RH 1993:51
Fråga om tilltalads personliga förhållanden utgjorde tillräckliga skäl att för grovt rattfylleri döma till annat än fängelse har besvarats nekande.
Åklagaren yrkade vid tingsrätten ansvar å K.C. för grovt rattfylleri med följande gärningsbeskrivning: K.C. har den 25 mars 1992 omkring klockan 20.15 fört personbil på Alfred Nobels Allé i Tullinge, Botkyrka kommun efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att det kan antagas att han inte på betryggande sätt kunnat föra fordonet. Alkoholkoncentrationen i hans blod har efter färden omkring klockan 21.35 uppgått till 1,75 promille.
Huddinge tingsrätt (1992-05-26, rådmannen Britt Björneke samt nämndemännen Ragnar Gagnegårdh, Ulla Beckman och Karin Hintze) dömde K.C. enligt 4 a § trafikbrottslagen till fängelse i en månad. I påföljdsfrågan yttrade tingsrätten följande: Av utredningen har framgått att körningen avsett en icke ringa sträcka på vägar som normalt är tämligen livligt trafikerade. På grund av dessa omständigheter anser tingsrätten att brottet måste anses vara av den art att det förtjänar ett fängelsestraff. Frågan är därvid om det föreligger särskilda skäl beträffande K.C:s person som skall medföra att man trots brottets art dömer till en ickefrihetsberövande påföljd. K.C. har ej tidigare gjort sig skyldig till brottsliga gärningar. Han lever under välordnade förhållanden och uppger sig ej ha alkoholproblem. Under den aktuella tiden då gärningen begicks var han sjukskriven på grund av fysisk åkomma men hade också vissa psykiska besvär på grund av familjerelationerna vilket kan ha haft visst samband med alkoholförtäring och körning. Tingsrätten anser ändå inte att sådana särskilda skäl föreligger att normalpåföljden för denna art av rattfylleribrott skall frångås. K.C. skall därför dömas till ett kortvarigt fängelsestraff.
K.C. överklagade domen och yrkade att påföljden skulle bestämmas till annat än fängelse. Åklagaren bestred ändring.
Svea hovrätt (1993-03-11, lagmannen Christer Rune, hovrättsrådet Mats Jender, t.f. hovrättsassessorn Sven Johannisson, referent, samt nämndemännen Karin Salomonsson och Gert Rosencrantz) fastställde tingsrättens dom och yttrade såvitt nu är i fråga: I påföljdsdelen beskriver utredningen om K.C:s personliga förhållanden bilden av en man som under trycket av personliga problem utvecklat ett alkoholmissbruk, som - med beaktande tillika av omständigheterna vid brottet - kan antas ha varit allvarligare än han själv varit beredd att inse. Sedan ett halvår underkastar han sig alkoholavvänjande behandling i främsta syfte att visa sig berättigad att återfå det körkort han är beroende av i sitt arbete. Såtillvida torde det vara befogat att ställa en gynnsam prognos med avseende på hans frigörelse från missbruk. Men behandlingen har ännu inte varat så länge att den prognosen framstår som säker. Därtill kommer att K.C. tills vidare inte synes vara beredd att fullt ut acceptera vad som utifrån sett framstår som ett utvecklat alkoholberoende. Och det är ägnat att försvaga den nyssnämnda prognosen.
Mot denna bakgrund, och med beaktande av stadgad rättspraxis, finner hovrätten inte förenligt med likheten inför lagen att frångå tingsrättens påföljdsval. Dess dom skall alltså stå fast.