RH 1993:11
Ett handelsbolag, som inte var sakägare, överklagade en underhandsförsäljning av fast egendom under åberopande av att bolaget inte beretts tillfälle att avge något bud. Handelsbolaget har inte ansetts ha rätt att överklaga beslutet.
N.G. och I.G. ägde med hälften vardera fastigheten Kalix Björkfors 2:49 enligt lagfarter som beviljats den 30 november 1988 nr 2724 och 2725. Fastigheten var taxerad som småhusenhet och hade för år 1991 ett taxeringsvärde om 21000 kr avseende markvärde. Taxeringsvärde för byggnaden var inte åsatt.
Genom dom den 29 november 1991, DT 240, fastställde Haparanda tingsrätt ett av samma tingsrätt den 19 mars 1991, UL 122, meddelat utslag i lagsökningsmål. Enligt utslaget förpliktades N.G. och I.G. att solidariskt till Sparbankernas Bank, Stockholm, utge 1036743 kr 85 öre jämte ränta och kostnader. Tingsrätten fastställde att fordran på grund av upplåten panträtt skulle utgå med förmånsrätt i fastigheten Kalix Björkfors 2:49. Genom utslaget ansågs fastigheten utmätt.
Sparbankernas Bank inkom den 15 januari 1992 till kronofogdemyndigheten med ansökan om exekutiv försäljning av Kalix Björkfors 2:49. Kronofogdemyndigheten lät värdera fastigheten vars marknadsvärde vid besiktning den 13 juli 1992 bedömdes uppgå till 400 000 kr, varav 50 000 kr avsåg markvärde. Bevakningssammanträde hölls den 22 september 1992. Härefter upprättades sakförteckning, och skyddsbeloppet fastställdes till 12 403 kr. Vid den exekutiva auktionen samma dag avgavs att högsta bud om 100 000 kr av Björkforsbostäder Handelsbolag (Björkforsbostäder). Kronofogdemyndigheten fann att inropet inte kunde godtagas, då det framstod som sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kunde uppnås. Sparbankernas Bank godtog inte heller inropet och begärde nytt försäljningsförsök som banken ansåg skulle ske under hand. Kronofogdemyndigheten gav härefter fastighetsmäklaren C-L.E. uppdrag att förmedla försäljning av fastigheten. Den 18 november 1992 överlät kronofogdemyndigheten fastigheten på A.Ö. och A.Ö. genom köpehandling undertecknad samma dag. Köpeskillingen uppgick till 400 000 kr. Sakägarna Sparbankernas Bank och staten genom länsbostadsnämnden godtog att fastigheten såldes för detta pris. Sammanträde för fördelning av köpeskilling bestämdes äga rum den 16 december 1992.
N.G., I.G. och Björkforsbostäder överklagade försäljningen och yrkade att denna skulle upphävas. Som skäl för sitt yrkande anförde Björkforsbostäder att mäklaren inte hade gett bolaget möjlighet att avge bud på fastigheten,
Hovrätten för övre Norrland (1992-12-18, hovrättsråden Carl Olof Meurling och Runar Viksten, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Lennart Furufors) avvisade Björkforsbostäders talan och lämnade besvären i övrigt utan bifall. Som skäl för avvisningsbeslutet anförde hovrätten följande: Björkforsbostäder är inte sakägare. Det överklagade beslutet kan heller inte anses gå Björkforsbostäder emot på sätt som avses i 18 kap. 2 § första stycket utsökningsbalken (jfr NJA 1987 s. 457) Björkforsbostäder äger därför ej rätt att föra talan mot beslutet och bolagets besvärstalan skall avvisas.