RH 1993:36

Bolaget yrkade vid tingsrätten att R.J. skulle förpliktas att till bolaget utge 150 000 kr jämte viss ränta.

R.J. bestred bifall till käromålet.

Bolaget anförde som grund för sitt yrkande att R.J. inte betalat kontantbeloppet.

R.J. anförde som grund för sitt bestridande följande.

Det är riktigt att han enligt ifrågavarande köpekontrakt förvärvat nämnda båt samt att kontantinsatsen skulle vara 150 000 kr. Han har betalat kontantinsatsen 1990-07-02 genom att till hos bolaget anställde P.H. överlämna 150 000 kr i form av 150 tusenkronorssedlar, varvid P.H. kvitterat kontantinsatsen. - Det yrkade beloppets storlek vitsordades i och för sig.

Vid huvudförhandling i tingsrätten hördes S.S., styrelseledamot och verkställande direktör i bolaget och R.J. under sanningsförsäkran. Vidare hördes som vittne hos bolaget anställda P.H. och C.Z. samt R.J:s hustru G. Som skriftligen bevisning åberopades bl.a. köpekontraktet.

R.J. lämnade bl.a. följande uppgifter.

Han hade den 2 juli ringt till P.H. och frågat om det var OK att hämta båten. Svaret var "ja". Han, hustrun och sonen hade åkt till bolaget. Han hade gått in till P.H. på dennes kontor. Han hade haft med sig kontantinsatsen i form av 150 tusenkronorssedlar i ett kuvert. Han hade lagt kuvertet på P.H:s bord och sagt "Handpenningen är här" eller något liknande. P.H. hade ej räknat pengarna. De hade skrivit under kontraktet, varefter hustrun kommit in och skrivit på borgensåtagandet. Han hade fått ett exemplar av kontraktet och en kopia. P.H. hade sagt att allting var klart. Han hade ej begärt kvitto på kontantinsatsen. Han hade ej heller läst den finstilta texten på kontraktet, där säljaren bekräftar mottagandet av kontantinsatsen. Detta läste han först två-fyra veckor senare. S.S. hade tre-fyra gånger ringt och påstått att R.J. ej skulle ha betalat kontantinsatsen. R.J. hade varje gång sagt att de fått pengarna.

P.H. lämnade följande uppgifter.

Affären med R.J. var muntligen uppgjord med S.S. och finansföretaget. Kontraktet tillhandahölls av finansföretaget i ifyllt skick. Det var första gången detta finansföretag anlitades och det var första gången P.H. såg deras kontraktsblankett. När R.J. kom den 2 juli hade kontraktet legat några dagar för underskrift. P.H. hade känt till att båten skulle levereras fredagen den 6 juli. Den var ej genomgången för leverans. R.J., hans fru och son hade kommit in på kontoret. P.H. och R.J. hade skrivit under kontraktet, fru J. hade skrivit under borgensåtagandet. P.H. hade frågat R.J. om denne skulle betala handpenningen, varvid R.J. svarat att han och S.S. kommit överens om att den skulle betalas på fredagen. R.J. hade inte överlämnat kontantinsatsen till P.H. och P.H. hade ej sett något brunt kuvert på bordet. Efteråt skulle R.J. ut och provköra båten och få instruktioner av C.Z. Det var först när C.Z. återkom som P.H. insåg att båten "var levererad". - För det fall R.J. hade betalat skulle det varit självklart att P.H. hade kontrollräknat pengarna samt skrivit ett kontantkvitto, vilket alltid skett och sker i bolaget. P.H. hade när han skrev under kontraktet ej varit medveten om att kontraktstexten innehöll en kvittering av kontantinsatsen. Det kontrakt han tidigare haft att göra med från andra finansföretag hade ej innehållit en sådan mening. Först när R.J. långt senare och flera telefonsamtal senare hänvisade till den finstilta texten hade P.H. läst denna. Vid telefonsamtalen, som merendels förts mellan S.S. och R.J., men där P.H. hört vad S.S. sagt, har det framstått som självklart att R.J. ej betalat.

Utredningen vid tingsrätten hänförde sig härutöver till betydande del till vad som förevarit mellan parterna före kontraktsskrivandet den 2 juli samt efter det datumet. R.J:s uppgifter och bevisning avsåg därvidlag väsentligen att han haft 150 000 kr i kontakter med sig till bolaget samt att han senare ej skulle ha vitsordat att han ej skulle ha erlagt kontantinsatsen. Bolagets uppgifter och bevisning avsåg väsentligen att R.J. vid flera telefonsamtal med S.S. efter den 2 juli skulle ha lovat att komma och betala kontantinsatsen samt att R.J. först senare åberopat kvitteringen i kontraktet och sagt sig skola ha betalat den 2 juli.

Västerås tingsrätt (1991-09-04, rådmannen Dag Forsselius) biföll bolagets talan. I sina domskäl anförde tingsrätten följande.

Utgångspunkten för bedömning av den tvistiga frågan är själva kontraktet. Kontraktet är för bolaget undertecknat av P.H. Det är ostridigt att P.H. ägt underteckna kontraktet och mottaga betalning för bolaget. Det är vidare ostridigt att undertecknandet skett 1990-07-02 och ej 1990-06-30, som anges på kontraktet. Såvitt nu främst är av intresse innehåller kontraktet dels att R.J. skall erlägga en kontantinsats om 150 000 kr, dels en överlåtelse från bolaget till finansföretaget av bolagets samtliga rättigheter enligt kontraktet, i anslutning till vilken överlåtelsemeningen "Med sin underskrift bekräftar Säljaren även mottagandet av kontantinsatsen och/eller inbytesobjektet" är intagen.

