RH 1994:105

Påföljd för olovlig tillverkning av sprit och olovlig försäljning av alkoholdrycker.

Åklagaren yrkade ansvar å I.H. under följande påstående: I.H. har under tiden december 1992 - april 1993 olovligen tillverkat omkring 350 liter sprit samt berett 740 liter mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit. Av spriten har han under samma tid utan tillstånd sålt 280 liter. Sprittillverkningen och mäskberedningen har skett i stor omfattning och i försäljningssyfte.

Åklagaren yrkade vidare att I.H. skulle förpliktas utge straffskatt med 40 125 kr.

I.H. erkände gärningen.

Norrköpings tingsrätt (1994-03-02, rådmannen Johan Östling samt nämndemännen Bo Karlsson, Gunnar Ring och Monica Grademyr) dömde I.H. för olovlig sprittillverkning och olovlig försäljning av alkoholdrycker till sex månaders fängelse samt förpliktade honom att utge straffskatt med 40 125 kr.

I.H. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till villkorlig dom eller, i andra hand, nedsätta fängelsestraffet.

Åklagaren bestred ändring.

Göta hovrätt (1994-06-14, hovrättslagmannen Lars Åhlen, t.f. hovrättsassessorn Cecilia Back, referent, samt nämndemännen Erik Lundqvist och Kersti Swartz) fastställde tingsrättens dom.

Hovrättsrådet Björn Karlsson var skiljaktig och anförde:

Inget har framkommit som tyder på att I.H. tillverkat hälsovådliga drycker eller sålt till personer som inte haft rätt att göra inköp hos Systembolaget. Inte heller i övrigt föreligger några försvårande omständigheter. Även om I.H. hanterat ganska stora mängder sprit och mäsk bör detta inte ensamt vara avgörande för påföljdsvalet. Brottet, som till sin karaktär närmast kan sägas vara ett skattebrott, är enligt min mening inte av sådan art att påföljden ovillkorligen måste bestämmas till ett tämligen långvarigt fängelsestraff. Eftersom I.H. lever under ordnade förhållanden och det inte finns anledning att befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet anser jag att I.H. bör kunna erhålla villkorlig dom.

Målnummer B 347/94