RH 1993:9
Uppdrag för av tingsrätt förordnad jurist som god man har ansetts vara ett utflöde av näringsverksamhet för vilken skattskyldighet för mervärdeskatt förelåg. På grund härav skall utöver arvode för uppdraget även ersättning för mervärdeskatt utgå.
Som god man för bortovarande arvinge på okänd ort i dödsboet efter K.I.H. förordnade Stockholms tingsrätt den 15 januari 1991 advokaten S.S.
S.S. begärde efter utfört uppdrag ersättning för godmanskapet av Stockholms Överförmyndarnämnd med 1600 kr, varav 320 kr utgjorde ersättning för mervärdeskatt.
Stockholms Överförmyndarnämnd (1991-11-20) fastställde ersättningen till 1000 kr samt anförde följande: Uppdraget har endast krävt ställningstagande till huruvida testamentet skulle godkännas eller klandras. Yrkat arvode har därför satts ned till skäliga 1000 kr. Enligt skatteförvaltningen är godmansarvoden att anse som uppdragsinkomster och skall därmed redovisas som inkomst av tjänst. På grund därav föreligger inte momsredovisningsskyldighet, varför moms ej skall utgå.
S.S. yrkade i anförda besvär att tingsrätten skulle ändra beslutet och tillerkänna henne yrkad ersättning 1600 kr.
Stockholms Överförmyndarnämnd bestred ändring.
Stockholms tingsrätt (1992-04-13, tingsfiskalen Maria Bergquist samt nämndemännen Bengt Skog, Inga-Maj Thellmod och Sylvia Österberg) ändrade överförmyndarnämndens beslut och tillerkände S.S. ersättning med 1250 kr, varav 250 kr för mervärdeskatt samt anförde följande.
Tingsrätten finner det av överförmyndarnämnden fastställda arvodet skäligt för det utförda arbetet.
Fråga uppkommer dock om ersättning även skall utgå för mervärdeskatt. Avgörande är huruvida uppdraget är att se som ett utflöde ur näringsverksamhet eller ej.
Förevarande ärende gäller ett uppdrag som god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken. Förordnandet ställer krav på juridisk kunskap och kompetens varför tingsrätten regelmässigt förordnar praktiserande jurist i dessa fall, om inte särskild person är föreslagen av sökanden. Det framstår som naturligt att den praktiserande jurist som åtar sig uppdraget gör det just i sin egenskap av praktiserande jurist och inte som privatperson. I likhet med uppdrag som offentlig försvarare och rättegångsbiträde medför inte uppdragets personliga karaktär att arvodet inte skall inflyta i rörelsen.
När jurist som driver näringsverksamhet erhåller uppdrag som god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken är detta uppdrag, med hänsyn till vad som ovan anförts, att anse som ett naturligt utflöde ur näringsverksamheten. Skattskyldighet för mervärdeskatt föreligger för uppdrag som är ett utflöde ur näringsverksamhet varför mervärdeskatt skall utgå.
Stockholms Överförmyndarnämnd yrkade i anförda besvär att hovrätten skulle ändra tingsrättens beslut på så sätt att mervärdeskatt inte skulle utgå på ersättningen. Överförmyndarnämnden anförde i huvudsak följande.
När det gäller godmanskap enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken behöver inte tingsrätten inhämta överförmyndarens förslag på god man. Föreslår inte sökanden särskild person, förordnar tingsrätten regelmässigt en praktiserande jurist, av den anledningen att rätten anser att förordnandet ställer krav på juridisk kunskap och kompetens. Nämnden är dock inte av samma åsikt som tingsrätten. Det föreligger inget krav på att det måste vara en jurist för att bevaka den bortovarandes rätt och förvalta hans lott i dödsboet. Gode mannens insats i dessa ärenden är av relativt enkel karaktär, vilket inte minst visar sig i att nämnden i de flesta fall har anledning att sänka det arvode som gode mannen - juristen begär. Det verkliga skälet till att tingsrätten förordnar jurister som gode män enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken, torde vara att rätten saknar överförmyndarens kännedom om privatpersoner, som skulle kunna klara uppdraget fullt tillfredsställande, samtidigt som rätten har tillgång till jurister, som är intresserade av att få uppdrag. Rådande förhållande bör dock inte resultera i att godmansuppdragen enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken skall likställas med uppdrag som offentlig försvarare och rättshjälpsbiträde av den anledningen att tingsrätten själv har valt att förordna en jurist som god man. Med hänvisning till formuleringen av de krav som ställs på god man i 11 kap. 12 § föräldrabalken hävdar överförmyndarnämnden att det är privatpersoner, som får godmansuppdragen.
Svea hovrätt (1992-12-11, hovrättspresidenten Birgitta Blom, hovrättsrådet Håkan Envall och adjungerade ledamoten fiskalen Staffan Lind, referent) lämnade besvären utan bifall.