RH 1994:126
Fråga om företagshypoteks andel av försäljningsintäkterna vid fortsatt drift av detaljistföretag i konkurs.
Efter egen ansökan försattes Köpmannen Livs i Gränna Aktiebolag i konkurs den 18 februari 1991, varvid advokaten L.G. utsågs till förvaltare. Bolagets verksamhet utgjordes av livsmedelsförsäljning i detaljistledet. Enligt justerad konkursbouppteckning uppgick värdet av tillgångarna till 1 237 707 kr 51 öre och skulderna till 2 706 318 kr 56 öre, varav 1 454 155 kr 48 öre avsåg en skuld till Sparbanken Alfa förenad med särskild förmånsrätt enligt 5 § 1 st. 2 p. förmånsrättslagen. Bolagets rörelse fortsattes av konkursboet viss tid efter det att bolaget blivit försatt i konkurs. Varuförsäljningen under denna tid omfattade dels varor som fanns i lager vid konkursutbrottet, dels varor som inköpts under konkursen. Den 3 mars 1992 inkom förvaltaren med utdelningsförslag. Totalt utdelningsbart belopp angavs till 1 157 205 kr 67 öre. Sparbanken Alfa, som tidigare erhållit förskott om 900 000 kr, skulle enligt förslaget erhålla ytterligare 198 133 kr 67 öre. Vidare skulle utdelning ske till bland annat staten genom Kronofogdemyndigheten i Jönköpings län med 6 254 kr.
För att fastställa eventuell förkovran, medförande utdelningsrätt för staten, gjorde förvaltaren följande beräkning.
Varulager på konkursdagen 934 268:-
Varuinköp under driften 340 544:38
Driftsresultat
--------------
Intäkter 628 996:53
./. kostnader
varuköp 340 554:38
löner 22 820:-
arbetsgivaravgift 8 509:-
lokalutgift (hyra + el) 45 366:-
övriga utgifter 2 330:- 419 569:38
----------------------------
209 427:15
Avgår förvaltararvode 35 000:-
----------------------------
Driftsnetto 174 427:15
I anslutning härtill anförde förvaltaren: Efter den fortsatta driften såldes varulagret, restlagret, för 700 000 kr. Innehavare av företagshypotek bör tilldelas belopp motsvarande skillnaden mellan värdet på varulagret på konkursdagen och köpeskillingen på restlagret (934 268 ./. 700 000) = 234 268 kr för att bibehållas vid en utdelning motsvarande den med företagshypotek belastade egendomens värde vid konkursutbrottet. Eftersom driftsnettot understiger 234 268 kr skall hela driftsnettot tillfalla innehavare av företagshypotek.
Enligt utdelningsförslaget tillföll hela driftsnettot Sparbanken Alfa eftersom banken var ende borgenär med förmånsrätt enligt 5 § 2 punkt förmånsrättslagen (företagshypotek).
Staten gjorde invändning mot utdelningsförslaget och yrkade att tingsrätten skulle återförvisa ärendet till konkursförvaltaren för upprättande av nytt utdelningsförslag. Staten anförde bl.a. följande. Bolagets rörelse fortsattes av konkursboet viss tid efter det att bolaget blivit försatt i konkurs. Varuförsäljningen har under denna tid omfattat dels varor som fanns i lager vid konkursutbrottet, dels varor som inköpts under konkursen. Konkursbolaget, som sysslat med livsmedelshandel, är att anse som ett rent säljföretag. - Fråga föreligger nu om innehavare av företagsinteckning, som meddelats i bolagets näringsverksamhet, ensam skall få tillgodoräkna sig vinst som uppkommit genom att bolagets rörelse under viss tid drivits vidare. - Högsta Domstolen har i NJA 1982 s. 900, det s.k. Minitube-målet, tagit ställning till frågan om innehavare av företagsinteckning, som meddelats i ett bolags näringsverksamhet, skall få ensam tillgodoräkna sig den förkovran av boet som uppkommit genom förädling av råvarorna under konkursen. HD utgår ifrån att företagsinteckningen, sedan konkursbeslutet meddelats, måste anses omfatta endast den företagsinteckningsbara egendomen som fanns vid tidpunkten för konkursutbrottet. - I rättsfallet skiljer HD på tre olika produktkategorier, nämligen försäljning av färdiga produkter vid konkursutbrottet, produkter som framställts av vid konkursutbrottet befintliga råvaror samt produkter som tillverkats uteslutande av råvaror, vilka inköpts under konkursen. HD uttalar beträffande den sistnämnda kategorin att dessa