RH 1993:100

Sawa Fabriks Aktiebolag (Sawa) försattes i konkurs den 21 juni 1990. H.D. yrkade i konkursen ersättning enligt lönegarantilagen för lön m m. Kronofogdemyndigheten i Kronobergs län lämnade 1990-09-17 yrkandet utan bifall och anförde: H.D. har varit styrelseledamot och verkställande direktör i Sawa. Han har härigenom haft väsentligt inflytande över dess verksamhet. Hans bror G.D. äger en tredjedel av aktierna i Sawas moderbolag Concitor Aktiebolag. H.D. har därigenom via närstående ägt en väsentlig andel i konkursbolaget. Lönefordran har därmed inte förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen, vilket är en förutsättning för betalning genom lönegarantilagen.

H.D. fullföljde talan mot kronofogdemyndighetens beslut och yrkade betalning enligt lönegarantilagen. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak:

Under hans anställning på Sawa har hans kontakter med G.D. begränsats till de få gånger denne deltagit i styrelsemötena. En av förutsättningarna för hans anställning var en i det närmaste total isolering dem emellan för att inte deras släktskap skulle kunna påverka honom i hans arbete. Under 1989 rapporterade han till företagets styrelseordförande som slutade sin anställning i december 1989. Därefter påbörjades en något oviss period där hans kontaktman initialt var en av Sawas ägare, C-J.L. Efterhand som Concitors ekonomiska problem började göra sig alltmer märkbara i Sawas verksamhet slussades hans kontakter över till en anställd konsult, vilken, enligt den information Sawa fick, hade till uppgift att lösa Concitors problem. I detta sammanhang hade han en kontakt med G.D. då han blev informerad om att vid en eventuell försäljning av Concitor fanns möjligheten att köparen ville ha eget folk i de olika företagens ledning. Nästa kontakt med Göran D. togs veckan före konkursen då han, produktionschefen och ekonomichefen ringde upp och krävde "korten på bordet". Informationen de fick bekräftade deras misstankar om Concitors finansiella situation. Dock uppfattade de inte att det förelåg farhågor för Sawas vidkommande. Då Sawas betalningar inställdes den 18 juni sköttes detta, utan deras vetskap, av Concitor och de fick information först den 19 juni. Den 20 juni på morgonen fick de ta del av ackordscentralens instruktioner. Den 21 juni beordrades de att lämna in konkursansökan. De vägrade med motivering att företaget enligt deras preliminära balansräkning per den 30 april inte var likvidationspliktigt. De fick då information om att det banktillgodohavande på ca fyra miljoner kr som kontoutdraget från Skaraborgsbanken visade i praktiken var noll varför de beordrades än en gång att ge in konkursansökan. De var fortfarande ytterst tveksamma eftersom de inte erhållit något utdrag från banken som visade noll. De tog i det läget kontakt med Sawas revisorer för att få deras syn på saken och framförallt för att få besked om huruvida de beordrades utföra något som stred mot regler och förordningar. De kunde tyvärr inte få någon klarhet då Sawas revisorer inte tidigare stött på en liknande problematik. I ett sista försök att rädda företaget från konkurs lämnade de ett sista anbud på företaget vilket förkastades med motiveringen att banken inte accepterade nivån. De ansåg sig nu tvingade att böja sig och lämnade in konkursansökan. Först efter konkursen fick de en inblick i koncernens affärer och hur hårt Sawa belastats. Denna information gavs av konkursförvaltaren. Han vill med ovanstående belysa att hans släktskap med G.D. på intet sätt gett honom någon fördel, insikt, information eller på annat sätt gett honom möjligheter framför någon annan anställd på Sawa. Han hade inget inflytande över utvecklingen och inte heller någon möjlighet att påverka Concitors agerande.

Riksskatteverket bestred bifall till besvären och anförde följande: Av konkursbouppteckningen framgår att Concitor är ägare av samtliga aktier i Sawa. H.D:s bror G.D. är ägare till en tredjedel av aktierna i Concitor. H.D. är genom sitt släktskap med G.D. närstående till denne. G.D:s ägarandel i Concitor är att anse som väsentlig. Eftersom Sawa är ett av Concitor helägt dotterbolag är G.D:s ägarandel i Sawa jämväl att anse som väsentlig. H.D. har därför jämte närstående ägt väsentlig andel i Sawa. Av registreringsbevis för Sawa framgår att H.D. var styrelseledamot och verkställande direktör i Sawa. Han ägde därtill rätt att ensam teckna bolagets firma. Han får därigenom även anses ha haft ett väsentligt inflytande över Sawas verksamhet. H.D:s inflytande får därvid anses ha förelegat oavsett om han verkligen utövat det eller inte. Riksskatteverket anser därför att H.D. saknar förmånsrätt för sin fordran enligt 12 § 3 st förmånsrättslagen.

Göta hovrätt (1990-12-19, hovrättsråden Jan Ström, referent, och Göran Olsson) lämnade besvären utan bifall.

I sina skäl anförde hovrätten:

Av utredningen framgår att H.D. haft ett väsentligt inflytande över Sawas verksamhet. För att han med stöd av 12 § tredje stycket förmånsrättslagen skall kunna frånkännas den förmånsrätt för fordran på lön m m som annars skulle tillkomma honom enligt första stycket samma lagrum krävs dessutom att det visas att H.D. själv eller jämte närstående har ägt en väsentlig del i Sawa.

Håkan D. äger inte själv några aktier i Sawa eller i moderbolaget Concitor. Däremot äger hans bror G.D. en tredjedel av aktierna i Concitor. Bestämmelsen i 12 § tredje stycket förmånsrättslagen är tillämplig även när arbetstagaren inte har någon del i gäldenärsföretaget men hans närstående äger väsentlig andel däri (NJA 1980 s. 743). Andel i ett av moderbolag helägt dotterbolag skall bedömas efter aktieinnehavet i moderbolaget. Fråga är då om G.D. skall anses som närstående till H.D. Begreppet närstående har inte preciserats närmare i lagtexten. I förarbetena till bestämmelsen uttalade lagberedningen att även syskon bör kunna räknas som närstående men att bestämmelsen ger möjlighet att även beakta de faktiska förhållandena i det särskilda fallet och inte enbart grunda prövningen på släktskap (NJA II 1971 s. 322). I ett rättsfall har högsta domstolen vid sin tillämpning av bestämmelsen räknat syskon som närstående då särskilda skäl inte föranledde annat (NJA 1983 s. 71311). Den omständigheten att H.D. och G.D. må ha haft olika uppfattningar om huruvida företaget skulle försättas i konkurs kan inte anses utgöra sådana särskilda skäl. H.D. har därför inte rätt till ersättning enligt lagen om statlig lönegaranti och besvären skall lämnas utan bifall.

Hovrättslagmannen Sven Larsson var skiljaktig och anförde:

Anledningen till att syskon till arbetstagaren i princip skall anses som närstående till denne vid tillämpning av 12 § tredje stycket förmånsrättslagen är det nära personliga förhållande som typiskt sett råder mellan syskon. I förevarande fall har H.D. anfört att det rått en i det närmaste total isolering mellan honom och G.D. och att motsättningar har uppstått mellan honom och G.D. i samband med konkursansökan. Vad H.D. anfört har inte bemötts av Riksskatteverket. H.D:s uppgifter får därför godtas och leder enligt min mening till att G.D. inte skall räknas som närstående till H.D. Denne har alltså förmånsrätt för sin fordran på lön m m.

Målnummer Ö 853/90