RH 1994:44
I ett ärende om felparkeringsavgift har tingsrätten prövat ett överklagande av polismyndighetens beslut utan att dessförinnan låta åklagaren yttra sig. Förfarandet har ansetts utgöra rättegångsfel och föranleda återförvisning.
I.A. är ägare till en personbil vilken enligt meddelad parkeringsanmärkning den 17 januari 1994 under tiden kl. 15.40-15.46 var uppställd vid Uppfartsvägen 3 i Solna i strid mot gällande parkeringsförbud. Genom anmärkningen fastställdes en felparkeringsavgift om 400 kr.
I.A. bestred betalningsansvar för felparkeringsavgiften och gjorde gällande bl.a. att uppställningen föranletts av lastning av visst gods då han vid tillfället hämtade ett kuvert med bokföringshandlingar.
Polismyndigheten i Solna (1994-02-08, N Sultàn) fann att vad I.A. anfört inte utgjorde skäl för undanröjande av betalningsanmärkningen.
I.A. överklagade polismyndighetens beslut och yrkade befrielse från betalningsansvar.
Solna tingsrätt (1994-03-02, rådmannen Lennart Reuterwall) lämnade besvären utan bifall.
I.A. överklagade tingsrättens beslut och vidhöll sitt yrkande om befrielse från betalningsansvar.
Svea hovrätt (1994-06-20, hovrättsråden Göran Rosenberg och Sven-Ivar Forss, referent, samt tf. hovrättsassessorn Björn Johanson) meddelade prövningstillstånd, undanröjde tingsrättens beslut och visade ärendet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.
Hovrätten anförde följande i motiveringen.
Av 10 och 11 §§ lagen (1976:206) om felparkeringsavgift följer att lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen) skall tillämpas vid tingsrättens prövning av ett överklagande av ett beslut av polismyndigheten enligt förstnämnda lag och att vederbörande allmänne åklagare är motpart i ärendet. Ärendelagen innehåller inte någon reglering av frågan om tingsrättens skyldighet att inhämta yttrande av den som är motpart i ett ärende (jfr dock 4 § första stycket). Av 11 § ärendelagen får därför anses följa att bestämmelserna i rättegångsbalken (RB) i motsvarande fråga i tvistemål skall tillämpas i ärendet. Detta innebär att tingsrätten skall låta åklagaren yttra sig över överklagandet, om det inte är uppenbart att det är ogrundat (se 42 kap. 5 § och 50 kap. 8 § RB).
I förevarande ärende har tingsrätten prövat överklagandet av polismyndighetens beslut utan att dessförinnan låta åklagaren yttra sig över det. Några omständigheter som ger grund för att anse att överklagandet är uppenbart ogrundat har inte kommit fram i ärendet. Hovrätten finner därför, åter med tillämpning av 11 § ärendelagen och enligt grunderna för 50 kap. 28 och 29 §§ RB, att tingsrättens underlåtenhet i det angivna hänseendet bör leda till att tingsrättens beslut undanröjs och att ärendet återförvisas till tingsrätten. Vid denna bedömning beaktar hovrätten att dess beslut i ärenden angående felparkeringsavgift i princip inte får överklagas av en enskild part (10 a § lagen om felparkeringsavgift).