RH 1993:59

H.J. var ägare till ett fordon, som var försäkrat i Länsförsäkringsbolagens AB - försäkringsaktiebolag. H.J. hade dessutom hemförsäkring i Länsförsäkringar Skaraborg - Skaraborgs läns Försäkringsbolag. Den 21 september 1985 anmälde H.J. att fordonet och det lösöre som förvarades i fordonet tillgripits natten dessförinnan. Sedan Länsförsäkringar Skaraborg avböjt att betala ut försäkringsersättning väckte H.J. i juni 1986 talan mot detta bolag vid Jönköpings tingsrätt. Tingsrätten avvisade H.J:s talan sedan det framkommit att han var försatt i konkurs vid tidpunkten för talans väckande och konkursförvaltaren inte hade för avsikt att inträda i rättegången. Avvisningsbeslutet fastställdes av Göta hovrätt, vars beslut vann laga kraft.

I mars 1988 överlät H.J:s konkursbo fordonet och eventuell rätt till försäkringsersättning till H.J:s hustru, som två veckor senare överlät fordonet och rätten till försäkringsersättning till H.J.

H.J. framställde därefter krav på försäkringsersättning. Länsförsäkringsbolagens AB avvisade kravet p.g.a. preskription.

H.J. yrkade i ansökan om stämning, som inkom till Stockholms tingsrätt den 16 september 1991, att tingsrätten skulle fastställa att han är berättigad till försäkringsersättning från försäkringsbolagen för fordonet och den i fordonet stulna lösa egendomen till ett värde av 28 900 kr. Till stöd för sin talan åberopade han att fordonet och den lösa egendomen stals den 21 september 1985, att egendomen var försäkrad hos försäkringsbolagen samt att dessa hade vägrat att betala ersättning trots att ersättningsbart försäkringsfall förelåg.

Försäkringsbolagen bestred bifall under åberopande av i första hand att H.J:s fordran var preskriberad enligt 39 § första stycket konsumentförsäkringslagen och i andra hand att försäkringsfall inte förelåg.

H.J. invände: Han hade väckt talan inom preskriptionsfristen. Preskriptionsavbrott hade skett genom ingivandet av stämningsansökan i första hand till Jönköpings tingsrätt och i andra hand till Stockholms tingsrätt i nu aktuellt mål. Han hade inte haft möjlighet att påkalla sin fordran förrän han förvärvat fordonet och rätten till försäkringsersättning.

Parterna hemställde att frågan om preskription skulle avgöras genom mellandom.

Stockholms tingsrätt (1992-06-22, chefsrådmannen Ann-Mari Tengström) fann att H.J:s rätt till försäkringsersättning var preskriberad och anförde bl.a.:

Kravet avser ersättning dels på grund av fordonsförsäkring i Länsförsäkringsbolagens AB och dels på grund av hemförsäkring i Länsförsäkringar Skaraborg.

I målet är ostridigt att någon talan aldrig väckts mot Länsförsäkringsbolagens AB. I fråga om fordonsförsäkringen har således preskriptionsavbrott i allt fall inte skett.

Den talan som anhängiggjordes 1986 mot Länsförsäkringar Skaraborg avvisades. På grund därav kan anhängiggörandet enligt tingsrättens mening inte medföra preskriptionsavbrott.

H.J. överklagade tingsrättens dom och yrkade bifall till sin talan vid tingsrätten. Försäkringsbolagen bestred ändring.

Svea hovrätt (1993-04-19, hovrättsråden Kaj Grahn och Ingemar Rexed samt t.f. hovrättsassessorn Christina Jacobsson, referent) lämnade H.J:s vadetalan utan bifall och anförde bl.a. följande.

Den som vill kräva ut försäkringsersättning förlorar rätten till ersättning om han inte väcker talan mot försäkringsbolaget inom tre år från det att han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att fordringen tidigast hade kunnat göras gällande (39 § första stycket konsumentförsäkringslagen).

Det är ostridigt mellan parterna att H.J. fått kännedom om den i målet aktuella fordringen den 21 september 1985. För att vara bevarad sin rätt har H.J. således haft att väcka talan mot försäkringsbolagen senast den 22 september 1988.

Habib J. har väckt talan mot Länsförsäkringsbolagens AB först genom anhängiggörandet av det mål, som nu prövas av hovrätten. Talan anhängiggjordes den 16 september 1991, dvs. efter preskriptionstidens utgång. H.J. har därför, oavsett orsaken till tidsutdräkten, på grund av preskription förlorat sin rätt till försäkringsersättning av Länsförsäkringsbolagens AB.

Beträffande kravet mot Länsförsäkringar Skaraborg är utrett att den talan som H.J. väckte 1986 avvisades därför att han saknade talerätt.

För att en väckt talan skall verka preskriptionsbrytande enligt konsumentförsäkringslagens bestämmelse krävs att den fullföljs. En återkallad eller avvisad talan är således inte preskriptionsbrytande. H.J. har därför förlorat sin rätt till försäkringsersättning även av Länsförsäkringar Skaraborg. Målnummer T 1047/92