produkter inte kan anses omfattade av företagsinteckning. Detta gäller även om råvarorna anskaffats för medel som influtit vid försäljning av företagsintecknad egendom. Intäkterna från försäljning av dessa produkter skall alltså gå till de allmänna borgenärerna. Företagsinteckningshavaren bör dock gottskrivas ränta för medel, som under konkursen influtit på företagsintecknad egendom samt ersättning för företagsintecknad egendom som använts i driften. - Vad som fastslagits av HD i Minitube-målet är alltså att en proportioneringsmetod skall tillämpas för att fördela värdestegringen på företagsintecknad egendom som varit föremål för fortsatt produktion under konkursen. Prejudikatet är alltså begränsat till tillverkningsföretag och kan enligt kronofogdemyndighetens mening inte tillämpas beträffande ett rent säljföretag. - Den fortsatta driften i konkursboet skall ske med tillvaratagande av samtliga konkursborgenärers intressen. Företagsinteckningshavaren har därvid ingen särställning. Företagsinteckningshavaren, i likhet med övriga borgenärer, torde i flertalet konkurser vid en fortsatt drift kunna tillgodoräkna sig bättre utdelning på sina fordringar än vad som varit fallet vid en försäljning i direkt anslutning till konkursutbrottet. - Det av konkursförvaltaren upprättade utdelningsförslaget utgår ifrån att företagsinteckningshavaren skall ha del av uppkommen vinst vid försäljning av de varor som införskaffats under konkursen. Försäljningsintäkterna för dessa varor skall i normalfallet inte till någon del tillfalla företagsinteckningshavarna, sedan dessa gottskrivits för ränta och hyreskostnader. - Konkursförvaltarens utdelningsförslag utgår ifrån att företagsinteckningshavaren skall tilldelas belopp motsvarande skillnaden mellan värdet på varulagret och restlagret (934 268 kr ./. 700 000 kr) eller 234 268 kr för att bibehållas vid en utdelning motsvarande den med företagshypotek belastade egendomens värde vid konkursutbrottet och att företagsinteckningshavaren därmed skall tilldelas hela driftsnettot eftersom detta understiger 234 268 kr. - Den princip som konkursförvaltaren lagt till grund för fördelningen av driftsnettot, dvs att inteckningshavaren vid fördelning skall bibehållas det värde som den intecknade egendomen, sådan den var vid konkursutbrottet, har vid försäljningstidpunkten är inte förenlig med den ståndpunkt som HD fastslagit i Minitube-målet, nämligen att företagsinteckningshavaren inte skall ha någon del av försäljningsintäkterna av varuinköp gjorda under konkursen.
Med anledning av det anförda ansåg staten att driftsnettot skulle fördelas proportionellt mellan företagsinteckningshavaren och staten enligt följande:
Driftsresultat
--------------
Intäkter 628 996:53
./. Kostnader
varuköp 340 544:38
löner 22 820:-
arbetsgivaravgift 8 509:-
lokalutgifter 10 807:14
administration 366:80
övriga utgifter
under driften 3 310:43 386 177:75 ----------------------------
Avgår förvaltararvode 35 000:-
(exklusive mervärdesskatt)
Avgår kompensation till 7 948:-
företagsinteckningshavare för
ränta och hyra
Driftsnetto 199 870:78
Efter fortsatt drift såldes varulagret för 700 000 kr.
Varulager på konkursdagen 934 268:-
Varuinköp under konkursen 340 544:38
----------
Totalt varulager 1 274 812:38
Staten förklarade att posten kompensation till företagsinteckningshavaren var beräknad enligt följande:
Hyra och avskrivningar; driftstid 5 veckor
30 % x 185 000 x 5/50 5 550:-
(försålda inventarier)
Ränta på lån för varuinköp
340 544:- likvid för nyinköpta varor
59 705:- likvida medel på konkursdagen
---------
280 839:-
280 839 x 5/50 x 1/2 x 17 % 2 398:-
-------
7 948:-
Staten anförde vidare: Varulagret per konkursdagen utgjorde 73 % av det totala varulagret och varuinköpen under den fortsatta driften uppgick till 27 % av det totala varulagret. Företagsinteckningshavaren skall tilldelas 73 % av driftsnettot (199 870:78) eller 145 905:66 kr. Staten skall tilldelas 27 % av driftsnettot eller 53 965:11 kr.
