Fastighets AB och StorStockholms Fastighets AB anförde i ansökningen om rättsprövning bl.a. följande. Landstinget har tidigare fått regeringens tillstånd till expropriation av fastigheten Haga 4:42 och del av Haga S:1 i Solna kommun. Det finns inte någon möjlighet att göra en tilläggsansökan till ett avgjort expropriationsärende, som landstinget gjort i detta fall. Regeringen har trots detta behandlat ansökan som en tilläggsansökan, vilket bl.a. inneburit att det inte har gjorts en vanlig utredning av skälen för ansökan. Regeringen har inte kunnat bedöma skäligheten av expropriationen, dvs. proportionaliteten mellan enskilda intressen och det allmännas intresse, när den tillåtit uppdelningen via en tilläggsansökan. Expropriationsändamålet skulle ha prövats i sin helhet, dvs. såväl påverkan på fastigheten som påverkan på övriga rättigheter. - Bostadsrättsföreningen Haga 4:37 yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva regeringens beslut och återförvisa ärendet så att föreningen gavs möjlighet att komma in med yttrande. Föreningen anförde bl.a. att den motsatte sig expropriation och först i efterhand fått information om att regeringen fattat ett beslut om expropriation avseende rättigheter som föreningen har. - Regeringsrätten (2010-05-12, Eliason, Dexe, Lundin, Brickman, Ståhl) : Skälen för Regeringsrättens avgörande . - - - Det finns inget formellt hinder mot att den exproprierande efter ett beslut om expropriation ansöker om självständig rättighetsexpropriation avseende en rättighet som består enligt huvudregeln i 1 kap. 3 § andra stycket expropriationslagen, se prop. 1972:109 s. 267. Regeringens beslut strider således inte mot någon rättsregel i detta avseende. - Av handlingarna i ärendet hos regeringen framgår att bostadsrättsföreningen har beretts tillfälle att yttra sig över såväl expropriationen av fastigheten Haga 4:42 som den i detta mål aktuella ansökningen. Föreningen har också yttrat sig i det först nämnda ärendet. - Regeringsrätten finner inte visat att det förekommit sådana brister av formell karaktär i beredningen av ärendet att beslutet bör upphävas på den grunden. Inte heller i övrigt har de sökande anfört något som visar att regeringens beslut strider mot någon bestämmelse i expropriationslagen eller mot någon annan rättsregel. Beslutet ska därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande . Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut ska stå fast. (mål nr 973-10, fd 2010-04-21, Lundberg)