RH 1994:46
Hovrätten har meddelat dom utan att kommunicera vadeinlagan med vadesvaranden. Vadetalan bedömdes som uppenbart ogrundad såväl i skuldfrågan som beträffande påföljden.
Genom dom av Stockholms tingsrätt, avd. 11 A, dömdes A.E. för våld och hot mot tjänsteman samt för ett flertal olovliga körningar, grovt brott, till fängelse en månad.
A.E. vädjade mot tingsrättens dom och yrkade att åtalet för olovlig körning skulle ogillas samt, i vart fall, att "straffet skall bli något som är mer relevant till brottets art".
Hovrätten förelade härefter A.E. att ange vilken bevisning som han ville åberopa i skuldfrågan beträffande de olovliga körningarna samt att ange grunden för yrkandet i fråga om påföljd. Härvid erinrades han om att hovrätten kunde uppfatta saken så att ingen bevisning åberopades och att han inte hade något ytterligare att anföra, om han inte hörde av sig inom angiven tid.
A.E. hörde inte av sig.
Svea hovrätt (1994-05-17, hovrättsråden Lars Hesser och Jan-Olov Swahn samt hovrättsassessorn Anders Weihe, referent) avgjorde med stöd av 51 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken målet utan att åklagaren förelagts att avge genmäle och anförde i sin dom följande.
Tingsrätten har gjort en helt korrekt bedömning att A.E:s invändning när det gäller de olovliga körningarna saknar betydelse för skuldfrågan. A.E. har inte anfört någonting nytt här, och hans vadetalan i den delen är således uppenbart ogrundad.
När det gäller frågan om valet av påföljd har tingsrätten dömt helt i enlighet med stadgad rättspraxis. A.E. har inte anfört någonting som kan föranleda annan bedömning än den tingsrätten gjort. Vadetalan är således även i denna del uppenbart ogrundad.