Förvaltaren och Sparbanken Alfa bestred ändring av utdelningsförslaget. Tillsynsmyndigheten delade statens uppfattning i utdelningsfrågan.
Jönköpings tingsrätt (1993-04-06, rådmannen Ingemar Sunden) fastställde det av förvaltaren upprättade utdelningsförslaget samt yttrade: I det av staten åberopade rättsfallet NJA 1982 s. 900, det så kallade Minitube- målet, har Högsta domstolen tagit ställning till om innehavaren av företagsinteckning, som meddelats i ett bolags näringsverksamhet, skall ensam få tillgodoräkna sig den förkovran av boet, som uppkommit genom förädling av råvaror under konkursen. HD utgick från att företagsinteckning, sedan konkursbeslutet meddelats, endast omfattar den företagsinteckningsbara egendom, som fanns vid tidpunkten för konkursutbrottet. I rättsfallet skilde HD på tre produktkategorier, nämligen dels färdiga produkter som fanns vid konkursutbrottet, dels produkter som helt eller delvis framställts av vid konkursutbrottet befintliga råvaror och dels produkter som tillverkats uteslutande av råvaror vilka inköpts under konkursen. HD konstaterade att försäljningsintäkterna från produkter tillhörande kategori 1 helt skall tillfalla företagsinteckningshavaren och att en proportioneringsmetod skall användas vid bestämmande i vad mån företagsinteckningshavaren äger del i försäljningsintäkterna från produktkategori 2. Enligt proportioneringsmetoden skall den vinst - eller förlust - som uppstått genom driften på de produkter som hör till kategori 2 fördelas mellan företagsinteckningshavarna och de övriga borgenärerna i relation till de kostnader som nedlagts på dessa produkter före respektive efter konkursbeslutet. HD angav därvid att det var tillåtet att schablonisera och att endast ta hänsyn till kostnaderna för inköp av råmaterial och lönekostnaderna. HD uttalade slutligen beträffande produkter som hörde till kategori 3 att dessa inte kan anses omfattade av företagsinteckning och att detta gäller även om råvarorna anförskaffats för medel som influtit vid försäljning av företagsintecknad egendom. Företagsinteckningshavare kan sålunda inte tillerkännas del i försäljningsintäkter från sistnämnda produktkategori. - Tingsrätten anser att de principer som HD uttalade i det s.k. Minitube-målet bör läggas till grund för bedömningen även i nu aktuellt ärende. Tingsrätten anser sålunda att innehavare av företagsinteckning inte skall erhålla del av den vinst som uppstår när konkursförvaltaren säljer varor som inköps under konkursen. I praktiken kan det emellertid vara svårt eller omöjligt att särskilja vilka försäljningsintäkter som hänförs till varor som inköpts före respektive efter konkursbeslutet. För att andra konkursborgenärer än de med säkerhet i företagshypotek skall påföras försäljningsintäkter från företagsinteckningsbara produkter, anser tingsrätten därför att det först måste fastställas att det, efter avdrag för kostnaderna för driften under konkursen, föreligger en vinst från densamma. I förevarande konkurs uppgick intäkterna av försäljningen under den fortsatta driften och intäkterna av försäljningen av restlagret till totalt 1 328 996 kr. Kostnaderna för driften, som främst bestod i värdet på varulagret som fanns vid konkursutbrottet och kostnader för varuinköp under konkursen, uppgick till totalt 1 353 837 kr. Eftersom kostnaderna för driften översteg intäkterna, anser tingsrätten att någon förkovran vid den fortsatta driften inte uppstod. Staten äger, i egenskap av borgenär med allmän förmånsrätt, sålunda inte del i försäljningsintäkterna från driften under konkursen. - Staten har slutligen gjort gällande att kostnaderna under driften för hyra och el samt övriga utgifter uppgick till andra belopp än vad konkursförvaltaren angett i fördelningen av driftsnettot. Med hänsyn till att konkursförvaltaren bestritt ändring av utdelningsförslaget och staten inte anfört något skäl till att nämnda poster skulle upptas till andra belopp än vad konkursförvaltaren uppgivit, saknas anledning att på denna grund ändra utdelningsförslaget.
