RÅ 2010 not 9

Not 9. Överklagande av Länsförsäkringar Fondliv Försäkringsaktiebolag (bolaget) ang. inkomsttaxering 1999, 2000 och 2001. - Bolaget bedriver verksamhet som dels är inkomstbeskattad, dels beskattas med avkastningsskatt på pensionsmedel. Bolaget anförde att man höll ett handelslager som underlättade hanteringen av köpta och sålda andelar i värdepappersfonder samt att kostnaderna för handelslagret hade fördelats mellan de båda verksamheterna på ett schablonmässigt men rättvisande sätt. I sina självdeklarationer för taxeringsåren 1999 - 2001 yrkade bolaget avdrag för kostnader i den inkomstbeskattade delen med resp. 778 528 kr, 893 000 kr och 927 650 kr. Avdrag medgavs med skäliga 250 000 kr, 250 000 kr och 300 000 kr. Skatteverket motiverade sina beslut med att ca en procent av den totala verksamheten avsåg den inkomstbeskattade delen, att de totala kostnaderna för handelslagret uppgick till ca 8,3, 10,0 och 9,9 mkr för de tre åren samt att till detta kom av annan fakturerade förvaltningskostnader på ca 118 000, 42 000 och 43 000 kr. Sedan bolaget överklagat taxeringarna avslogs överklagandena i domar från Länsrätten i Stockholms län och av Kammarrätten i Stockholm. - Bolaget fullföljde sin talan i Regeringsrätten och anförde bl.a. följande. Fördelningen av driftskostnader inom bolagets livförsäkringsverksamhet har gjorts med hjälp av en programvara för aktivitetsbaserad kostnadsallokering. I detta system fördelas bolagets samlade driftskostnader på produkterna utifrån de aktiviteter och resurser i verksamheten som respektive produkt tar i anspråk. Det finns ett antal nycklar och parametrar som styr den slutliga fördelningen ut på respektive produkt. Det är ur denna komplexa process som den i målen aktuella kostnadsallokeringen för hanteringen av handelslagret i den inkomstbeskattade rörelsen är hämtad. Den valda kostnadsfördelningsmetoden är den metod som skapar den mest rättvisande bilden, dvs. skapar störst rättvisa mellan olika kundkollektiv. Det går således inte att på goda grunder ifrågasätta rimligheten i bolagets driftkostnadsfördelning. - Skatteverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. En kostnadsfördelning som återspeglar den faktiska resursåtgången uppfyller principiellt sett kravet på ”skäligt sätt” bättre än en metod som vilar på schablonmässig grund. Detta förutsätter dock att en sådan faktisk fördelning låter sig göras. Bolaget har inte inkommit med något underlag som visar att förvaltningen av handelslagret är så resurskrävande som görs gällande. Att förvaltningen av handelslagret tar i anspråk så stor arbetsinsats i förhållande till annan förvaltning framstår som osannolikt, bl.a. med hänsyn till omfattningen av handelslagret i förhållande till hela förmögenhetsmassan. - Regeringsrätten (2010-02-02, Almgren, Kindlund, Hamberg, Knutsson, Stenman) : Skälen för Regeringsrättens avgörande . Bolaget bedriver dels avkastningsbeskattad livförsäkringsverksamhet, dels inkomstbeskattad verksamhet avseende förvaltning av ett handelslager. Under de aktuella beskattningsåren har bolaget haft kapitalförvaltningskostnader i båda verksamheterna. Frågan i målen är hur stor del av dessa kostnader som är hänförlig till den inkomstbeskattade verksamheten. - Av 2 § 6 mom. trettonde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, numera 39 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229), följer att en kostnad som är gemensam för flera verksamhetsgrenar ska fördelas mellan dem på ett skäligt sätt. Vad som menas med ”skäligt sätt” framgår inte av lagtexten och varken förarbeten eller rättspraxis ger någon närmare vägledning. Någon specifik fördelningsmetod har således inte anvisats av lagstiftaren och mer än en metod kan alltså komma i fråga. Om flera metoder var för sig uppfyller kravet på att fördelningen ska ske på ”skäligt sätt” bör den av den skattskyldige valda metoden ges företräde. - Bolaget har uppgett att de kapitalförvaltningskostnader som är hänförliga till handelslagret har beräknats med utgångspunkt i de personella resurser som går åt för att hantera handelslagret. Enligt Regeringsrättens mening finns det inga principiella hinder mot en sådan metod förutsatt att bolaget på ett tillförlitligt sätt kan visa hur resurserna faktiskt har använts. Bolaget har emellertid inte närmare redogjort för hur beräkningen av resursåtgången, och därmed kostnaderna, har utförts eller presenterat något underlag för denna beräkning. Som Skatteverket påpekar framstår beloppen dessutom som oproportionerligt höga i förhållande till kostnaderna för bolagets kapitalförvaltning i övrigt. Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att bolaget inte har visat att det är berättigat till ytterligare avdrag för kapitalförvaltningskostnader. Överklagandet ska därför avslås. - Regeringsrättens avgörande . Regeringsrätten avslår överklagandet. (mål nr 7851-7853-06, fd II 2009-12-09, Olsson)