RH 1993:148
Påföljden för misshandel har bestämts till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.
Åklagaren yrkade vid Bodens tingsrätt ansvar å M.T. född 1972, för misshandel enligt följande gärningsbeskrivning: M.T. har den 26 mars 1992 vid 23.35-tiden på Björknäshallen i Boden tillfogat målsäganden P.B. smärta och skador på fyra tänder genom att tilldela P.B. ett knytnävsslag i ansiktet och därvid haft ett lås i handen som s.k. knogjärn.
Bodens tingsrätt (1993-06-29, rådmannen Björn Morsing samt nämndemännen Vivi-Ann Engberg, Arne Ek och Roland Widman) dömde M.T. för misshandel till skyddstillsyn med föreskrift att i samband med verkställigheten utföra oavlönat arbete i fyrtio timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse en månad ha ådömts.
I sina domskäl yttrade tingsrätten: M.T. har erkänt att han vid det åtalade tillfället har tilldelat P.B. ett slag med ena handen, som greppat ett hänglås. Han har invänt att han slagit i nödvärn samt att låset inte använts som ett knogjärn, ehuru P.B. mycket väl kan ha träffats av låset. - Av R.S:s vittnesmål framgår att M.T. slagit med låsbygeln trädd över en eller flera fingrar, något som vinner visst stöd av P.B:s uppgifter. - Det är klarlagt att M.T. vinkat till sig P.B. för att avkräva denne en förklaring samt att han slagit till P.B. strax efter det denne kommit fram. Såsom framgår av vad ovan upptagits hade M.T., innan han slog, trätt hänglåsets bygel över en eller flera fingrar. Denna åtgärd kan inte ha skett reflexmässigt såsom M.T. påstått. Istället håller tingsrätten för visst att han i avsikt att skada P.B. trätt låsbygeln över fingrarna för ett ge slaget en extra svår effekt. Tingsrätten är också övertygad om att M.T. innan någon slagväxling kommit igång trätt på låsbygeln såsom ett knogjärn. Därför underkänner tingsrätten invändningar om ansvarsfrihet på grund av nödvärn, oavsett om P.B. först utdelat något slag. - Av dessa skäl bör åtalet vinna bifall.
Misshandeln är inte ringa, oaktat det inte blivit vederlagt vad M.T. påstått därom att han först blivit angripen. Vid bedömningen av brottets straffvärde bör dock beaktas vad M.T. sålunda påstått. M.T. finns inte antecknad i kriminalregistret. - Med hänsyn till att misshandeln förövats med tillhygge och orsakat en inte obetydlig skada bör fängelse i första hand komma ifråga. - Av ett infordrat yttrande från Frivårdsmyndigheten i Stockholm Nordväst framgår att förutsättningar föreligger att i stället för fängelse ådöma M.T. samhällstjänst. En sådan påföljd framstår som en lämpligare påföljd än fängelse. - Straffvärdet för brottet bedöms vara en månad. Vid denna bedömning har tingsrätten godtagit påståendet - såsom ej motbevisat - att P.B. slagit först.
M.T. vädjade mot domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet.
Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten för Övre Norrland (1993-11-30, hovrättsrådet Gunnar Sjöblom, adjungerade ledamoten, f. d. lagmannen Sture Hedberg, t.f. hovrättsassessorn Lars Franzén, referent, samt nämndemännen Ann-Gerd Johansson och Kristina Paavola) fastställde tingsrättens domslut och anförde: På de av tingsrätten anförda skälen finner hovrätten att M.T. tilldelat P.B. ett slag i ansiktet med hänglåsets bygel trädd över fingrarna som ett knogjärn. M.T:s invändning att han utdelat slaget i avsikt att försvara sig sedan P.B. slagit honom får godtas med hänsyn till vad som framkommit i hovrätten. Emellertid finner hovrätten att det våld som M.T. utövat mot P.B. med hänsyn till angreppets beskaffenhet var uppenbart oförsvarligt.
Hovrätten finner ej skäl till annan bedömning än tingsrätten i påföljdsfrågan.