Staten överklagade beslutet och yrkade bifall till sitt vid tingsrätten framställda yrkande.
Till stöd för sin talan anförde staten i huvudsak samma omständigheter som vid tingsrätten och tillade: I målet är inte fråga om att tilldela staten någon vinst från försäljningen av företagsintecknad egendom. Staten har yrkat utdelning för den vinst som uppstått efter försäljning av egendom som inte omfattas av företagshypotek, dvs. vinsten från den egendom som inköpts och sålts under konkursen. - Värdet av det varulager som fanns vid konkursutbrottet har inte utgjort någon kostnad i den drift som ägt rum efter konkursutbrottet, varför tingsrättens konstaterande att kostnaderna för driften överstigit intäkterna är felaktigt. - Konkursboet har ej under den fortsatta driften betalt någon hyra för lokalen.
Göta hovrätt (1994-09-23, hovrättslagmannen Lars Persson, hovrättsrådet Carl-Gustav Ohlson och hovrättsassessorn Ulf Grimsborn, referent) lämnade besvären utan bifall och anförde:
Sparbankens företagshypotek omfattade det varulager som fanns vid konkursutbrottet (hypotekslagret). Sedan konkursen inträffat drevs livsmedelsaffären vidare en tid genom försäljning dels av varor från lagret, dels av varor som inköptes under konkursen för medel som härrörde från försäljningen av hypotekslagret. När driften avslutades fanns ett restlager, uppenbarligen bestående av såväl sådana varor som fanns kvar i hypotekslagret som under konkursen inköpta varor. Detta restlager såldes i ett för allt.
Med ledning av rättsfallet NJA 1982 s. 900 kan konstateras att försäljningsintäkterna för de varor som ingått i hypotekslagret skall gottskrivas sparbanken ensam som innehavare av företagshypoteket, medan intäkterna för de nyinköpta varorna skall gottskrivas övriga borgenärer, dvs. här staten, och det oaktat medlen för inköpen härrörde från försäljning av hypotekslagret.
Det måste emellertid beaktas att sparbanken såsom innehavare av företagshypotek skall ha företräde till så mycket av slutligt tillgängliga medel, 1 157 205 kr, som svarar mot ingångsvärdet av den företagsintecknade egendomen. Därför skall sådana medel som använts för inköp av nya varor och som så att säga lånats av hypotekslagerintäkterna, återföras och gottskrivas sparbanken (jfr Håstad och Lambertz, Förbättring av företagsintecknad egendom under konkurs, Svensk Juristtidning 1985 s. 263 not. 6). Sparbanken skall dock vidkännas avdrag för försäljningskostnader, inklusive förvaltararvode belöpande på arbetet med försäljningen av det ursprungliga varulagret.
Under den fortsatta driften såldes varor för 628 996 kr och restlagret avyttrades för 700 000 kr. De totala försäljningsintäkterna uppgick således till (628 996 + 700 000 =) 1 328 996 kr. Varulagrets värde vid konkursutbrottet har beräknats till 934 268 kr och varor inköptes under konkursen för 340 554 kr. Intäkterna får - i likhet med vad som antagits från statens sida vid fördelning av driftsnettot - antas fördela sig i proportion härtill, dvs. 73 % av dessa eller 970 167 kr skall gottskrivas sparbanken. Inköpen under den fortsatta driften har till största delen betalats med intäkterna från försäljningen av hypotekslagret. Vid konkursutbrottet fanns det 59 705 kr i likvida medel. Därför skall ett belopp om (340 554 - 59 705 =) 280 849 kr enligt det förut sagda återföras till sparbanken.
Från det belopp om 1 251 016 kr som sålunda i varje fall skall gottskrivas sparbanken skall avdrag göras för de kostnader som varit förbundna med försäljningen av de varor som omfattades av företagshypoteket. Sifferunderlag för att exakt beräkna dessa är inte tillgängligt för hovrätten. Emellertid har konkursförvaltaren och staten såvitt avser den fortsatta driften av rörelsen fram till dess restlagret avyttrades redovisat vissa kostnader, inklusive den del av förvaltararvodet som hänförts dit. Dessa kostnader uppgår till förhållandevis måttliga belopp. Det är därför uppenbart att det belopp, som efter avdrag för samtliga försäljningskostnader m.m. skall gottskrivas sparbanken, överstiger det belopp om 1 157 205 kr som är tillgängligt för utdelning.