RH 1993:16
Rättshjälpsbiträde har tillerkänts yrkad ersättning för tidsspillan i samband med inställelse till förhandling, oaktat kostnaderna för hans huvudmans rättshjälp kunde antas ha blivit lägre om biträdet hade satt platsombud i sitt ställe.
T.J. - bosatt i Kalix - väckte talan mot T.K. vid Uppsala tingsrätt och yrkade umgängesrätt med parternas son M.K. T.J. biträddes enligt rättshjälpslagen av jur. kand. J.W. verksam i Haparanda.
J.W. begärde vid tingsrätten ersättning av allmänna medel med 19750 kr, varav 3 580 kr för resa från Haparanda till Uppsala tur och retur, 6 825 kr för tidsspillan under resan samt 9 345 kr för arbete.
Uppsala tingsrätt (1992-09-29, rådmannen Lars Andersson) meddelade följande beslut.
J.W. har fordrat ersättning för utlägg - resekostnader - om sammanlagt 3 580 kr samt för tidsspillan i samband därmed med 6 825 kr. Den ersättning som J.W. kräver för utlägg och tidsspillan överstiger den ersättning som han kräver för arbete. Kostnaderna skulle ha blivit avsevärt lägre om platsombud anlitats. J.W. är inte berättigad till ersättning för de merkostnader som uppkommit genom att han inte anlitat platsombud (NJA 1979 s. 103) Tingsrätten finner skäligt att J.W. tillerkänns yrkade belopp för arbete och utlägg men att ersättning för tidsspillan inte utgår.
J.W. överklagade tingsrättens beslut och yrkade bifall till sin begäran om ersättning för tidsspillan. Han anförde bl. a. att anlitandet av platsombud enligt hans uppfattning inte skulle ha medfört avsevärt lägre kostnader i målet.
Domstolsverket bestred ändring.
Svea hovrätt (1993-01-14, hovrättslagmannen Lars-Olov Hillerudh samt hovrättsråden Sture Holmbergh och Jan-Olov Swahn, referent) ändrade tingsrättens beslut och tillerkände J.W. begärd ersättning för tidsspillan. I sina skäl anförde hovrätten.
Enligt 22 § första stycket rättshjälpslagen (1972:429) har ett biträde rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid bestämmandet av skälig ersättning för tidsspillan bör beaktas den möjlighet som finns att, enligt 21 § tredje stycket rättshjälpslagen, sätta advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i biträdets ställe (substitution). I rättshjälpslagen finns emellertid inte några bestämmelser om att ett biträde är skyldigt att sätta annan i sitt ställe för att minimera kostnaderna för rättshjälpen. Nämnda stadgande i 21 § rättshjälpslagen föreskriver i stället att biträdet får utnyttja rätten till substitution om det inte medför en beaktansvärd ökning av kostnaderna.
Det kan visserligen antas att kostnaderna för T.J:s rättshjälp skulle ha blivit lägre om J.W. hade satt ett platsombud i sitt ställe. Vid bedömandet av frågan om ersättning för tidsspillan skall dock även målets beskaffenhet beaktas. Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. T.J:s stämningsansökan kom in till tingsrätten den 12 juni 1992. I stämningsansökningen yrkade han bl. a. interimistiskt umgänge med sonen under fyra veckor från den 12 juli 1992 och begärde han att tingsrätten snarast skulle sätta ut målet till muntlig förberedelse. Den 22 juni 1992 utfärdade tingsrätten stämning på T.K. och förelade henne att inkomma med yttrande inom viss angiven tid. Sedan T.K. kommit in med yttrande den 9 juli 1992, i vilket hon bl. a. bestred det interimistiska yrkandet, kallade tingsrätten samma dag till muntlig förberedelse en vecka senare, d.v.s. den 16 juli 1992. Vid förberedelsen meddelade tingsrätten interimistiskt beslut. Dom i målet meddelades senare efter fortsatt skriftväxling och utan ytterligare förhandling.
Det får förutsättas att tingsrätten hade kontakt med J.W. innan tiden för den muntliga förberedelsen bestämdes och att frågan om platsombud då kunde ha berörts. Målet vid tingsrätten rörde umgängesrätt där T.J:s lämplighet att ta hand om sin son ifrågasatts på grund av påstådda alkoholproblem. Det är i ett sådant fall särskilt viktigt med ett förtroendefullt samarbete mellan huvudmannen och dennes ombud. J.W. har anfört att T.J. framfört önskemål om att biträdas av honom vid förhandlingen och att målets fortsatta handläggning avsevärt underlättades av att han själv inställde sig till den muntliga förberedelsen. Detta har inte ifrågasatts av Domstolsverket.
Hovrätten finner med hänsyn till det anförda att uppdraget får anses ha omfattat inställelse i Uppsala, till vilken J.W. har kallats av tingsrätten. J.W. bör därför tillerkännas yrkad ersättning för tidsspillan.