RH 1993:146
En 21-åring, som återfallit i brott, har för bl.a. grovt rattfylleri dömts till s.k. fortsatt skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.
Åklagaren yrkade vid Tierps tingsrätt ansvar å K.F. för skadegörelse, grov vårdslöshet i trafik, rattfylleri och grovt rattfylleri.
Tierps tingsrätt (1992-10-20, tingsfiskalen Susanne Håkansson och nämndemännen Karl-Olof Ohlsson, Ann-Katrin Malmström och Olof Gelinder) fann åtalen styrkta men ansåg att vårdslösheten i trafik ej utgjorde grovt brott. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse 2 månader och anförde i domskälen bl.a. följande.
K.F. som är 21 år, förekommer under tre avsnitt i kriminalregistret. Domarna har avsett våldsbrott, förmögenhetsbrott och även ett fall av rattonykterhet. Vid den första domen 1989, dömdes han till skyddstillsyn. I den andra domen 1990, undanröjdes skyddstillsynen och K.F. dömdes i ett gemensamt straff till skyddstillsyn och fängelse tre månader. K.F. dömdes 1991 ånyo till skyddstillsyn. Både den tidigare brottsligheten och den han nu gjort sig skyldig till är missbruksrelaterad. K.F. har uppgett att han har alkoholproblem sedan tre år tillbaka och att han dricker alkohol varje helg. På senare tid har en positiv utveckling skett beträffande K.F. Han har själv uppgivit att han inte brukar alkohol i den omfattning som han tidigare gjort. Han har deltagit i ett projekt "A-laget" som kommunen drivit. Till skillnad mot tidigare anställningar som K.F. haft, har han under projektet haft olovlig utevaro endast ett fåtal dagar. I projektet har ingått diskussioner om K.F:s alkoholkonsumtion. I yttrande från frivårdsmyndigheten har vidare uppgetts att K.F:s kontakter med övervakaren har fungerat bra samt att en tidigare skyddstillsyn som varit förenad med föreskrifter om nykterhetsvårdande åtgärder fungerat bra för K.F. i nykterhetshänseende. I yttrandet har föreslagits att tidigare ådömd skyddstillsyn skall få omfatta även dessa brott, att skyddstillsynen skall förenas med en föreskrift om nykterhetsvårdande åtgärder samt att övervakningen skall förlängas.
Det grova rattfylleriet som K.F. gjort sig skyldig till är av den arten att fängelse normalt skall ådömas. K.F. har även återfallit i trafiknykterhetsbrott. Enligt tingsrättens mening föreligger inte sådana särskilda omständigheter som kan föranleda att en icke frihetsberövande påföljd nu ånyo väljs. K.F:s pågående skyddstillsyn har inte hindrat honom från att fortsätta begå brott och K.F. har även fortsatt att bruka alkohol. För den brottslighet K.F. nu gjort sig skyldig till skall han därför ådömas ett fängelsestraff.
K.F. överklagade domen och yrkade att den honom tidigare ådömda skyddstillsynen skulle förklaras omfatta även de aktuella brotten och att skyddstillsynen skulle förenas med i första hand föreskrift om nykterhetsvårdande åtgärder och i andra hand föreskrift om samhällstjänst.
Svea hovrätt (1993-04-19, hovrättsråden Sture Holmbergh och Jan-Olov Swahn, t.f. hovrättsassessorn Johan Kvart, referent, och nämndemännen Göran Pettersson och Anna-Stina Götharson) ändrade tingsrättens dom i påföljdsdelen och förordnade att den skyddstillsyn som tidigare ådömts K.F. skulle omfatta jämväl de aktuella brotten samt bestämde att K.F. i samband med verkställigheten skulle utföra oavlönat arbete i 60 timmar enligt en arbetsplan som upprättats av frivårdsmyndigheten (samhällstjänst). Om fängelse hade valts som påföljd skulle fängelse i 2 månader ha ådömts.
Hovrätten anförde i domskälen.
I målet föreligger en omfattande personutredning av vilken framgår att K.F. fortfarande får anses ha alkoholproblem. Emellertid får han goda omdömen från sin övervakare och sin arbetsledare, vilka uppger att K.F. trots den brottslighet som nu är aktuell, utvecklats i positiv riktning. Enligt arbetsledaren sköter K.F. sitt arbete väl och har god närvaro. Vidare framgår av utredningen att han har ordnade bostadsförhållanden och att han på sin fritid engagerat sig i en ideell förening där han är ordförande i Tierpsavdelningen. Frivårdsmyndigheten, som poängterar att K.F. står under tät kontroll och påverkan såvitt avser hans alkoholberoende, har bedömt K.F. lämplig för samhällstjänst och förordat föreskrift för honom om sådan tjänst. Han har också förklarat sig villig att följa en föreskrift om samhällstjänst.
K.F. har vid tre tidigare tillfällen dömts för bland annat våldsbrott och förmögenhetsbrott. Vid samtliga tillfällen har påföljden bestämts till skyddstillsyn, vilken en gång förenats med fängelse och en gång med föreskrift om nykterhetsvårdande behandling. K.F. har trots detta inte kunnat avhålla sig från att begå nya brott. Med hänsyn härtill och till arten av det grova rattfylleriet kan en s.k. fortsatt skyddstillsyn i förening med nya föreskrifter om alkoholavvänjande åtgärder inte anses utgöra en tillräckligt ingripande påföljd för de nu aktuella brotten. Frågan är då om det för K.F:s del kan bli aktuellt att förena den löpande skyddstillsynen med föreskrift att utföra oavlönat arbete (samhällstjänst). Härvid konstaterar hovrätten att varken brottens art eller straffvärde utgör hinder mot att utdöma en sådan påföljd. K.F:s ålder och personliga förhållanden är just sådana som lagen (1989:928) om samhällstjänst främst tar sikte på. Mot bakgrund härav och då det finns viss risk för att K.F. kan komma att återfalla i brottslighet finner hovrätten den tidigare ådömda skyddstillsynen i förening med föreskrift om samhällstjänst utgöra den mest adekvata påföljden. Tiden för det oavlönade arbetet bör bestämmas till 60 timmar. För den händelse fängelse hade ådömts K.F. skulle straffets längd bestämts till två månader.