RH 1993:13
Grov stöld?
Åklagaren yrkade vid Uddevalla tingsrätt ansvar å R.L. för grov stöld enligt följande gärningsbeskrivning: R.L. har natten till den 28 oktober 1992 i Skredsvik, Uddevalla kommun, medelst inbrott tillsammans och i samråd med en kamrat berett sig tillträde till ett boningshus och där olovligen tagit och tillägnat sig gods till ett uppgivet värde av 1986 kr. Brottet är att anse som grovt då det skett i bostad.
R.L. var därjämte åtalad för olovlig körning.
R.L. medgav ansvar för stöld samt uppgav: Han hade rymt från straffverkställighet och var jagad av polis. Han och en kamrat föll i vatten och blev våta. Det var köldgrader ute. Han var i en nödliknande situation. För att värma sig och torka sina kläder tog sig han och kamraten in i huset. Han lyfte därvid med händerna ut ett fönster. Han tog för egen del endast på sig litet begagnade kläder när de gick därifrån. Det syntes att huset var bebott.
H.H. uppgav som målsägande bl.a. att någon hade legat i hennes säng.
Uddevalla tingsrätt (1992-11-25, lagmannen Bo Enderstein samt nämndemännen Lars-Göran Eliasson, Kjäll Oscarsson och Arne Johansson) dömde R.L. för grov stöld enligt 8 kap. 4 § brottsbalken och för olovlig körning till fängelse 8 månader.
I motiveringen anförde tingsrätten.
Genom att bryta sig in och bland annat sova i en annan persons säng har R.L. förövat inbrott med sådant inslag av hemfridskränkning att brottet skall bedömas som grov stöld.
R.L. vädjade mot domen och yrkade att stölden inte skulle bedömas som grov samt att han under alla förhållanden skulle dömas till ett kortare fängelsestraff än vad tingsrätten beslutat.
Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten för Västra Sverige (1992-12-29, hovrättslagmannen Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Thomas Rosendahl samt nämndemännen Saima Sjörén och Jim Andersson) ändrade på så sätt tingsrättens dom i den överklagade delen att tillgreppsbrottet bedömdes som stöld enligt 8 kap. 1 § brottsbalken och påföljden bestämdes till fängelse sex (6) månader.
I domskälen anförde hovrätten.
R.L. har utöver vad som har antecknats i tingsrättens dom uppgett följande. De gick först in i ett hönshus där de stannade från kl. 20 till kl. 4 påföljande morgon. Kamraten mådde dåligt och de beslöt att gå in i huset för att värma sig. Han trodde att det var en sommarstuga eller liknande. Först ringde han länge på dörren, men ingen öppnade. Då de kom in lade de sig i en säng och försökte värma sig. De somnade. Efter några timmar vaknade de. Kläderna var fortfarande våta. Han letade då igenom huset för att få tag i torra kläder. Sedan han hittat några som passade honom och kamraten tog de på sig kläderna, lade sina egna kläder i plastpåsar som de tog med sig. De lämnade därefter huset. Han sade särskilt till sin kamrat att inte röra något inne i huset. Det fanns låsta lådor som de inte försökte öppna. Det fanns också vapen, TV, video och stereo i huset, men de rörde inte dem heller. Någon flaska gin och lite mat följde dock med.
Hovrätten godtar R.L:s uppgift om att han när själva inbrottet förövades inte hade för avsikt att stjäla. Det tillgrepp som sedermera skedde avsåg endast ett begränsat värde trots att åtskillig stöldbegärlig egendom fanns i huset. Även om gärningen innebar en betydande integritetskränkning bör med hänsyn till omständigheterna stölden inte rubriceras som grov. Vid denna bedömning bör straffet sättas något lägre än vad tingsrätten har bestämt.
Hovrättsrådet Sigvard Helin, referent, var skiljaktig och anförde.
R.L. har tillsammans med en annan person nattetid brutit sig in i en bostad, tillbringat flera timmar i denna - större delen av tiden sovande i bostadsinnehavarens säng - samt genomletat bostaden och från denna medfört stulen egendom till ett värde av ca 2 000 kr. Integritetskränkningen gentemot bostadsinnehavaren är allvarlig. Det kan förutsättas att inbrottet syftade till inte enbart att få tillfälligt logi utan även åtminstone att få tag i lämpliga kläder och eventuell mat och dryck för den fortsatta flykten undan polisen. Gärningen kan inte bedömas som en impulshandling. Omständigheterna är enligt min mening sådana att den bör rubriceras som grov stöld. Jag fastställer tingsrättens domslut.