lagen.nu

RH 1994:112

Påföljden för våldsamt upplopp har bestämts till fängelse.

Åklagaren yrkade ansvar å S.S. för våldsamt upplopp enligt följande: "S.S. har den 6 november 1993 på bland annat Götgatan i Stockholm deltagit i folksamling som gått till förenat våld mot polis genom att kasta stenar och andra föremål mot polisen."

S.S. förnekade gärningen och anförde: Hon, som är bosatt i Göteborg, var på besök hos en väninna i Sundbyberg. På kvällen skulle hon gå ut själv eftersom väninnan var upptagen på annat håll. Hon åkte in till staden och flanerade Götgatan framåt. Plötsligt kom en massa folk rusande med byggpallar och bråte. S.S. fattade inte vad som hände. Det utbröt stenkastning och hon blev stående för hon vågade inte springa därifrån. Så kom poliser på hästar och attackerade. Då var hon tvungen att springa. Hon tog sig över en samling med bråte och sprang in på en tvärgata och in i en port. Poliser på hästar kom ridande efter henne. Samtidigt som poliserna red förbi fick hon ett tillhygge i huvudet. Sedan drog någon hennes jacka över huvudet på henne så att hon inte såg något. Hon blev slagen. Därefter kom två poliser och sade att de tog över. - Hon var vid tillfället klädd i en munkjacka med huva. I fickan hade hon en snusnäsduk. Hennes ansikte var inte dolt av något och hon hade inte wellpapp runt sina armar.

Polismännen L.S., A.N. och X.X. hördes på åklagarens begäran som vittnen.

Stockholms tingsrätt (1994-04-28, tf. rådmannen Karin Sigstam samt nämndemännen Hans Axelsson, Eva Geijer och Lars Söderström) fann åtalet mot S.S. styrkt och dömde henne till fängelse i en månad.

Tingsrätten anförde såvitt nu är av intresse följande: S.S. har berättat att hon råkade hamna innanför barrikaderna när stenkastningen utbröt och att hon jagad av ridande poliser tvingats fly uppför St. Paulsgatan. Genom L.S:s vittnesmål är det utrett att hästarna inte lämnat Götgatan. Genom såväl L.S:s som X.X:s vittnesmål är det vidare utrett att S.S. när hon greps på St. Paulsgatan hade ansiktet dolt. X.X. har uppgivit att han lade märke till henne just därför att hon hade en snusnäsduk över ansiktet. Det måste hållas för visst att hon inte under flykten knutit näsduken för ansiktet utan att den satt där redan när hon befann sig på Götgatan. Genom X.X:s vittnesmål är det vidare utrett att S.S. hade armarna under jackan virade med wellpapp. Att L.S. inte lagt märke till detta är inte konstigt eftersom jackan togs av först på sjukhuset. X.X. har visserligen inte kunnat peka ut S.S. som den person som kastat sten på honom från barrikaden på Götgatan. Huruvida hon själv kastat sten eller inte är emellertid ointressant. Hon har befunnit sig i folksamlingen och varit utstyrd med snusnäsduk och wellpapp enligt vad som beskrivits ovan. S.S. är övertygad om att ha deltagit i folksamlingen som gått till förenat våld mot polisen genom att kasta stenar och andra föremål mot dem. Åtalet mot S.S. skall bifallas.

S.S. var 19 år vid brottstillfället och fyllde 20 år en dryg månad därefter. Den som fyllt 18 år och gör sig skyldig till våldsamt upplopp genom att kasta stenar mot polisen kan inte undgå ett fängelsestraff. S.S. skall därför ådömas fängelse.

S.S. överklagade domen och yrkade att åtalet skulle ogillas.

Åklagaren bestred ändring.

Svea hovrätt (1994-10-13, hovrättsråden Göran Rosenberg och Omi Mohammar, tf. hovrättsassessorn Elisabet Malmström, referent, och nämndemannen Anna-Britta Asp) ändrade tingsrättens dom i påföljdsdelen på så sätt att fängelsestraffets längd sattes ned till fjorton dagar.

I domskälen anförde hovrätten bl.a. följande.

Hovrätten finner att det är utrett att det vid tillfället förekom en folksamling som hade uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot polisen och att folksamlingen gick till förenat våld mot de närvarande polismännen genom att kasta stenar och andra föremål mot dessa. Hovrätten finner vidare att det är styrkt att S.S. deltog i folksamlingens förehavanden. Som tingsrätten har funnit skall åtalet för våldsamt upplopp därför bifallas.

Det brott som S.S. skall dömas för har riktat sig mot den allmänna ordningen. Av utredningen framgår att de närvarande polismännen hade till uppgift att upprätthålla ordningen i samband med ett demonstrationståg, dvs en allmän sammankomst som ju omfattas av regeringsformens bestämmelser om mötes- och demonstrationsfriheterna. Det våld som utövades från folksamlingen riktade sig enligt hovrättens mening därför mot offentliga funktionärer som fullgjorde en särskilt väsentlig samhällsfunktion.

Hovrätten finner på grund av det anförda att det brott som S.S. skall dömas för var av sådan allvarlig karaktär att hon inte kan undgå fängelse. Med hänsyn till att det inte är visat att S.S. själv rent fysiskt angrep någon av polismännen genom stenkastning eller på något annat sätt kan emellertid fängelsestraffets längd stanna vid 14 dagar.

Nämndemannen Georg Jönsson var skiljaktig i fråga om fängelsestraffets längd och fastställde tingsrättens dom.

Målnummer B 1449/94

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
1994-10-13
Målnummer
B1449-94
Lagrum
16 kap. 2 § brottsbalken
Litteratur
Sökord
Brottspåföljd
Våldsamt upplopp
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation