RH 1993:134
Servitutshavare, med rätt endast att nyttja en redan vid servitutets tillkomst befintlig utfartsväg, har, sedan skador uppstått på vägen, inte ansetts äga rätt att av skadevållaren kräva ersättning för en reparation av vägen.
I mål mellan R.K. och Norrskog ekonomisk förening vid Härnösands tingsrätt yrkade R.K. att föreningen skulle förpliktas att utge skadestånd till henne med 12000 kr jämte viss ränta. Som grund för sin skadeståndstalan anförde hon: Föreningen har genom timmertransporter på den södra vägen gjort denna oframkomlig och därmed hindrat henne i utövandet av den rätt att använda vägen som tillkommer henne på grund av det vid bildandet av Utanede 3:48 upplåtna servitutet. Föreningen är enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler skyldig att ersätta henne den skada som hon därigenom lidit. Det yrkade skadeståndsbeloppet motsvarar den beräknade kostnaden för återställande av vägen i farbart skick. I andra hand gör hon gällande att föreningen är skyldig att ersätta henne kostnaden för återställande av vägen på grund av särskild utfästelse därom.
Norrskog bestred käromålet och invände: Den södra vägen är, liksom den norra, samfälld för flera fastigheter. R.K:s fastighet Utanede 3:48 äger inte del i samfälligheten. Eftersom R.K. sålunda inte är ägare till "det skadade föremålet", kan hon inte vara berättigad till ersättning för kostnaden för reparation av vägen. I den mån vägen skadats genom transporter, för vilka föreningen har att svara, så har den genom föreningens försorg återställts i bättre skick än det ursprungliga. R.K. har i varje fall haft möjlighet att använda den norra vägen som utfart till riksvägen och har således inte lidit någon skada genom att den södra vägen varit oframkomlig. Det bestrids att det gjorts någon utfästelse från föreningens sida att svara för kostnaden för reparation av vägen.
Härnösands tingsrätt (1987-12-07, lagmannen Lars Olsgren, tingsdomaren Sven Bouvin och t.f. tingsfiskalen Eva Ekström) ogillade käromålet och anförde: Det är ostridigt att de båda i målet berörda vägarna, den norra och den södra, är samfällda. R.K. har på grund av servitut, som bildats vid tillkomsten av Utanede 3:48, rätt att använda båda vägarna för utfart till riksvägen. Utanede 3:48 har ej andel i samfälligheten. R.K. kan således grunda anspråk på ersättning för att den södra vägen skadats endast på sin ställning som servitutshavare.
En servitutshavare, som genom åtgärder av tredje man hindrats i utövningen av sin servitutsrätt, kan i och för sig vara berättigad till ersättning av tredje mannen för därav föranledd skada. I förevarande fall är det utrett att den södra vägen skadats genom virkestransporter som utförts av föreningen. R.K. har emellertid enligt det till förmån för Utanede 3:48 gällande servitutet haft rätt att använda även den norra vägen som utfart till riksvägen. Så har också ostridigt skett under tiden efter det den södra vägen skadades av virkestransporterna. Användandet av den norra vägen som utfart har, såvitt visats i målet, inte för R.K. medfört kostnader eller olägenheter utöver vad som skulle ha uppkommit vid fortsatt användande av den södra vägen. R.K. kan därför inte anses ha lidit någon ersättningsgill skada till följd av att hon varit förhindrad att använda den södra vägen.
Det har inte styrkts att från föreningens sida gjorts någon utfästelse av innebörd att föreningen skulle svara för kostnaden för att försätta vägen i farbart skick.
På grund av det anförda skall käromålet ogillas.
R.K. yrkade i hovrätten bifall till käromålet.
Hovrätten för Nedre Norrland (1991-10-08, hovrättsråden Ulf Sterner och Gösta Grefberg samt t.f. hovrättsassessorerna Solveig Goode och Kristina Almqvist, referent) fastställde tingsrättens domslut.
Under rubriken domskäl anförde hovrätten följande.
Parterna har åberopat samma grunder för sin talan som vid tingsrätten. R.K. har som ny omständighet i hovrätten - med hovrättens tillåtelse - åberopat att den norra vägen inte utan större kostnader eller olägenheter kunnat användas som ersättning för den södra vägen.
Ett servitut avseende väg över annans fastighet kan i vissa fall innebära rätt för servitutshavaren att anlägga, bibehålla och använda vägen. R.K:s servitutsrätt till den södra vägen avser endast en rätt att nyttja en redan vid servitutets tillkomst befintlig utfartsväg, samfälld för andra fastigheter än hennes egen. Hon kan därför inte framställa något på äganderätt till vägen grundat anspråk. R.K. är följaktligen inte befogad att i sin egenskap av servitutshavare kräva ersättning av föreningen i omstämt hänseende, nämligen för en reparation av den södra vägen. På grund härav, och då R.K. inte styrkt sitt påstående om utfästelse från föreningens sida, skall tingsrättens domslut fastställas.