Den bekräftelse som P.H. i kontraktet undertecknat, att kontantinsatsen mottagits, är ej till sin innebörd ett till R.J. utfärdat kvitto. P.H. har förklarat att han ej läst texten före undertecknandet. Vad R.J. uppgett om skeendet vid kontraktskrivningen - närmast det att ej heller han kände till att kontraktet innehöll en bekräftelsemening samt att han ej fört frågan om kvitto för kontantinsatsen på tal - är väl förenligt med P.H:s påstående att han ej insett att underskriften skulle innefatta någon slags kvittering. Tingsrätten finner intet i utredningen ge skäl att betvivla sanningen i P.H:s påstående. Av R.J:s egna uppgifter framgår att inte heller R.J. uppfattat kontraktet som något kvitto samt att R.J. överhuvudtaget ej frågat efter kvitto på betalningen av kontantinsatsen. Vid angivna förhållanden och bedömning finner tingsrätten det underskrivna kontraktet med den däri intagna bekräftelsemeningen, vara av underordnad betydelse för bedömning av frågan huruvida betalning skett eller ej.

Enligt R.J. skall betalningen ha gått till så, att han lagt ett kuvert, innehållande 150 tusenlappar, på P.H:s bord och sagt något av innehåll att

"Här är kontantinsatsen" samt att P.H. ej kontrollräknat pengarna och R.J. ej begärt kvitto på dem. R.J. har ej ens påstått att P.H. mottagit kuvertet genom att ta det i sin hand eller på annat sätt. Denna R.J:s berättelse är ägnad att ge stöd åt P.H:s påstående att han inte ens sett något kuvert, än mindre mottagit något. Tingsrätten fäster tilltro till dessa P.H:s uppgifter. Härigenom är utrett att R.J. ej till P.H. överbringat något kuvert med 150 tusenkronorssedlar. R.J. har således ej, och det alldeles oavsett om han haft med ett dylikt kuvert eller ej, betalat kontantinsatsen till bolaget.

R.J. fullföljde talan mot tingsrättens dom och yrkade att käromålet skulle ogillas. Bolagets talan övertogs i hovrätten, sedan bolaget gått i konkurs, av konkursboet. Konkursboet bestred ändring.

Konkursboet gjorde i hovrätten gällande att båten levererats av misstag.

Vid huvudförhandling i hovrätten ägde förnyade förhör rum med S.S. och R.J. under sanningsförsäkran samt med vittnena P.H. och C.Z. De lämnade i huvudsak samma uppgifter som vid tingsrätten; R.J. dock med följande ändringar och tillägg.

Samtidigt med att han skrev under kontraktet läste han igenom hela förstasidan av kontraktet. Han såg därvid att säljarens underskrift av kontraktet innebar att också handpenningen kvitterades. Detta var anledningen till att han inte begärde något särskilt kvitto. Han skulle aldrig ha betalat en så stor summa pengar utan att få kvitto. Samtidigt som han betalade fick han ett exemplar av kontraktet. När han tidigare talat om den finstilta texten i kontraktet har han endast avsett de på övriga sidor i kontraktet upptagna allmänna villkoren som skulle gälla för köpet. Dessa läste han inte igenom.

Svea hovrätt (1993-02-02, hovrättsråden Bo Wiegert och Kerstin Fridéen, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Richard Berlin) upphävde tingsrätten dom och ogillade den av konkursboet i målet förda talan samt anförde i domskälen följande.

I köpekontraktet, som ostridigt undertecknats av P.H. som behörig företrädare för bolaget och R.J., stadgas uttryckligen att säljaren med sin underskrift bekräftar mottagandet av bl.a. kontantinsatsen. I denna del kan kontraktet, enligt hovrättens bedömning, inte ges annan innebörd än ett av bolaget till R.J. utfärdat kvitto på kontantinsatsen.

Det är vidare ostridigt i målet att båten faktiskt har levererats till R.J. Konkursboet har i hovrätten gjort gällande att detta skett av misstag. Hovrätten finner emellertid mot bakgrund av de närmare omständigheterna vid leveransen och då särskilt det förhållandet att alla handlingar och samtliga nycklar hörande till båten överlämnats till R.J. att båten samma dag rustats med bl. a. mantåg, matta och flytvästar som ingick i köpet och att försäljare hos bolaget varit R.J. behjälplig vid avhämtandet av båten, att överlämnandet av båten till R.J. inte framstår som ett misstag i annat hänseende än det som föranleds av den omtvistade kontantinsatsen. Med hänsyn till anförda omständigheter och då det i målet inte gjorts gällande annat än att leveransen skulle ske i samband med erläggandet av kontantinsatsen måste det ankomma på konkursboet att visa att det vid avtalstillfället inte har tillgått så som R.J. uppgivit.

I bevishänseende står här väsentligen uppgift mot uppgift. Enligt hovrättens mening finns det inte några säkra hållpunkter för en bedömning att P.H:s uppgifter skulle förtjäna tilltro framför R.J:s. Utredningen om vad som förekommit före och efter kvitteringen av kontantinsatsen och leveransen av båten är inte entydig och har inte den tyngd och pregnans som kan göra bedömningen annorlunda. Vid sådant förhållande har konkursboet inte lyckats fullgöra sin bevisskyldighet i angivet hänseende.

På grund av det anförda skall med ändring av tingsrättens dom käromålet lämnas utan bifall.

Målnummer T 1100/91