RH 1993:66
Inregistrerade bouppteckningar har saknat uppgift om efterlevande makes enskilda egendom. Fråga huruvida detta fel kan rättas besvärsvägen eller om tilläggsbouppteckning är nödvändig.
G.E. avled i augusti 1991. Bouppteckning efter henne förrättades den 9 oktober samma år. Som dödsbodelägare upptogs tidigare avlidne maken A.E:s barn i tidigare äktenskap L.A. och M.B. Samt - på grund av inbördes testamente - Forskningsfonden vid Regionsjukhuset i Linköping. Bobehållningen uppgick till 802 570 kr.
Enligt äktenskapsförord den 22 december 1981 skulle all G.E:s egendom vara enskild egendom, medan all A.E:s egendom skulle vara giftorättsgods.
I det inbördes testamentet, som var daterat samma dag som äktenskapsförordet, föreskrev makarna att, om A.E. avled före G.E. vid hans död all hans egendom skulle tillfalla G.E. med fri förfoganderätt. Vid G.E:s död skulle A.E:s egendom tillfalla hans bröstarvingar, medan G.E:s egendom skulle tillfalla Forskningsfonden vid Regionsjukhuset i Linköping.
A.E. hade avlidit den 18 augusti 1983. Bobehållningen efter honom uppgick till 230888 kr. I bouppteckningen efter honom hade G.E:s tillgångar och skulder inte förtecknats.
Linköpings tingsrätt (1992-07-15, tingsnotarien Anne Kuttenkeuler) fastställde, efter proportionering, den del av behållningen i boet efter G.E. som skulle anses härröra från A.E. till 386 068 kr. Lotterna för L.A. och M.B. fastställdes till 193 034 kr vardera och skatten på dessa lotter fastställdes till sammanlagt 24 000 kr. Forskningsfonden befanns vara befriad från skatt.
Dödsboet anförde besvär över tingsrättens beslut och yrkade att skattläggningen skulle ske med utgångspunkt i att L.A:s och M.B:s lotter fastställdes till sammanlagt 177 609 kr medan Forskningsfondens lott fastställdes till 624 961 kr.
Kammarkollegiet medgav att skattläggning skedde med utgångspunkt i att 25 procent av egendomen härrörde från A.E. och 75 procent från G.E.
Dödsboet anförde till stöd för sin talan i huvudsak följande. Tingsrättens proportionering är felaktig. Skatteunderlaget bör beräknas med utgångspunkt dels från bouppteckningarna efter A.E. och G.E. och dels från G.E:s självdeklaration för inkomståret 1984.
Kammarkollegiet anförde följande. Eftersom bouppteckningen efter A.E. saknar sådana uppgifter att makarnas förmögenhetsandelar kan beräknas, får de beräknas på annan grund. Dödsboets förslag innebär en beräkning grundad dels på G.E:s deklaration från 1985 (G.E:s enskilda egendom), dels på A.E:s bouppteckning (giftorättsgodset). Kollegiet förordar att beräkningen grundas på samma typ av material och föreslår därför en beräkning enbart efter uppgifterna i självdeklarationerna. Detta ger fördelningstalen A.E. 25 procent och G.E. 75 procent.
Göta hovrätt (1993-05-14, hovrättslagmannen Lars Lunning, hovrättsrådet Göran Olsson, referent, och t.f. hovrättsassessorn Lars Olsson) biföll i huvudsak besvären och fastställde lägre arvsskatt. Hovrätten tog i skälen först upp frågan om besvären skulle tas upp till prövning eller ej och anförde: I hovrättspraxis (se RH 1988 nr 48 och RH 1991 nr 78) har yppats skilda meningar om rättelse av ett bouppteckningsärende skall kunna ske efter besvär eller om tilläggsbouppteckning måste tillgripas. I båda dessa fall hade Kammarkollegiet uttalat som sin åsikt att rättelse skulle sökas genom tilläggsbouppteckning. I förevarande mål har Kammarkollegiet inte motsatt sig att besvären tas upp till prövning utan har anvisat en metod för att rätta det fel som har påverkat skattläggningen.
Bouppteckningen efter A.E. hade den bristen att G.E:s tillgångar och skulder på makens dödsdag inte hade blivit antecknade. Den bristen hade bort rättas till innan bouppteckningen efter A.E. inregistrerades. Den hade också bort uppmärksammas av tingsrätten i anslutning till inregistreringen av bouppteckningen efter G.E. Om rättelse nu skall ske genom tilläggsbouppteckning, skulle två tilläggsbouppteckningar jämte ansökan om återvinning av skatt behöva göras med motsvarande kostnader för dödsboet och det allmänna. Rättelsen förändrar inte delägarkretsen och påverkar inte tillgångar och skulder. Endast fördelningen mellan dödsbodelägarna (lottläggningen) berörs. Under sådana förhållanden bör enligt hovrättens mening rättelse kunna medges genom att besvären tas upp till prövning.
Vad gällde besvären i sak delade hovrätten Kammarkollegiets bedömning.