RH 1993:152
Påföljden för narkotikabrott har bestämts till skyddstillsyn med samhällstjänst.
Åklagaren yrkade ansvar på J.K. född 1970, för narkotikabrott enligt följande: J.K. har under tiden oktober 1990-12 juni 1992 i Lund olovligen innehaft sammanlagt 370 gram cannabis, som är narkotika, av vilket ca 300 gram överlåtits till honom av J.L. i form av bitar på 1,6 gram och övriga 70 gram av annan person i motsvarande mängder. J.K. har vidare den 3 november 1992 olovligen anskaffat 10 gram amfetamin, som är narkotika, och överlämnat detta till J.L. i sin lägenhet.
J.K. erkände gärningarna.
Lunds tingsrätt (1993-04-21, rådmannen Gunnar Sjövall samt nämndemännen Gunnel Persson, Anita McLennan och Ove Johansson) dömde J.K. för narkotikabrott till fängelse en månad femton dagar samt anförde i domskälen beträffande påföljden: J.K. som förekommer under två avsnitt i kriminalregistret, dömdes senast den 15 februari 1990 för bl.a. narkotikabrott och varusmuggling avseende narkotika till skyddstillsyn. - Med beaktande av att J.K. tämligen kort tid efter den ovannämnda domen åter gjort sig skyldig till narkotikabrott bör han nu dömas särskilt till fängelse. Tingsrätten uppskattar brottslighetens straffvärde till fängelse en månad femton dagar.
J.K. överklagade domen i påföljdsdelen och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till skyddstillsyn, eventuellt med särskild föreskrift om samhällstjänst eller med annan föreskrift. Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1993-10-04, hovrättsråden Björn Eilard, Bengt Nilsson, referent, och Kerstin Winquist samt nämndemännen Maj-Britt Johnson och Bertil Håkansson) ändrade på det sätt tingsrättens domslut att hovrätten bestämde påföljden till skyddstillsyn och föreskrev att J.K. i samband med verkställigheten skulle utföra oavlönat arbete i femtio timmar enligt en arbetsplan som upprättas av frivårdsmyndigheten i Lund. Hovrätten angav i domslutet att om fängelse valts som påföljd, skulle fängelse en månad femton dagar ådömts.
Hovrätten anförde följande i domskälen.
Enligt tingsrättens dom har J.K. gjort sig skyldig till narkotikabrott. Brottslighetens art talar för att fängelse väljs som påföljd för den aktuella brottsligheten. Härtill kommer att J.K. begått brotten under prövotiden efter domen på skyddstillsyn.
Av utredningen om J.K. framgår att han nu bor tillsammans med sin fästmö i egen lägenhet och att de väntar barn i oktober 1993. J.K. som under en lång tid missbrukat narkotika, tog själv i augusti 1992 kontakt med Rådgivningsbyrån i narkotikafrågor och har sedan dess och fram till juni 1993 haft regelbundna samtal med psykolog. Han har uppgett att han efter ett kortvarigt återfall i januari nu är drogfri samt att hans sambo och hennes föräldrar stöder honom i hans föresats att förbli detta. Han har nyligen påbörjat en ungdomspraktikplats på en lunchrestaurang i Lund och önskar utbilda sig till kock.
Frivårdsmyndigheten i Lund har i en den 7 juli 1993 daterad personutredning uttalat: J.K. har tagit stort ansvar över sitt liv genom psykologsamtalen. Han är nu drogfri och har ett väl fungerande samboförhållande. Han synes vara i stort behov av stöd och hjälp från kriminalvårdens sida. Det föreligger ett behov av kontroll. - Skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst föreslås som lämpligaste påföljden.
Frivårdsinspektören Leif Lozerius, som utfört personutredningen, har hörts vid huvudförhandlingen i hovrätten.
Vid den avvägning mellan olika hänsyn som hovrätten har att göra vid prövningen av om ett fängelsestraff kan ersättas av påföljden skyddstillsyn med samhällstjänst måste hänsyn tas till att en påtaglig förbättring skett av J.K:s personliga förhållanden. Även om det är fråga om återfall i narkotikabrott kan straffvärdet inte anses vara så högt att det utesluter möjligheten att välja samhällstjänst som påföljd. J.K:s önskan att fortsättningsvis vara drogfri förefaller uppriktig. Med hänsyn till det nu anförda och då skyddstillsyn med samhällstjänst mot den bakgrunden framstår som en tillräckligt ingripande påföljd bör denna påföljd väljas.
Hovrätten finner att J.K. - som förklarat sig villig att följa föreskriften om samhällstjänst - bör ådömas skyddstillsyn med föreskrift om skyldighet att utföra oavlönat arbete. Tiden för det oavlönade arbetet bör bestämmas till femtio timmar.