RH 1993:162

J-O.G. ansökte vid Falköpings tingsrätt om editionsföreläggande, riktat mot ett ordenssällskap. I sitt beslut antecknade tingsrätten inledningsvis. J-O.G. har i sin ansökan till tingsrätten uppgivit att han avser att väcka talan om ansvar och skadestånd för förtal mot R.L. medlem i ordenssällskapet, sammanhängande med att J-O.G. uteslutits ur detta. Till stöd för ansökningen har J-O.G. anfört att sällskapet i sin besittning har protokoll över sammanträden då tvisten mellan J-O.G. och R.L. varit föremål för behandling och att det "förefaller troligt" att sällskapets styrelse "jämväl har i sin besittning handlingar som på annat sätt kan lämna upplysning i saken". J-O.G. har med hänvisning till vad han sålunda - sammanfattningsvis - anfört yrkat att tingsrätten skall förelägga sällskapet att för J-O.G:s eller hans ombud förete "dels alla vid sammanträden med sällskapets styrelse och andra sällskapets organ förda protokoll i de delar protokollen innehåller uppgift om konflikten och om uteslutningen av J-O.G. dels andra i sällskapets besittning befintliga handlingar som innehåller uppgifter i samma sak".

Falköpings tingsrätt (1993-06-24, lagmannen Jan Lindström) avslog ansökan om edition. Som skäl för beslutet anförde tingsrätten.

J-O.G. har inte närmare angivit vare sig de omständigheter han vill styrka eller de handlingar han anser därvid vara av betydelse; uppenbart är dock att inte alla de handlingar som omfattas av hans yrkande kan vara av betydelse som bevis rörande saken. Det går inte att få edition till stånd, då åtgärden som här inte har annat syfte än att komma i besittning av handlingar som hjälper sökanden att ange grunderna för sin talan eller som hjälper honom att finna andra bevis för sin talan än själva den eller de handlingar som ansökningen kan avse.

J-O.G. anförde besvär och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans framställning eller, i andra hand, undanröja tingsrättens beslut och återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.

Ordenssällskapet bestred ändring.

Till stöd för sin talan åberopade J-O.G. de vid tingsrätten lämnade uppgifterna samt tillade i huvudsak följande. Han har vid tingsrätten lagt fram styrelsens brev om uteslutningen och en promemoria från styrelsen i samma ärende. Den sistnämnda handlingen ger anledning till misstanke att R.L. till styrelsen lämnat uppgifter om att J-O.G. förfarit bedrägligt mot R.L. Ett sådant uppgiftslämnande kan utgöra straffbart förtal och grunda skadeståndsskyldighet. Detta misstänkta uppgiftslämnande från R.L:s sida är grunden för en tilltänkt talan mot R.L. om ansvar och skadestånd. – R.L. har uppgett att han till styrelsen sagt endast att J-O.G. varit skyldig honom pengar. R.L. har förnekat att han utpekat J-O.G. som bedräglig. Handlingar som kan styrka att R.L. har utpekat J-O.G. på detta sätt har därför betydelse som bevis. Om R.L. i en process skulle vidhålla sitt förnekande, blir det svårt att förutse utgången utan tillgång till handlingar som styrker vad R.L. egentligen sagt till styrelsen om J-O.G. Det är vidare svårt för honom att på förhand bedöma en eventuell invändning från R.L:s sida om försvarlighet m.m. utan kännedom om det närmare innehållet i de av R.L. lämnade uppgifterna. – J-O.G. har således redan kännedom om så pass mycket att det kan utgöra grund för en talan om ansvar och skadestånd mot R.L. Vad som behövs är klarare bevis än styrelsens promemoria om vad R.L. har yttrat om honom. Det är till åtkomsten av sådana bevis som hans framställning syftar. Handlingarna skall styrka att R.L. utpekat honom som brottslig på det sättet att R.L. har lämnat uppgift att J-O.G. förfarit bedrägligt mot R.L.

Sällskapet anförde bl.a. följande. Då sällskapet är ett slutet ordenssällskap är stadgar, styrelseprotokoll och protokoll från sammanträden i logen hemliga. Vid inträdet i sällskapet får blivande medlemmar högtidligt lova att för utomstående inte yppa något om sällskapets stadgar och ritualer, vilket således även J-O.G. har lovat. Sällskapet fann att J-O.G. hade brutit mot sällskapets stadgar och uteslöt honom tills vidare från sällskapet. Till logens sammanträde hade styrelsen upprättat en promemoria i ärendet. Logen beslöt enhälligt förklara, att den inte hade något att erinra mot styrelsens beslut och handläggning av ärendet. Styrelsens protokoll av den 28 december 1992 innehåller i sak ingenting som inte stämmer överens med vad som beskrivs i promemorian. Promemorian har sänts ut till samtliga medlemmar inom sällskapet samt till J-O.G. Sällskapets styrelse anser sig inte kunna lämna ut stadgar och protokoll från styrelsens och logens sammanträden, då dessa inte är tillgängliga för personer utanför sällskapet.

Göta hovrätt (1993-11-02, hovrättslagmannen Lars Lunning, hovrättsrådet Göran Olsson, referent, och hovrättsassessorn Lars Vestergren) lämnade besvären utan bifall.

Hovrätten anförde som skäl till beslutet följande:

Enligt 38 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken är den som innehar en skriftlig handling, som kan antas äga betydelse som bevis, skyldig att förete den. Av paragrafen följer att den handling saken gäller skall kunna antas ha ett bevisvärde för ett i målet relevant bevistema. En part kan således inte få till stånd en edition, om åtgärden inte har annat syfte än att parten skall komma i besittning av en handling som hjälper honom att ange grunderna för sin talan.

J-O.G. har ännu inte väckt någon talan mot R.L. Lika med tingsrätten finner hovrätten att syftet med hans begäran om edition inte i första hand är att skaffa fram bevis för J-O.G:s talan utan att utreda vad som faktiskt har förekommit. Förutsättning för att meddela editionsföreläggande finns därför inte, och besvären skall lämnas utan bifall.

Målnummer Ö 948/93