RH 1994:15
Den i 2 kap. 8 § konkurslagen angivna sexmånadersfristen har räknats från den dag kronofogdemyndigheten avslutat målet och redovisat detta till sökanden.
Svenska Handelsbanken ansökte vid tingsrätten om att R.W. skulle försättas i konkurs.
Stockholms tingsrätt (1993-11-11, rådmannen Bengt Siversen) lämnade konkursansökan utan bifall och anförde som skäl härför:
Svenska Handelsbanken har yrkat att gäldenären skall försättas i konkurs enligt 2 kap. 8 § konkurslagen. Banken har därvid ingivit och åberopat redovisning 1993-03-02 från kronofogdemyndigheten som utvisar att gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar. Enligt redovisningen har utredningen avslutats 1992-08-20 och således mer än sex månader före konkursansökan, som inkom till tingsrätten 1993-03-23. 2 kap. 8 § konkurslagen är därmed inte tillämplig.
Vad i övrigt framkommit i ärendet visar inte med säkerhet att gäldenären är på obestånd.
Banken överklagade beslutet och yrkade att R.W. skulle försättas i konkurs. Till grund för yrkandet anförde banken bl.a.:
Enligt den av banken åberopade presumtionsregeln i 2 kap. 8 § konkurslagen skall ansökan om konkurs göras inom sex månader från det att det vid verkställighet enligt 4 kap.utsökningsbalken framgått att gäldenären saknar tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen. Av kronofogdemyndighetens redovisning framgår att kontroll av överskjutande skatt har skett. Sådan kontroll kan ske tidigast i november månad. Sexmånadersfristen skall räknas från den dag då kronofogdemyndigheten redovisade ärendet, dvs. den 2 mars 1993.
R.W. bereddes tillfälle att komma in med yttrande men hördes inte av.
Svea hovrätt (1994-01-20, hovrättslagmannen Bengt G Nilsson, hovrättsrådet Birgitta Widebäck, referent, och hovrättsassessorn Alf Knutar) ändrade tingsrättens beslut och försatte R.W. i konkurs. I sina skäl anförde hovrätten:
Utgångspunkten för beräkning av den i 2 kap. 8 § konkurslagen angivna sexmånadersfristen är enligt vad som uttalas i förarbetena den dag då kronofogdemyndigheten bedömer att ytterligare undersökningar enligt 4 kap. 9 § utsökningsbalken inte skall göras. Någon särskild bestämmelse härom ansågs inte erforderlig (prop. 1986/87:90, s. 191).
Av kronofogdemyndighetens redovisning framgår att kontroll av överskjutande skatt har skett, vilket kan ske tidigast i november. Undersökningarna enligt 4 kap. 9 § utsökningsbalken kan inte anses avslutade förrän kontroll av överskjutande skatt har skett, om sådan kontroll skall göras.
När ett mål avslutas utan att utmätning har skett skall kronofogdemyndigheten enligt 6 kap. 26 § utsökningsförordningen underrätta sökanden om detta och skälen till det. Kronofogdemyndigheten kan innan målet avslutats på detta sätt företa ytterligare utredningsåtgärder.
Med hänsyn till det anförda bör den ovan angivna sexmånadersfristen räknas från den dag målet avslutas och redovisas till sökanden, dvs. den 2 mars 1993. Eftersom bankens ansökan gjorts inom sex månader från denna tid är således presumtionsregeln i 2 kap. 8 § konkurslagen tillämplig.
R.W. har inte bestritt betalningsskyldighet. Han har inte heller visat att han är solvent. R.W. skall därför försättas i konkurs.