RH 1993:37
Fråga om förutsättningar förelegat för kungörelsedelgivning av stämningsansökan med gäldenär, mot vilken tredskodom sedan givits.
Stockholms tingsrätt (1991-12-18, chefsrådmannen Jan Huldt) förpliktade genom tredskodom B.W. att bl.a. utge visst kapitalbelopp till Östgöta Enskilda Bank.
B.W. anförde besvär över domvilla i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle undanröja tredskodomen och återförvisa målet till tingsrätten. Han gjorde gällande att grovt rättegångsfel förekommit vid tingsrätten, eftersom dom meddelats trots att han inte rätteligen delgivits stämning i målet.
Yttrande inhämtades från tingsrätten, som anförde: Stämning har utfärdats den 18 juni 1991. Stämningen jämte bilagor har skickats både till adressen Djurgårdsvägen 86 i Stockholm och till adressen 163 Av. Winston Churchill i Bryssel. Försändelsen till adressen i Bryssel har skickats rekommenderat med mottagningsbevis (rött kort). I tingsrättens akt finns ett kuvert som poststämplats Stockholm 18.6.1991. På baksidan finns två stämplar varav den ena har texten "Bruxelles ... (oläsligt)" och datumstämpeln 21.6.1991. Det råder ingen tvekan om att detta är det kuvert i vilket stämningen den 18 juni skickades. Försändelsen har kommit i retur såsom outlöst. På kuvertets framsida anges att adressaten är okänd. - Eftersom försändelsen till 163 Av. Winston Churchill kom i retur med uppgift om att B.W. var okänd på adressen och eftersom det inte kom något delgivningserkännande eller annat tecken på att adressen Djurgårdsvägen 86 var riktig fortsatte sökandet efter en adress på vilken B.W. kunde delges. Någon anledning att på nytt försöka på adressen 163 Av. Winston Churchill har inte förelegat. Den 22 oktober 1991 beslöts att B.W. skulle delges genom kungörelse. Mot bakgrund av att B.W. enligt vad som framkommit hade utvandrat till okänd adress i Belgien ansågs införande i tidning vara uppenbart meningslöst. Kungörelsen skedde genom att meddelande enligt 17 § första stycket delgivningslagen anslogs i tingsrättens lokaler samma dag som beslutet fattades.
Hovrätten inhämtade även att B.W. inte anmält ombud hos Högsta domstolen enligt 33 kap. 7 § rättegångsbalken.
Svea hovrätt (1992-11-30, hovrättsråden Olof Bremberg och Swen Westberg, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Anna Nygren Malmenfelt) undanröjde tredskodomen och förordnade om ny handläggning vid tingsrätten. I skälen anförde hovrätten:
B.W. har påstått att han har känt hemvist i Belgien på den av banken uppgivna adressen 163 Avenue Winston Churchill, Bryssel, och att banken också tillställt honom bl.a. kontoutdrag på denna adress.
I underlaget för kungörelsedelgivning finns en uppgift om att B.W. har utvandrat till Belgien. Den rekommenderade försändelsen med stämningsansökan har returnerats till tingsrätten med ett osignerat kryss för " INCONNU" påstämplat. Det kan enligt hovrättens mening inte därigenom anses tillförlitligen utrett att B.W. saknat känt hemvist. Försök borde ha gjorts att på annat sätt, t.ex. via Utrikesdepartementet, få honom delgiven på den uppgivna adressen. Eftersom förutsättningar för kungörelsedelgivning således inte förelegat kan B.W. inte anses rätteligen stämd i målet. Tredskodomen skall alltså undanröjas på grund av domvilla.